lördag 16 maj 2020

Elevarbeten, en utställning med temat uppföljare

De här bokomslagen är designade av elever ur sjundeklasserna på Bergskolan i Luleå. Det var osäkert om de skulle kunna ställa ut dem på sitt lokala bibliotek, som det var tänkt, på grund av Covid 19. 
Så jag tänkte att vi i alla fall kunde ha en liten utställning här på bloggen! 

Eleverna läste Kyla i klassen och diskuterade den, sedan fick de ställa frågor till mig via mejlen. Det blev många kluriga frågor för mig att svara på. Om alla tänkbara delar av texten. Vad budskapet är med boken? Varför saker hände som de gjorde? Vilka är mina egna erfarenheter av strömavbrott och kriser? Varför körde de Volvo 240 i boken? Vilken karaktär är mest lik mig? och mycket mer. 

Jag är så glad för elevernas kreativitet. Att boken Kyla har inspirerat till frågor och tankar, och också till att själva tänka vidare. Vad hände egentligen när boken tagit slut?
Här är några av deras förslag till uppföljare som de har delat med sig av. 
I denna uppföljare får vi följa föräldrarna till syskonen i boken Kyla. 
Här ser vi dem med sina dragväskor. Strandade i varma Thailand, 
medan deras barn kämparmot kylan hemma i Norrbotten. 



Här blir det Värme. Syskonen i Kyla stöter på nya problem i Saharas öken. Vad spännande!
Det är en idé jag nog aldrig skulle ha kommit på själv. Varma färger på omslaget till skillnad
från Kylas kalla färger. 

Kontrasten till Kyla kan vara eld också. Och här blir det ett spännande campingsäventyr.
Vargar cirklar kring husvagnen där Theo befinner sig. Han har följt med Jarmo och Vanja som
han lärde känna i första boken på husvagnssemester. Men resan får ett abrupt stopp mitt ute
i ödemarken när bensinen tar slut. Jarmo och Vanja ger sig iväg efter vatten, men verkar
inte komma tillbaka. Ensam måste Theo klara av vargarna.
Titeln eld över lågorna ser ritktigt effektfull ut. 

I Kroppen är det också varmt. Sommar och mer än tjugofem grader. Alva ska ta hand om
en gammal sommarstuga. Men i stugan är sommarvärmen som bortblåst.
Där finns ett mörker och en kyla lika kall som på julaftonsnatten. Ett omslag med fina silhuetter. 

I natten är det dags för ett campingäventyr. Syskonen Simon, Sofia, Theo och vännen Elias
har ingen aning om att det inte kommer att bli en vanlig camping campinghelg.
Vilket omslag, enkelt, grafiskt och snyggt!

Det har varit fantastiskt kul att få ta del av både elevernas funderingar och bilder.
Och visst blev jag  inspirerad. De hade prickat ganska rätt också när det gäller vad jag skulle tänka mig att skriva en uppföljare om, för några kapitel blev skrivna redan i julas, inte kanske på en direkt uppföljare, men nära nog, och där är det minsann både camping och värme.
Men det är en helt annan historia.

Ett favoritcitat ur boken Kyla kan illustreras så här enkelt och smart! 
Uppdatering! 
Bokomslagen finns just nu att se på Bergnäsets bibliotek som har öppnat upp. 

onsdag 6 maj 2020

Författaren som valde barndomsdrömmen

Från Jokkmokks gratistidning idag.
Men, Linnea, så fint det blev! Jättebra skrivet, tänker jag om Linneas reportage.
Eleverna i klass nio vid Woullerims friskola har ett projekt på temat Norrbottensförfattare och Linnea Lundmark har läst Korpmåne och intervjuat mig om min uppväxt. Om varför jag ville bli författare, om hur boken kom till, och om vad jag skulle önska mig i framtiden.

Den här veckan har flera roliga samarbeten med skolor mynnat ut i både text och bild, och det ska jag snart berätta mer om här på bloggen. 
Man blir rörd av ungdomarna som är så fina och läser ens böcker, och vill intervjua och skriva om en i skolan. Det enda man vill är ju att få "stärka" dem på något sätt, om så med en enda usel liten bokrad som träffar rätt hos dem.

Klicka på länken så kan du läsa Linneas artikel.

https://issuu.com/tidning/docs/jokkmokk_2019_low/14

Vad spännande att elevernas arbeten får komma med
i gratistidningen. Jag skulle ha växt en meter om det
hänt mig när jag var ung. 

fredag 1 maj 2020

En annorlunda valborgsmäss

I vår by uteblev inte majbrasan, men väl firandet i bygdegården som brukar vara en tradition när brasan har börjat brinna ner. 
Frusna och kaffesugna brukar byborna trängas vid välfyllda fikabord. Men inte i år alltså. 
Det fick mig att inse hur mycket jag uppskattar de här årliga eventen i byn. 
Majbrasan, krattningsdagen, tacoaftonen, och sommarcaféet. 
Jag som är en "social enstöring" klarar mig länge utan allt för mycket sociala kontakter. Som ensambarn i grunden, blev jag van att klara mig med min fantasi som bästa sällskap. 
Vilket förstås passar bra för en författare. 
Fast, jag tycker om människor. Gillar att träffa folk. Tycker om att lyssna till vad människor har att säga. Inget inspirerar mig mer i skrivandet heller, faktiskt.  
Jag har alltid jobbat i jobb med många mänskliga kontakter, innan jag började skriva på heltid. I vård och hemtjänst, och som fritidspedagog i skolan.
Nu innan coronan var jag länge hemma med yrsel. Jag har faktiskt varit yr i mössan i ett halvår. Och just precis när det började bli lite bättre kom alltså coviden. Och är man riskgrupp är det bara att fortsätta med det man redan gör. Att hålla sig hemma. Så jag fortsätter med det, trots det blir trist i längden.  
Dessutom så tillhör jag alla dem som verkligen uppskattar och förstår vilket hästjobb vårdpersonalen gör. Nog för att det var länge sedan jag själv jobbade inom vården. Men utan de åren vet jag inte hur jag hade klarat mig senare, för som väldigt ung i olika vårdjobb blev jag förberedd på livet, kan man säga. Det är så vackert och så grymt. Och visst måste vi värna om dem som sliter för att rädda och skydda oss, och våra nära och kära. 



torsdag 30 april 2020

Modigt, Astrid! Kapitel ett

Högläsning via videolänk har blivit populärt så här i virustiderna. Mor och farföräldrar kan läsa för barnbarnen, eller tvärt om kanske!
Som gammal fritidspedagog har jag många minnen av fina lässtunder med barngrupper. Här kommer första kapitlet ur Modigt, Astrid! 


Hoppas att ni har en fin valborgsmässoafton!
/Therese

fredag 24 april 2020

Fredagsjobb och spökslurp


Fredag och påt igen! Datorn är dammig, och sladdar överallt! Och i badrummet slurpar något gång på gång i avloppet. Passar ju bra till en spökhistoria. Och det är just precis vad jag håller på med nu. Kanske borde skriva in lite avloppsslurp? 👻

Ha det fint och stay safe!

Ett litet lamm med ett hjärta på

Mitt i allt eleände kommer lammen och är så där ljuvliga. Som denne lille krabat med ett hjärta på ryggen. Ett litet hjärtegryn som mormor skulle ha sagt. Rasen är helsingefår som tillhör de gamla svenska lantraserna, och vi började ha dem för att stötta tillväxten av stammen när de var utrotningshotade. Nu har vi haft dem här på gården i över tio år och de är helt enkelt underbara. 

tisdag 7 april 2020

Vårhäxan

En liten häxa med vårgrön hatt dök upp sent i går kväll.
Hittade en låda med gamla kritor, och lite kolbitar, och insåg att det absolut var dags att klottra lite. 🌿🌕
Inte riktigt klar än.
Men en skiss kan man sluta med när som helst!
Och där blev jag färdig, tänker jag. 

Dags att rita något annat medan vår häxa kilar iväg och hjälper våren 
på traven. 
Undrar om det går några resor till blåkulla i år? De kanske är inställda? 
Nåväl, hon har nog fullt upp i alla fall. 

måndag 6 april 2020

Fyll ägget med läsgodis istället för lösgodis!

Nåväl, lösgodis kanske inte är så kul att köpa just nu. Om någon har hostat på dem menar jag. 
Men att fylla ägget med godis i påse, och godis med papper på, det lär gå bättre. 
Och så något att läsa! 
Inte är det ett så dumt sätt att fira påsken på, ändå. 
Eller kanske sitta ute i solen mot husväggen eller på balkongen, med sin bok och en kopp varm choklad eller kaffe. Det låter skönt. 
Just nu har Idus förlag 20% rabatt i sin webbshop när man anger koden idus20.
Där finns massor av härlig läsning för stora och små. 
Exempelvis böckerna om Astrid!
Vill du ha signerat så skickar jag så gärna. 





tisdag 31 mars 2020

Ord och sammanhang

Flyttar runt. Letar ord och sammanhang. 
Fastnar i bagarstugans enda inredda rum. Väggarna är krokiga, och tavlan kostade en tia. 
Ute är det söndag. Hårdfruset, stilla. 
Här inne droppar kranen, och mitt högra öra piper som efter en konsert.
Jag tar en pepparkaka, och någonstans där mellan pepparkakan och pipet hittar jag Fanny igen. 
Det är henne jag skriver om. Hon är visst ute och går. 
Skorna är hala, och egentligen vill hon vända om. Men det kommer hon inte att göra. 
Hon sträcker på sig. Använder modet hon sällan tror att hon har, och går fram till porten. 

måndag 16 mars 2020

Nytryck i preppingtider

Vi tänkte bara tipsa om att den inbundna versionen av Kyla, som varit slutsåld ett tag, nu finns i nytryck igen!
Just nu känns innehållet faktiskt lite extra aktuellt, när folk viruspreppar genom att bunkra, och butiker stormas på varor, precis som i boken.
I Kyla blir det brist på mat och mediciner, på grund av ett strömavbrott som lamslår samhället och en isolerad tillvaro i en stuga på landet blir ett sätt att överleva för bokens huvudkaraktärer.
Vad lillhönan har att säga om saken vet jag inte. Hon väntar visst på att jag ska börja läsa.
🐔📖 ❄️
(Egentligen skulle jag fota en bild av boken ute i snön men så kom jag på att jag hade en brödbit i fickan.)
https://www.bokus.com/bok/9789172261495/kyla/


söndag 15 mars 2020

Det sjunger i isen

Jag har läst Det sjunger i isen, av Linnea Dunér. Det är första delen i trilogin Vargatider. Böckerna handlar om de tre systrarna Dalin som är döttrar till stadens kyrkoherde. 
Vintern 1869 är Inez på väg hem från grannsocknen när hon kommer vilse i snöstormen. Hon finner sig plötsligt i en situation där hon måste lita på en ökänd och skrämmande figur för att överleva. Men bakom rykten och yta finns någon som kanske är värd att tycka om? 
Det här är en riktigt bra historisk roman. Jag sträckläste den faktiskt. Man förstår att Linnea är väl insatt i hur det var i Sverige på 1800-talet. Och hon beskriver systrarnas väg mot att våga ta egna beslut på ett sätt som gör att man verkligen vill följa dem för att se hur det ska gå.
Jag vann böckerna i Linneas tävling där det gick ut på att komma med inspiration till den tredje bokens titel. (Dit inga vindar når.) Just nu läser jag del två, Högt flyger fåglarna.
Tack för läsupplevelsen Linnea!

onsdag 26 februari 2020

Dikter i tidningen

Det första som jag fick publicerat var faktiskt dikter i tidningen Nsd. Jag var tonåring då och jag skrev ner mina starka känslor. Mycket hjärta och smärta! Och väder!
Vilda vildar, månljus, och strilande regn. När man läser de som finns kvar av mina ungdomsdikter kan man ju börja fundera på om jag kanske borde ha blivit meterolog?
Hittade en som min pappa sparat.
En tonårsdikt. 

  Så här går dikten på fotot.

Om kvällen

Å, min kära
Om jag kunde vara
nära dig i kväll. 
När mörkret faller utanför
och skymningen är blå
å, min kära kunde jag få finnas
 hos dig då.
När vinden kastar björkens grenar 
mot mitt fönster
och allt i månljus
gör på väggen i mitt rum 
ett sällsamt mönster.
Å, min kära 
om jag kunde vara nära dig i kväll.
När allt är stilla runt omkring
och natten faller på
å, min kära kunde jag få finnas hos dig då. 


Jag fortsatte att skriva ner tankar och känslor i diktform, och gör det fortfarande ibland. Mycket är självbiografiskt, men inte allt. Ibland är det någon av karaktärerna från mina böcker som kommer till tals med en dikt. Sedan brukar inte dessa få komma med i böckerna. Men de förstärker min egen bild av personen jag skriver om. 
Jag har nog sparat tillräckligt med poesi för att få ihop till en samling i bokform. Inte för att jag vet vem som skulle vilja läsa den? 
Nu för tiden är väl stilen på det skrivna lite annorlunda än dikten här ovanför. Men så är det också många år som har förflutit sedan jag skickade in mina alster till Nsd. 

fredag 14 februari 2020

Kyla är nominerad till Norrlands litteraturpris!

En rolig nyhet så här på Alla hjärtans dag.
Jag blev glatt överraskad när jag fick höra att Kyla var nominerad till Norrlands litteraturpris!
Priset delas ut till böcker som är utgivna 2019 och har en tydlig norrländsk koppling.
I kategorin för barn och ungdomslitteratur är Kyla nominerad tillsammans med Vittran av Annalena Hedman, Bete sig av Linda Jones, Blod i gruset av Mats Jonsson och Beröringen av Gustav Tengby.
Inom vuxenlitteraturen är de nominerade titlarna; Rätten av Pernilla Berglund, Marginalia;Xterminalia av Johan Jönson, Där rinner en älv genom Saivomoutka by av Pia Mariana Raattamaa Visén, Materiavägensägen av David Vikgren och Testamente av Nina Wähä.
I maj får vi veta vilka böcker som blir vinnarna.
Spännande!

Dagens väder! Tjugofem minus och sol. 

Här kan du läsa mer om litteraturpriset och de nominerade titlarna.
https://www.vk.se/2020-02-14/de-kan-vinna-norrlands-litteraturpris

onsdag 12 februari 2020

Jobba analogt

Jag ägnar massor av tid till att surfa på nätet och skriva i datorn, och göra små reklabilder och gifar och annat som ibland kan kännas riktigt onödigt. Reklam är bra, jag vet. Men ibland tar det uppkopplade livet alldeles för stor tid. Särskilt om man inte kan låta bli att kolla Facebook eller Instagram stup i ett. 
Därför har jag och Bamsen börjat jobba mer analogt. Skriva på papper istället för i appar. Fast nog är nosen rätt tung att ha så där på armen. 
Kommer att få träningsvärk!


måndag 10 februari 2020

Kylslagen läsning

I helgen recenserades kylslagna böcker i Ängelholms gratistidning.
Köld av Jacob Mjöbring och Kyla av Therese Henriksson.
Biblioteksassistent Jutta Sarodnick-Krackhardt skrev bland annat så här om Kyla:
"Den här fängslande dystopin för ungdomar kan kännas overklig i en vinter som den vi upplever just nu men tyvärr behöver man bara ha varit med om ett kortare strömavbrott för att känna att den tvärtom kan vara rätt så realistisk.
Tillsammans med storebror Simon och lillebror Theo njuter 16-åriga Sofia av tre föräldrafria veckor hemma i fiktiva Aleå någonstans i norra Sverige.
Tills strömmen går och allt slås ut, allt som behövs för att livet i dagens samhälle ska fungera, ljus, värme, bränsle till bilen, mat, kommunikation.
Särskilt känsligt är det för att det är vinter och temperaturen närmar sig 30 minusgrader.
Det som i början känns lite äventyrligt blir väldigt snart en allvarlig överlevnadsövning när Sofia och hennes bröder flyttar ut till morföräldrarnas stuga utanför stan där naturen åtminstone bjuder på en bättre tillgång till värme och mat. Men samma natur kräver även liv och ungdomarna får kämpa för att överleva.
Lägg därtill en spirande ung kärlek och ett triangeldrama med Simon i mitten och du håller en bladvändare i handen."

Tack till Jessica Lilja för tipset!

Här kan du läsa hela tidningen och artikeln.
https://e.lokaltidningen.se/#issues


tisdag 4 februari 2020

Fanny och en fyrklöver

När hittade du en fyrklöver senast? 
Jag hittade den som är på bilden här när jag tänkte att, "om jag tittar ner nu så hittar jag en fyrklöver."
Några fler har jag hittat i mina dagar. En utanför sjukhuset, efter en jobbig läkarundersökning, när allt jag behövde var en gnutta hopp, tyckte jag. 
En hittade jag i en gammal bok från 1897, och en annan i ett slitet fickur, tillsammans med en spröd hårlock.
Alldeles nyss tänkte jag att jag skulle skriva in att min karaktär Fanny hittat en fyrklöver. 
Att hon skulle tycka att det var så ironiskt, att just hon  ... 
För hennes liv är minst sagt struligt, och inte tror hon på att det ska bli så mycket bättre heller. 
Fast det kommer det att bli. För det tycker jag att hon är värd. Och lite tur kan hon minsann behöva. 
Berättelsen om Fanny kommer sakta till mig. I ett par år nu har den pockat på uppmärksamhet och jag har haft annat att göra. Skrivit en rad här och en där. Tänkt att så småningom så. Men hur länge kan man vänta egentligen innan man tappar flödet och intresset för berättelsen? 
Idag dök hon upp igen med vintersolen, min kära försummade Fanny. Snart är det vår, tycktes hon säga. Snart är det takdropp, och fågelkvitter och smältvattnet ringlar genom vintersanden på asfalten, och det är då hennes berättelse börjar. 
Igen. 
Tar jag den ända fram till mållinjen den här gången?
Vem kan inte behöva lite tur? 

måndag 3 februari 2020

I bokhandeln

Här står Modigt, Astrid! och Kyla hos Bok & Bläck i Boden. 
   Det är roligt när ens egna alster får plats på hyllorna i butik. 
   När jag är ute och reser, går jag ofta in i en bokhandel, vare sig det behövs eller inte. Då tycker jag att det är kul om de har profilerat sina lokala författare på någon hylla så att man kan se att från just den här staden, (eller det här området, om det är i en större stad), kommer just de här författarna. Och så finns där ett urval av deras böcker också, förstås. 
   När vi bodde på Newfoundland fanns "lokala hyllor" i bokaffärerna och där var det roligt att botanisera. Att läsa böcker som var skrivna av författare från trakten gjorde att jag fick en större förståelse och insikt om platsen och folket tyckte jag. 
   Om man lär sig så mycket mer om Boden av att läsa mina böcker vet jag inte. Men nog är det en hel del Norrbotten i dem. 
Hos Bok & Bläck finns både Kyla Och Modigt, Astrid!
Jag tänker på att handla lokalt och stötta min lokala bokhandel så ofta jag kan. Ibland finns inte vissa böcker förstås, och då händer det att jag beställer på nätet. Men visst är det viktigt att man stöttar sina lokala butiker om man vill att de ska finnas kvar på orten? Sedan kan det bli lite dyrare förstås. Men jag brukar tänka på att man får ju personlig service och varan i handen på en gång.
Dessutom så gillar jag att bläddra i böckerna, väga dem i handen, och kolla hur texten ser ut. 
Ett bokmärke som jag designat och tryckt upp följer med. 
I pockethyllan finns både Kyla och Korpmåne. 

måndag 20 januari 2020

Nu är den här!

Nu har den kommit! Kyla i pocketformat. Så lagom att sticka ner i fickan på promenaden. ❄ 
Bild från Mockträsk idag. Minus åtta och några decimeter snö. 

tisdag 14 januari 2020

En novell om jul med komplikationer

Under helgerna skrev jag en novell som heter Trapphushjärtan. Det är en berättelse för ungdomar, (och vuxna) om en julafton med komplikationer. Som så ofta under julen är det alkoholen som ställer till det. Och just det där med barndomsjular och alkohol, det har jag lite att berätta om. Been there, done that, som man brukar säga. Och även fast jag är vuxen sedan länge, så är det här livet i skuggan av spriten en del av mig. 
Det är därför det ofta finns någon med alkoholproblematik med i mina berättelser. Och jag vill inte beskriva det så där antingen svart eller vitt. Jag vill sudda ut skam, och blanda och ge i gråzonerna, och där i också hitta både det djupa mörkret och de glittrande guldkornen. 
Om jag lyckas? Det kan jag ju inte själv svara på. Det enda jag drömmer om och vill, är att få ge något till andra med mitt skrivande. En stunds undanflykt, igenkänning eller känslan av att vara mindre ensam ett litet tag. 
I Trapphushjärtan handlar det om ett par ungdomar i tonåren, en mamma som är alkoholist, en tillsynes "perfekt" jul, och en trasig. Och så trapphuset där alltihop möts. 


Nu finns Kyla som Pocket!

Så spännande!
Kyla släpptes i pocketform för några dagar sedan, och nu går jag och väntar på att få hem min första låda! Ska bli så roligt att se hur de blev.
Den inbundna boken har sålt slut i Internetbokhandeln, men i fysiska butiker och hemma hos mig finns fortfarande exemplar kvar.
Själva ämnet för boken låg verkligen rätt i tiden när den kom ut kan jag konstatera, och gör så fortfarande. Nu ska vi ju helst bli mer medvetna, tänka hållbart. Vi uppmanas att ha så att vi klarar oss några dagar vid kris, och försvaret rustar upp.
Då, för ett par år sedan när jag satt och skrev den var vintern kall, vi hade en bra bit under trettio minusgrader, och ifjol när den kom ut hade vi flera veckor med ihållande kyla.
Jag var ute och gick i minus trettiofyra och fotade bilder av boken och mig själv för att lägga ut i mina sociala medier.
I år är det en helt annan sak. Vintern är mild, som ni vet.
Trots det skulle det bli mycket besvärligt om strömmen försvann i stora delar av landet under en längre tid. Vi skulle inte kunna handla, tanka eller använda våra kök och toaletter.
Just det råkar ungdomarna i Kyla ut för.
Fast de har också den dödliga kylan att tampas mot.


https://www.adlibris.com/se/bok/kyla-9789172262461https://www.bokus.com/bok/9789172262461/kyla/
Vill du ha en inbunden bok kan du fortfarande beställa genom mig.

måndag 13 januari 2020

Modigt, Astrid! Recension av Jeanette Palm

Jeanette Palm har skrivit en finfin recension av Modigt, Astrid! på Instagram där hon går under namnet @jeanettepalmforfattaren. Så här skriver hon:

"Här kommer en minirecension: Modigt, Astrid! av @therese_henrikssons och utgiven på @idusforlag hösten 2019 är en välskriven, spännande och mysig bok för åldern 9-12. Det här är den tredje boken om Astrid. Jag läste dem alla som manus, och föll direkt för den charmiga Astrid. Hon som älskar att skriva och att vinna, men inte är särskilt modig, verkligen inte. Speciellt inte när klassen är på badhuset och alla dyker ner i blådjupet hej vilt. Dessutom har hon väl scenskräck också. Hur ska hon då kunna uppträda i det band som kompisen Iggis vill starta? Nej, modig är inte det ord Astrid skulle använda för att beskriva sig själv. Men när bästa grannen Sebs lillasyster försvinner, är det Astrid som tar upp jakten på kidnapparen. Det blir ett spännande äventyr som handlar mycket om vardagsmod. Modigt, Astrid! är en tänkvärd, varm och rolig berättelse som passar både tjejer och killar på mellanstadiet. Jag rekommenderar den här serien mycket. Therese Henriksson skriver med stor humor och det är fart och fläkt och dråpliga situationer om vartannat. Som tur är slutar det mesta bra, trots att läsaren befarar en smärre katastrof. Therese Henriksson uttrycker sig mycket väl, hennes språk är i en klass för sig. Högt betyg! Läs även hennes andra böcker! Bland andra Korpmåne och Kyla utgivna på @bokforlagetopal

                                                                     
     Modigt, Astrid! Hittar man här;

onsdag 20 november 2019

Modigt, Astrid! är här

Hurra! "Modigt, Astrid!" är här. 
Bokpost är det bästa som finns. Särskilt när det kommer flera lådor. 💕📖
Det är så spännande att öppna första kartongen och se sin bok "på riktigt".

Modigt, Astrid! Handlar om vardagsmod. Läsålder från ca 6-12 år.
Vill du ha en signerad bok med en personlig hälsning i så går det jättebra. 
Mejla här: tezzanster@gmail.com. 
Jag skickar både inom och utanför Sverige. Ett fint bokmärke följer med, och kanske något annat också så här i juletid. 

Jag ska som jag skrev tidigare också vara med på Försvarsmuseums julmarknad i Boden under första adventshelgen. Då tar jag med både böcker, julkort, bilder, muggar, och Mockiskalendrar med bilder från Mockträsk. 
Det ska även bli julmarknad på "Bondgården i Bälinge" den fjortonde december, och då ska jag och Astrid dit. Ja, några av de andra böckerna får också följa. 
Ser fram emot det!

Allt gott från mig!
/Therese

fredag 8 november 2019

Hurra! Nu finns "Modigt, Astrid!" i handeln

Nu finns boken att köpa hos nätbokhandlarna! Så skoj!
Jag längtar tills jag får hem min första boklåda!
Hoppas att den hinner komma till julmarknaden 
på Försvarsmuseum den sista november.
Nu måste jag planera boksläppet!
Och jag tänkte faktiskt ha ett riktigt bokkalas och fira 
att det blivit sex böcker på fem år!
Tårta ska vi ha!
Mer om det senare!

Skolbesök med energi!

Jag har varit på två dagar skolbesök i Svartlås friskola Tankeborgen. Det är en mysig byskola i en vacker miljö, och den är full av härliga vetgiriga barn och trevlig personal.
Dag ett hade vi bokprat. Jag anpassade det efter barnens ålder allt eftersom jag träffade de olika grupperna. De minsta går i förskolan, och de äldsta i femman.
För de mindre hade jag med mig boken Sniffa på siffor med Matte Ma och Tiken, som jag läste, och de små letade energiskt siffor och räknade ända upp till siffran nio. Oj, så imponerad jag var!
Jag hade också gjort en "pinndocka" (för tillfället utan pinne) av Den magiska vanten, som fick vara med på ett hörn, plus några enkla färgläggningsbilder som de fick.
De äldre fick se ett bildspel, som jag berättade till, om varför jag bestämde mig för att bli författare som barn, och varifrån mina idéer har kommit.
Efter bokpraten körde vi en lek som går ut på att hitta på karaktärer med hjälp av bilder, urklipp ur tidningar och sådant. När barnen spånat fram sina huvudpersoner slängde jag in lite miljöer också, och då händer det alltid grejer!
Att vara bland barn i den här processen är ren energi! Finns det något underbarare än att vara omgiven av fantasi?
Där flödade berättelser fram, som "Vilse i Thailand", om en pojke som kommit bort från sin familj under en semesterresa. Och "Född av vargar," om en flicka vars föräldrar var vargar, och så hade vi "Bortskämda tjejen", hon som bara gillade märkeskläder och försummde sina vänner, och sedan var det en berättelse om en kille som inte kunde låta bli att dansa överallt, och en annan om en polismamma i ett spökhus.
Dag två jobbade vi med bokbilder. Jag visade hur jag gör mina. Att de är långt ifrån "perfekta" från början, (ja, det är de ju inte sedan heller, men ni fattar säkert vad jag menar), och att jag jobbar fram dem i flera steg. Vi tittade på skisser och barnen fick prova mitt ljusbord, och jämföra bilderna i böckerna med skisser och förkastade versioner.
Det blev lite som att leka finn fem fel! Vad var likt och olikt? Och hur kunde bildens nia bli en åtta i photoshop?
Sedan blev det högläsning där vi hann, vi läste Skrivtävlingen med de lite äldre och Den magiska vanten med de yngre. Jag skriver vi och med, eftersom barnen gärna är aktiva under läsningen, och kommenterar bilderna medan vi läser. Med "Vanten" är det tacksamt eftersom de kan leta efter den röda vanten i bilderna.
Femmorna som under dag ett hade hunnit börja skriva ner sina berättelser som de spånat fram med urklippen fick också dela med sig av vad de skrivit. Så spännande att något så enkelt som några bilder kan sätta berättelsen i rullning, också för den som brukar tycka att det kan vara lite svårt det här med att hitta på något att skriva om.

Jag hade två toppendagar i Tankeborgen! Jag vet faktiskt inte när jag sist hade det så kul.
Jag är ju fritidspedagog, vet ni! Fast jag inte har jobbat inom skolan på länge.
Men pedagog det är man visst i själ och hjärta.

onsdag 30 oktober 2019

Modigt, Astrid!

Jag är supertaggad! Gissa varför? 
Jo, snart är hon här igen. 
Astrid Nilsson, tjejen som är som folk är mest. Hon vill vinna, hon är lite kär, hon är lite rädd för att sjunga som ett får, hon är modigare än hon tror. 
Nu kommer hon och kompisarna Seb och Iggis tillbaka i en berättelse som handlar om vardagsmod. 
Boken som passar sju till tolvåringar går redan nu att beställa från Idus förlag, och från Bokus och Adlibris. 
Baksidestexten:

Astrid gillar att skriva, och att vinna.
Men hon tycker inte att hon är speciellt modig.
Särskilt inte då det ska dykas ner i blådjupet när klassen är på badhuset. Dessutom så har hon kanske scenskräck? Och Iggis som bara tjatar om att de ska starta ett band. Trots att Astrid är lite rädd för att hon ska sjunga som ett får.
Nej, modig är hon verkligen inte. Men när Sebs lillasyster Nicolina försvinner tar Astrid upp jakten på kidnapparen.
En berättelse om vardagsmod av författaren till Skrivtävlingen och Astrid, Astrid.


Boken kommer den sjunde november och jag hoppas att ni ska tycka om den!



Sniffa på siffor med Bamsen

Bamsen växer och växer. Den lilla valpen börjar bli en riktigt jätte!
Nu väger han över trettio kilo, och han gillar böcker. Helst att äta dem. 
Men den här tycker han att vi ska läsa, tror jag. 
Sniffa på siffror med Matte Ma och Tiken. En härlig antologi där många kreativa själar har varit med. Tillsammans har vi skapat en bok som vill göra introduktionen till matematiken riktigt skojig för de yngsta. 
Jag har varit med och illustrerat ett par uppslag i den och skrivit en text. 
Det är Under The Kite Publishing som gett ut boken och bakom den står samma gäng som skrev och ritade De magiska tjugonio, en alfabetsvärld. 

Man fick med en urgullig väska när man
handlade boken på bokmässan!
     

 Här hittar du boken!
Ett uppslag till boken som jag har illustrerat. Här innan det var riktigt klart. Och utan sin text som i boken
är skriven av Jessica Lilja. 



tisdag 29 oktober 2019

Bokprat med träningsvärk!

Jag hade en toppendag i Piteå i onsdags!
Först åkte jag till Stadsbiblioteket där jag skulle försignera böckerna som den dagens sjundeklassare skulle få. Det visade sig vara en del. Femtiotre stycken på varje bokvagn närmare bestämt. 
Och jag som gärna skriver en hälsning i varje. 
Vad gör du för att klara kylan? Eller Välkommen in i boken, eller Hoppas att du ska trivas i Kylan, varma hälsningar Therese Henriksson. 
Ja, jag har ett gäng fraser som jag brukar skriva in så att det ska bli lite mer personligt, och fler dyker upp i stunden. 
Jag vill ju verkligen att de som får boken ska känna att den är till just dem. 
Även om det är som nu att jag inte ser själva personen och kan skriva i dennes namn när jag signerar.

I Piteå har jag förresten träffat flera som heter likadant som karaktärerna i mina böcker. Då får de en särskilt hälsning. Elias verkar vara ett vanligt namn bland trettonåringar, och även Simon. (Där fanns båda Saga och Seth, som ungdomarna heter i min bok Korpmåne.) Det är roligt och inspirerande med namn, tycker jag. 

Efter signeringen, bar det av med bokvagnarna till något som hette lilla scenen. Enligt (blyga) mig var det en alldeles tillräckligt stor scen, för det fanns 111 platser i den bioliknande salongen, och snart var de alla överfyllda av sjundeklassare, lärare och bibliotekarier.
Det fanns ingen jättelik krukväxt att gömma sig bakom, och jag fick en mikrofon och hjälp av en trevlig ljudtekniker. Jag körde mitt bokprat och blev snart varm i kläderna.
Den här gången skulle det handla om hur jag började skriva, ge skriv och läspepp inför läslovet, och sedan skulle det gå in på boken Kyla. Hur jag fick idén, hur jag skrev den, och vidare in på begreppet prepping som liksom går hand i hand med bokens handling. 
Och det gick bra! Ungdomarna lyssnade engagerat. Tack för det! Ni är toppen!
Sedan blev det frågestund:
"Håller du på med någon fler bok?"
"Hur mycket tjänar du?"
"Hur mycket tar du i bänkpress?"

Efter bokpratet blev det fika en våning upp med de som jobbar på biblioteket, vilket också var mycket trevligt. Så roligt att prata med andra som älskar böcker och skrivande, och lever för att sprida läsglädje och läspepp. 
Nu hade jag klarat av mina skolbesök i alla Piteås sjundeklasser, och en viss tomhet infann sig. Jag gillar Piteå. Det är en stad med trevlig stämning som får en att trivas, helt enkelt. 

Jag åker gärna tillbaka! 
Jag fick faktiskt träningsvärk efteråt! Haha, hur gör de riktigt stora 
författarna? På bokvagnen står också den lärarhandledning som jag
har utarbetat. Den kommer att gå att få genom mig eller via bokförlaget Opals 
hemsida. 
Bokpratet hos Stadsbiblioteket i Piteå. Bilden är lånad från deras Instagram.

Piteåtidningen var med vid ett av skolbesöken.

fredag 4 oktober 2019

Bokprat för sjundeklassare i Piteå

Jag är en lycklig (och smått hes) människa som kört runt i min skruttiga Volvo, genom den mest fantastiska höstgula landsbygd, och stannat vid skolor jag inte visste fanns.
På de skolorna har jag berättat om hur min väg till skrivandet har sett ut, om mina böcker och hur de kommit till, och särskilt om boken Kyla. Samtidigt har jag försökt sprida läs och skrivpepp inför läslovet som också bjuder på en skrivtävling för unga här i Norrbotten. 
Jag har träffat en hel hoper härliga bibliotekarier, och sett flera mysiga bibliotek jag inte skulle ha kommit till annars. Träffat engagerad skolpersonal som verkligen vill locka barnen till läsning.
Och framför allt! Alla dessa underbara sjundeklassare!
Som lyssnat till bokprat utan att börja prata själva. Som ställt kluriga frågor, och som väntat snällt och lagom busigt i leden medan jag fått signera massor av böcker. 
Jag tror det måste vara flera hundra faktiskt!
En bok till varenda elev i sjuan i Piteå ska delas ut. Och det är biblioteken i Piteå som bjuder barnen på varsin bok inför läslovet i samarbete med Kulturrådet och Piteå kommun.
Jag har varit i Hortlax, och i Öjebyn, i Roknäs på Pitholmsskolan och i Norrfjärden. 

Den tjugotredje ska jag bokprata på stadsbiblioteket i Piteå, även då för sjundeklassare. 
Jag längtar redan. 

Hurra jag vann ett bokpaket!


Jag har fått paket! Och gissa vad? Jag har vunnit detta fina bokpaket. 
Hela den historiska trilogin om Vargatider.
"Det sjunger i isen", "Högt flyger fåglarna" och "Dit inga vindar når" 
av författaren Linnea Dunér.
Linnea hade en tävling som gick ut på att komma med förslag till den tredje bokens titel, och jag var den som kom med det förslag som allra mest liknade titeln som Linnea valde.
"Dit inga vindar når".
Jag har redan börjat med första boken. Så skönt med lite historisk handling som kontrast till mitt eget skrivande som utspelas i nutid. 

fredag 16 augusti 2019

En ny hundvalp i huset

Får jag lov att presentera Bamse. Eller Bodahöjdens Viljestarka Vallmo som han också heter.
Bamse är en Pyrenéerhund från Kimstad i trakterna av Norrköping, och jag hoppas att han kommer att trivas på vår gård här i Norrbotten.
Han kom till oss den åttonde juli, och sedan dess har han växt en hel massa, och busat ännu mer.
Men han är en snäll, smart och go kille.
(Smart bland annat på det sättet att när han kissat på golvet går han genast in i badrummet och tittar i toalettstolen.)
Som bäst håller han och vår andra hund Smulan, som är en korsning mellan Pyrenéer och Berner Sennen, på att hitta en rytm och en form för hur de ska leva ihop. Jag tycker att det går bra.
De blir bägge två trötta klockan tio på kvällen, och de stiger upp kvart i sex för det mesta.
De vill äta samtidigt, och Bamsen har fått Smulan att bli mer busig och upptäckarlysten.
Hon är ju ändå en bekväm dam på fem år. En författarhund som gärna legat och snarkat vid mattes fötter när matte skrivit bok. Men med en ny valp i huset kan det plötsligt bli brottningsmatch i stället.
Det är inte något som Smulan är van vid. Men med Bamse ser man att hon balanserar sin styrka och låter honom vinna, tills det blir för mycket. Då lägger hon myndigt ner honom.
(Än så länge. Han kommer nog att bli en bjässe!)
Just nu ligger de och snarkar sin förmiddagslur.
Då är det skrivtid för mig.
Första fotot av Bamse hemma i Mockträsk. Det var en trött valp som hade
åkt bil genom nästan hela Sverige. 
Fröken Smulan är känd för att vara ganska noggrann med rättvisa. Det vill säga att om någon
annan får något gott eller blir kliad så ska hon genast han samma. Lite mer av samma. Men med
Bamsen har hon varit otroligt tålmodig. 
En av de första promenaderna. Bamse var  nästan tolv veckor och
vägde fjorton kilo. 
De är ganska lika. Och söta när de sover.