måndag 20 maj 2019

Ljusa kvällar, ljusa nätter

Nu är det ljust dygnet runt. Även om det nästan skymmer lite en stund vid midnatt. De här fotona är tagna vid midnatt för nästan en vecka sedan. På bara några dagar har mycket skett i naturen. Isen på sjön har gått upp, de sista snöhögarna har försvunnit och löven har nu slagit ut till musöron.
Själv har jag ägnat den mesta tiden till sysslor på gården. Allt för mycket sömn har det inte blivit med alla nya lamm som har kommit. Några ska ha nappflaska fyra till fem gånger per dag, så det blir en del att stå i.
Därför har allt skrivande fått stå tillbaka en del. Även bloggen och sociala medier.
Inuti huvudet pågår berättelserna som vanligt. Kokar ner till något som jag förhoppningsvis ska kunna skriva ner, snart, snart.
Det känns lite som en sjukdom att inte ha tid att skriva.
Men det är skönt att man kan samla på intryck i alla fall.
Som av den här natten när jag gick ner och knäppte några bilder vid sjön innan jag matade lammen.


Jag om natten. :D 


lördag 11 maj 2019

Nu kör Mentorsprogrammet igång igen

Snart kör mentorsprogrammet igång igen. 12 maj är sista dagen för dig som är mellan 10 och 18 att ansöka. Så passa på om du vill träffa någon av oss fyra författare som är med på ett bibliotek nära dig.
Klicka på länken så hittar du anmälningsblanketten och fler författarfilmer.
https://www.bibblo.se/mentorsprogrammet?culture=sv
Välkommen!


Nu är det Krisberedskapsveckan

Den här veckan är det Krisberedskapsveckan. I år riktar den sig till ungdomar mellan 13-19 och ute i landet pågår olika aktiviteter. Bland annat har man sett på katastroffilmer och diskuterat dem, och vad man själv skulle göra i en liknande situation. 
Vill man inte se en film kan man ju läsa en bok.
Kyla till exempel!
Bilden kan innehålla: dryck och inomhus
På bilden finns en "strumplampa", eller stormlampa som det egentligen heter. 
En ficklampa som vevas upp. Ett tändstål. En urgammal pannlampa. 
Precis en sådan som Elias i boken får. Den som kanske räddar hans liv. 
Ett trangiakök finns där också tillsammans med kokkaffepannan och kåsan.
Där ligger också broschyren Om krisen eller kriget kommer som nämns i boken. 

lördag 20 april 2019

Nu finns Kyla som ljudbok!

Jag ska erkänna, jag har inte haft Storytel förut. Men nu har jag skaffat en provpreumeration.
Kyla har ju kommit ut som ljudbok under veckan, och nyfiken som jag är så måste jag ju bara lyssna!
Det är en spännande känsla att trycka på play och höra någon annan läsa upp ens text. För trots att man läst den högt för sig själv under redigerigen så är det inte alls samma sak.
Passande nog fick jag ett par hörlurar i födelsedagspresent i förra veckan, så nu ska här lyssnas. Till både Kyla och andra saker. (Har redan lagt första boken i Sagan om Isfolket i bokhyllan. )

Insläsare för Kyla är en tjej som heter Sandra Kassman. Hon har läst in ljudböcker förrut. Dessutom så är hon musikalartist, och som liten gjorde hon den svenska rösten som Lilo i Disneys film Lilo och Stich.
Just den filmen var min dotter Lovisas absoluta favorit, och den gick i det närmaste på repeat i något år hemma hos oss. Kanske är det därför Sandras röst känns bekant, även om den är vuxen nu.
Men en ljuv stämma är det likväl.

Det här är den första av mina böcker som getts ut som kommersiell ljudbok.
Tidigare finns Korpmåne och Skrivtävlingen inlästa som talböcker för Legimus. Det har jag skrivit om tidigare här på bloggen. Korpmåne finns också som punktskriftsbok.

Ljudboken Kyla finns även hos Bookbeat, Bokus och Adlibris.

https://www.storytel.com/se/sv/books/791054-Kyla





fredag 19 april 2019

Lite påsk och sånt

Jag har fyllt år igen. Hur ska man känna sig när man nått så pass mogen ålder som 51? Jag har inte den blekaste aning, och det kanske är lika bra. Inuti är jag lika "barnslig" som någonsin. Fast å andra sidan var jag så lillgammal att jag planerade pensionen redan i lågstadiet. 
Röd hatt skulle jag ha när jag blev tant. Och så skulle jag inte ta någon skit. 
Det var en bra plan. 

Sedan min födelsedag förra våren har tre böcker kommit ut.
Astrid, Astrid, Den magiska vanten och Kyla.
Det är jag väldigt glad och tacksam över!
Att någon tror på en och det man har skrivit. 
Man blir så lycklig över det. 
För allt jag vill är ju att få dela med mig av mina berättelser,
och kanske genom det göra någons dag bättre.

Här i mitt lilla växthus plockade jag ihop ett bokgodisbord lagom till påsk. 
Om du vill beställa ett personligt signerat ex av någon av mina böcker är det bara att kommentera här på bloggen, via mejl, (adressen finns i sidopanelen här på bloggen) eller via något av mina sociala medier. Jag skickar gärna!

Hoppas att ni har en bra påsk!
Själv har jag glömt att äta ägg. 
Kanske får vi måla några i morgon, på självaste påskafton? 
Hönorna här på gården lägger många fler än de vill ruva på. 

Ha det fint! 

Glad påsk!
/Therese
Så skönt det är att våren är här. 
De magiska tjugonio, Den magiska vanten, Korpmåne, Skrivtävlingen, Astrid, Astrid och Kyla.
https://www.instagram.com/therese_henrikssons/

tisdag 16 april 2019

Kyla i Uppsala Nya Tidning

Spännande krönika i både Uppsala Nya tidning och i Corren!  
"Det är inte bara vuxna som förbereder sig för krig och katastrofer. Med boken "Kyla" kommer preppertrenden till barn och unga", inleder Matilda Nilsson sin krönika i Uppsala Nya Tidning, "Den praktiskt inriktade boken "Kyla" är en förberedelse för en svårare tid. Det är en kusligt realistiskt skildring för tonåringar. I norrbottningen Therese Henrikssons bok finns inga monster och zombies, bara desperata människor och de som redan är förlorade."
Matilda Nilsson skriver även om sci-fi äventyret "Till Vial" av Henrik Ståhl.
"I Kyla är hoten mot den fysiska hälsan, när mat och värme saknas. I Till Vial riskeras barnens psykiska hälsa. Hur håller man sig själsligt frisk när man är ensam i rymden?
Böckerna påminner om att vuxna inte kan lämna över allt ansvar för framtiden till våra barn. De ska inte behöva styra skeppet ensamma."




lördag 13 april 2019

Bokfrukost med Pocketbox!

Jag har varit på en helt underbar grej. Tänk er en lång härlig hotellfrukost med tjugosju bokintresserade kvinns på ett mysigt gammalt stadshotell i en liten Norrbottnisk stad.
Staden var Piteå, och hotellet var förstås Piteå Stadshotell, som uppfördes 1908.
Alla som ville hade med sig böcker att tipsa om, och att byta med varandra.
Det blev några timmars flitigt fikande och boktipsande.
Maud Öqvist som har företaget Pocketbox hade samlat ihop till välfyllda goodiebags som alla deltagare fick med sig efter avslutad dag.
Jag var där och bokpratade, som det kallas när man berättar som sitt skrivande och sina alster.
Jag pratade om hur det kom sig att just jag började skriva, och om tanken bakom mina böcker.
Publiken ställde många kloka frågor som ledde in samtalet på nya vägar.
Det är jättekul att få frågor som leder till diskussion tycker jag. Det känns verkligen som att man alltid lär sig något nytt.
Vi fick även information från biblioteken i Norrbotten om deras bokcirkelkassar och om hur det går till att anordna en egen bokcirkel.

Tack för att jag fick komma!

Här finns Pocketbox!
https://shop.pocketbox.nu/sv/
https://www.facebook.com/pg/pocketbox.nu/posts/
https://www.instagram.com/pocketbox.nu/

Maud pratar om Pocketbox och visar upp innehållet i boxarna. 
Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Stadshotellets pampiga trappa. 

lördag 6 april 2019

De fem elementen - Gudarnas skymning av Cecilia Larsson Kostenius

Äntligen har jag läst den! Gudarnas skymning. Del två i serien om de fem elementen. Och det är inte en dag försent. För idag släpps den tredje delen. Orianas bälte. (Första delen heter De ursprungliga.)

Serien om De fem elementen är en fantasyskildring som utspelar sig en en mytologisk värld där folkslagen är specifikt länkade till de olika elementen. Luften, vattnet, jorden och elden. Det finns även ett femte element som kallas virus.
I första delen får vi veta att Manhem hotas av den ondskefulla gudinnan Oriana som sprider farsoter och kidnappar människor för att förvanska dem och göra dem till sina egna monstruösa avkommor.
Någon måste stoppa hennes framfart.
Den mystiske eldkungen kallar samman kämpar från de olika släktena för att rusta dem för det förestående kriget mot Oriana och hennes anhang.
Ungdomarna Odal, Pål, Regina och Svala som alla tillhör olika folkslag tränar tillsammans inför de kommande striderna. Var och en med sina specialkunskaper lär de sig samarbete och att förstå varandras olikheter, och likheter.
De lär känna varandra och blir goda vänner som vet att de snart måste pröva sina färdigheter på slagfältet.

Gudarnas skymning tar vid där De ursprungliga slutar.
De fyra vännerna har gett sig av för att möta virusgudinnan Oriana. De tar sig allt närmare Orianas marker. Under den strapatsrika och känslofyllda färden möter de många faror och deras kunskaper och samarbetsförmåga sätts på prov.
Färden överskuggas av en spådom om att någon av dem måste dö för att seger ska kunna vinnas.
Vem av dem ska det bli? Är ödet oundvikligt?

Cecilia Larsson Kostenius kan sin fantasy.  Här finns allt. Storslagna scener, mytologiska varelser, hjältemod, magiska inslag, vänskapsband, och trånande kärlek.

Jag tycker att det här är en väldigt intressant berättelse med ett vackert språk som jag finner passande till genren. Det är en verkligen en resa till främmande platser man ger sig in i med de här böckerna, och det gillar jag.
När boken tar slut är jag peppad inför nästa del.
Och som tur är kan jag fixa mig ett signerat exemplar redan idag!

Bokserien passar från 12 år, men givetvis finns ingen övre åldersgräns! 










Här hittar du dina böcker:

Del 1: https://www.bokus.com/bok/9789187523755/de-ursprungliga/
Del 2: https://www.bokus.com/bok/9789188769008/gudarnas-skymning/
Del 3: https://www.bokus.com/bok/9789178850280/orianas-balte/

fredag 5 april 2019

Gulp! Jag har skickat iväg ett manus.

Egentligen borde man ju inte gå som på nålar. Jag menar, det är ju inte första gången jag har skickat in manus till förlag. Jag har gjort det massor av gånger.
Jag har fått massor av refuser också! Vet inte ens om jag vågar räkna dem?
(Men det är minst sexton.)
Och så har jag fått fem stycken ljuvliga, "Vi vill gärna ge ut din bok!" 
Manusen bakom dessa positiva svar har blivit böcker nu.

Men den här gången då? Det här ungdomsboksmanuset som jag alldeles nyss har skickat iväg till några förlag. Det har tidigare blivit refuserat. Men snällrefuserat. Jag fick till och med ett personligt svar med bifogat lektörsutlåtande från stora förlaget. De hade kostat på en utomstående lektör, och jag är väldigt tacksam för att jag fick ta del av tyckandet.
Men ett nej är ett nej. Så, vad göra?

Jo, efter ytterligare en genomgång av texten har jag satt mig ner och letat efter fler förlag.
Någon måste det väl finnas som vill ge ut en berättelse som den här?
En som handlar om utanförskap, och om att våga stå för den man är och det man egentligen tycker.
Som handlar om mod, i både stora och små saker. Som berättar om den starkaste och bästa vänskapen som kanske egentligen är kärlek. Den som gör så ont att vara utan när man inser att det kanske är försent.
Fast vet ni vad? Det är en spökhistoria också.
En alldeles tvättäkta, med viskade röster, krypande skuggor, skeva ljud, och känslan av att man kanske inte borde se sig om över axeln.
Men alltihop börjar med att blixten slår ner.

Den här berättelsen. Jag skrev den för mig egen skull. För att det var kul, och jag stoppade in saker jag gillar i den. Som gamla ånglok, jag älskar sådana. Även om de som finns med i texten står uppställda i ett lokstall. Jag är förresten en av järnvägsmuseums återkommande besökare. Min morfar som jag tillägnat boken var ångmaskinsingenjör, och som barn fick jag vara med när han byggde ångmaskiner från grunden.

Mina barn Albin och Lovisa för ett antal år sedan.
På järnvägsmuseum i Karlsvik. 
Morfar, som kunde det mesta om ångmaskiner,
och om jazzmusik. 
Ett antikvariat måste jag också ha, tänkte jag och skrev in ett. Det är något visst med äldre böcker och fotoalbum från förr.
Insidan av ett kyrktorn får man också uppleva i berättelsen. Där händer det spännande saker. Jag glömmer aldrig första gången jag gick upp i ett. Det hade säkert hundratals knarrande trappsteg av trä, och en vidunderlig vindblåst utsikt. Givetvis fick kyrkogården också vara med.
Jag har alltid faschinerats av dem, i så många aspekter.

Så har vi karaktärerna förstås. Det finns en utsatthet hos dem. Jag försökte skriva dem ett hjärta och en själ.
Sedan om jag lyckats eller inte?
Jag lever på hoppet just nu!


Ha en fin fredag!

/T

måndag 25 mars 2019

Om minusgrader i ungdomslitteraturen. Recension av Kyla och Så jävla kallt, i både HD och Sydsvenskan

Under rubriken Minusgrader i ungdomslitteraturen recenseras Lova Laksos debut Så jävla kallt, och min bok Kyla. Recensenten Elin Nilsson har huttrat sig igenom de båda böckerna. 
Bildresultat för kyla och så jävla kallt
Hos Barnens bokklubb kan man köpa dessa
böcker som ett paket.
 https://www.barnensbokklubb.se/13-sa-javla-kallt-kyla
Lova Laksos bok fick beröm för sitt elastiska språk, och recensenten såg fram emot att läsa mer av henne:
" ...Och vad gäller gestaltning är språket i ”Så jävla kallt” en ordentlig d-vitamininjektion. På en gång rått och melodiskt vilar det något Stina Stoorskt över det, om än mer lättillgängligt. Lova Lakso är en författare med absolut gehör för språkets elasticitet. Men dilemmat för ”Så jävla kallt” är, passande nog, avsaknaden av värme."
 Elin Nilsson tyckte att Kyla var svår att lägga ifrån sig:
Kyla” är oerhört spännande och härligt omöjlig att inte sträckläsa. Gestaltningen känns visserligen lite platt när det gäller de äldre i grannbyn, som knappt berörs av att samhället har stängt ner och som har svårt att förstå ungdomsslang. Men ungdomarna själva är omsorgsfullt gestaltade, och det är huvudsaken. Språket kanske inte sprakar som hos Lakso, men sträckläser gör man likväl.
Både i ”Kyla” och ”Så jävla kallt” får snön och kylan utgöra det yttre motstånd som behövs för att sätta igång de inre konflikterna. I ”Så jävla kallt” är kylan inte bara där, den är också levande, som en förkroppsligad motståndare i en tonårings krig mot de begränsningar livet bjuder på. Även i ”Kyla” utgör snön naturligtvis ett motstånd, men i mer konkret bemärkelse."

https://www.hd.se/2019-03-17/minusgrader-i-ungdomslitteraturen
https://www.sydsvenskan.se/2019-03-17/minusgrader-i-ungdomslitteraturen

Littfesten blev ett hostigt soffhäng

Vi packade redan på tisdagen tolvåriga bokkaraktären Astrid Nilsson och jag. Så att vi skulle ha allt klart i god tid inför Littfesten i Umeå, som gick av stapeln två dagar senare. 
Vi skulle samåka åka dit tillsammans med ett par andra författare från Norrbotten, Cecilia Larsson Kostenius, och Irene Strålberg, och så skulle vi stå vid Idus och Visto förlags bord, dit även Umeåbon Stellan Linder skulle ansluta. 
Astrid var taggad förstås, hon som har tänkt bli författare och allt. 
Och jag tyckte att det skulle bli så kul att få representera just böckerna om henne, Skrivtävlingen och Astrid, Astrid, under Littfesten. Och förstås att stå vid bokbordet tillsammans med härliga kollegor och deras böcker. 

Fast ibland går det ju förstås inte riktigt som man har tänkt sig, och dagen innan vi skulle åka vaknade jag med förkylning. (Och en basöst som fick hunden att börja skälla!) 
Den utvecklade sig till något influensaliknande som skulle kräva massor med tid i soffan, te med honung. Och kostymdramer, från BBC.
Nu, en och en halv vecka senare börjar jag vakna ur min dvala. Fortfarande med minst sagt udda stämma!

Jag har haft något av ett Jane Austen-maraton. Hunnit se Stolthet och fördom, hela tv-serien från -95. (Välidgt roliga personporträtt! Prästen Mr Collins är nog min favorit ur serien, när det gäller att gestalta "mänsklig dårskap".) Jag såg även långfilmen med Kiera Knightley som Elisabeth Bennett. Och filmen Emma med Kate Beckinsale i huvudrollen. 
För att få lite variation hostade jag mig igenom ett antal avsnitt av kanadensiska serien Travelers på Netflix. 
Den är bra! Skådespelarna gör det mesta av handlingen som går ut på att själar/medvetanden från framtiden skickas ner i nutida kroppar, just i det ögonblick som personen hur som helst skulle ha avlidit. De nya medvetandena som bildar ett team är på uppdrag. Att rädda världen från att bli så förstörd som den är i framtiden. Ja, det låter ju helt flummigt. Men det är det inte. 

Idag är första dagen jag inte känner mig så där helt slut sedan flunsan satte fart. Så trots att bihålorna protesterar ska jag åka och handla lite idag. 
Sedan blir det skrivtid. 




Hälsningar från ett soligt och snörikt Mockträsk.

tisdag 12 mars 2019

Om berättande och Kyla i Dagens Nyheter

"Vad gör man när strömmen går och det är trettio grader kallt ute? Och mamma och pappa har åkt till Thailand? Ungdomsthrillern ”Kyla” är en obehagligt trovärdig ”Flugornas herre” för vår tid", skriver Lotta Olsson i Dagens nyheter. 
Ur DN
Kanske är jag snarare en berättare än en författare, alltid lite osäker på om texten når fram dit den ska. Osäker på om orden i skriven form tar sig till de inre prången hos läsaren, där de liksom hittar hem. Där läsaren kan engagera sig så pass att denne upplever spänning, kärlek, oro, igenkänning, eller vad det nu må vara.
Jag har växt upp med berättande människor. Min "trapperpappa" hade vacker handstil, men svårt med att få orden i rätt ordning. När han skrev alltså.
När han berättade historier var det en helt annan sak.
Med en röst som gjord för sagor flödade orden som vårbäckar, som vinande granskogar under höststormar, likt snöflingor som landade med nästan ljudlösa dunsar på min vintermössa, för att sedan dundra som sommarnattens åskväder.
(Ja, man kan ta till naturen för att beskriva honom. Han tillbringade hur som helst det mesta av sin tid i den.)
Hans vilda sagor var så spännande, alltid med en karaktär man kände med, och det där är väl litegrann måttstocken för hur jag vill skriva.
Men det går ju inte att skriva så! 
Allt blir blekt i jämförelse, så jag har försökt hitta min egen "röst" istället. 
Och när någon läst och gillat mina böcker, eller när jag får en bra recension för något jag skrivit blir jag alltid förvånad. Men väldigt glad. Då känns det som att jag är på rätt väg i alla fall.
Särskilt som nu när Kyla fick vara med i DN.

 "Therese Henriksson förmedlar skickligt strömavbrottets effekter på en rad områden, och precis som i ”Nedsläckt land” eller i Lars Wilderängs prepperthriller ”Stjärnklart” är de mänskliga relationerna ett stort problem. Krisen tar fram många goda sidor hos människor, men det finns också de som är beredda att gå väldigt långt för att rädda sig själva. Therese Henriksson faller inte för frestelsen att göra barnen till superhjältar, utan låter dem vara just svagare och mer sårbara inför en hotfull vuxen," 
skriver Lotta Olsson vidare i recensionen. Och just det här med att barnen inte upplevs som superhjältar känns viktigt. Inte för att de inte är hjältar i alla fall. Utan för att det här med hjältemod också kan rymmas i det lilla. I små saker, som vilka ord man väljer att säga, särskilt de som sitter långt inne. Och i handlingar som man egentligen inte vågar, men som kanske hjälper någon annan. 
Flugornas herre förresten, jag läste den för länge sedan under skoltidens obligatoriska klassikerläsning. Har inte läst den sedan dess, och inser nu att jag borde läsa om den med ett vuxet perspektiv. 


Önskar er allt det bästa!
/T

Lärarförbundets årsmöte och ett bokprat

För ett tag sedan var jag inbjuden till lärarförbundets årsmöte på hotell Bodensia i Boden för att prata lite om det här med skrivandet.
I grunden är jag ju fritidspedagog. I själ och hjärta är det något jag alltid är, vare sig jag skriver böcker eller inte.
Under bokpratet berättade jag om min väg till skrivandet. Den som började med att vår lågstadielärare läste Madicken högt för klassen. Jag kände igen mig i Abbe Nilsson, han som hade en pappa som drack och var lite som min. Och den känslan av igenkännande gjorde att jag ville bli författare sedan.
Bilden till höger kommer från filmatiseringen. 
Jag blev också vald till mötets ordförande, så det blev till att läsa upp dagordningen och slå klubban i bordet när det behövdes. Det här var något jag var lite nervös för innan. För inte hade jag någonsin tidigare varit ordförande på ett årsmöte. Och inför så mycket folk!
Jag hade inte behövt oroa mig. Det gick bra. Visserligen sa jag fel någon gång. Och vid ett tillfälle avbröt jag revisorn innan hon hunnit läsa igenom hela den ekonomiska rapporten.
Men, men ... Ska man lära sig något nytt är det säkert ingen dum idé att göra det omgiven av hundratals lärare.
Nu har jag lärt mig hur man är årsmötesordförande.
(Bättre sent än aldrig.)
Och jag sålde sjutton böcker på kuppen!
Vad ska man lära sig härnäst?

                                                             Ha en fortsatt fin dag!

Här signeras det böcker till fackordföranden som gästade mötet i Boden, där hon
pratade till (och peppade!) den församlade lärarkåren just denna kväll.
Länk till Johanna Jaara Åstrands Instagramkonto

söndag 10 mars 2019

Kyla i Expressen

"Likt moderna Frostmofjällsbarn får de således klara sig bäst de kan, med rudimentära kunskaper om ficklampor, eldning och ett liv utan wifi. En romanidé helt rätt i vår klimatmedvetna och katastrofberedda nutid. Och visst är den väl genomförd. Henriksson stannar inte vid den nog så spännande situationen, utan skrapar också frosten från fönstren in i sina figurers känsloliv och relationer", skriver Martina Montelius.  
Så "coolt" hon lägger orden, recensenten. 
Och så glad jag blir av att läsa.

Man kan inte ta för givet att ens bok ska få bra recensioner nämligen, inte ens att den ska få några alls. Och särskilt inte i en större kvällstidning. Och man kan hoppas, men inte vara säker på, att den som recenserar boken har fått med sig den bild av innehållet som man som författare har tänkt sig att förmedla. 
Så därför värmer så klart den här kylslagna förmuleringen extra mycket:

"Framför allt är detta en berättelse om överlevnad, praktisk och själslig, när det vi tar för givet utan förvarning rycks undan. Vill man kan man läsa den som en uppbygglig saga om att vi klarar mer än vi tror, men bäst gör den sig som verklighetsnära mardrömsfantasi och stelfruset skoteräventyr kryddat med en knivsudd sorg och en skvätt välkyld tonårskärlek."
Länk till artikeln i webbexpressen

Hoppas ni har en alldeles förträfflig dag!

Allt gott/T

Några av barnen från Frostmofjället ur filmen från  1945. 


I podden Lunch med Montelius pratas det om kultur kontra dokusåpor och där nämns även Kyla i samnband med tv-serien Nedsläckt land.
https://www.expressen.se/kultur/podcast/dokusaporna-sysslar-med-extrem-forenkling/



onsdag 27 februari 2019

Kanonmuller och årsmöte

Idag är en sådan där dag när landsvägen är stängd och kanonerna dundrar från skjutfältet intill.
Till och med är det så att huset skakar lite grann vid varje stöt, där jag sitter och skriver på övervåningen. Jag tänker lite på alla de som är ute i skogen med sina stora maskiner. Allt järn, all mekanik och teknik. Försvarsanställda och värnplikiga i gröna kläder, snödräkter, och blöta skor i blidvädret. 
Jag ser dem inte, men likväl är de där. Bara någon kilometer bort, och säkert närmare än så. 
Jag tänker på fåglarna som hukar i träden. Älgarna som stannar i sina legor och väntar ut. Fiskarna som simmar i åns svarta vatten. Hinner undra om de också känner kanonstötarna. Vad vet en fisk om en kanon?
Det är skymning i Mockträsk, och jag ska nog ta en påtår på kaffet. Om en stund är det årsmöte i byaföreningen. 
Livet går sin gilla gång, just här. Just nu.



Varma hälsningar från en som önskar att alla fick känna sig
trygga en vardagskväll som den här. 

måndag 25 februari 2019

Hurra! Kyla fick en fin recension från bibliotekstjänst

Hurra! Jag är så glad. Kyla har fått sin recension från BTJ.
Ett utdrag:
"Genren är en mycket realistisk ungdomsroman 
med dystopiskt anslag, som leder tankarna till Sofia Nordins Spring så fort du kan. Målgruppen är unga vuxna, 15-19 år. Kyla är spännande läsning! Författaren Therese Henrikssons språk är exakt formulerat och nästan korthugget ibland och förmedlar så väl handling, dialog som mängder med känslor och tankar på ett tydligt och drabbande sätt. Mitt i stora teman som hur snabbt vårt samhälle riskerar att kollapsa, och det psykologiskt spännande i huruvida vi människor hjälper eller hotar varandra i nöd, finns också plats för kärlek och frågor om lojalitet och tillhörighet. Allting skildras både lågmält, gripande och högst psykologiskt trovärdigt."


Publiceras i BTJ-häftet nr 7, 2019.
Lektör Fia Idegård
#Kyla

Fotobeskrivning saknas.

måndag 18 februari 2019

Söndagstuggare, om inspiration och idéer

Jag gästade Boktugg med en krönika om hur jag fått inspiration och idéer till mina berättelser. 
Och inspirationen kan komma lite hur som helst, ibland på ganska knasiga sätt, vilket jag välkomnar! För tro det eller ej, en riktigt knasig idé kan faktiskt leda till en nog så seriös text. 
Jag brukar tycka det är så kul att följa upp en idé för att se vart den kan leda, även om jag inte från början är säker på om den räcker till en hel bok. 
Hittills har de idéer jag valt att följa upp räckt ganska långt, de flesta har blivit böcker, men givetvis finns också manus som bara påbörjats i mina gömmor och sedan av någon anledning stannat av. 
Det gör ingenting tycker jag. För även sådant som inte färdigställts har sitt eget värde, som träning och för att testa, och som prototyper till det som kommer efteråt.
Hos boktugg skriver jag om några idéer som lett till böcker och färdiga manus. 



fredag 15 februari 2019

Nedsläckt land

I boken Kyla slår ett omfattande strömavbrott till när det är som allra kallast.
De unga syskonen Sofia, Simon och Theo försöker klara livhanken utan att riktigt veta hur de ska göra.
SVT´s nya serie Nedsläckt land handlar om just det här.
Vad händer i vårt samhälle om strömmen försvinner en längre tid, och med den så mycket vi tar för givet i vår vardag?

tisdag 12 februari 2019

Vad ska jag skriva nu då?

Vad ska jag skriva nu då?
   Sedan några dagar före juafton då det allra sista korret på Kyla gick till tryck har jag inte skrivit på någon särskild text. Jag vill inte säga att jag har skrivkramp, för jag har skrivit andra saker. 
Någon artikel och lite smått här och där. Fast nu vill jag verkligen satsa på något längre igen. 
   Så jag försöker börja någonstans. Plockar upp ett dokument här, och ett annat där. Men det vill sig inte. 
   Karaktärerna börjar inte "snacka", som jag brukar kalla det när någon sort flyt kommer igång, gärna i dialogform, och jag bara hänger med. Från ett sådant flöde brukar det vara enklare att kämpa sig vidare. För det är ju inte så att en hel bok kommer på autopilot.
   Jag har flera manus för barn och unga som står på tur, (plus en novellsamling, en annan med dikter och ett spån till vuxenboksmanus.) Men vem ska jag lirka med av mina figurer?

    Astrid Nilsson 12 år kanske? Om henne har jag 42 nya sidor att jobba vidare på. Det handlar om bästa grannen Seb och hans nya lillasyster, och en ganska så galen tant som snor med sig barnvagnen.
   Eller är det Fanny, hon som alla verkar älska att hata. Hon som varit mobbad jämt, men som ändå aldrig ger upp. Tror jag har 42 sidor om henne också.
   Eller är det kanske den där tjejen Amelia som får jobb i en färghandel? 

   Hon träffar en kille som heter Mikkel som hon gillar jättemycket, men hon är blyg och kan aldrig säga det, innan det blir för sent.
   Eller ska jag plocka upp det äldsta manuset jag har? Det om synska Hanna som syr 1920-tals kläder efter gamla foton på sin utbildning i gymnasiet, och så träffar hon spöket Erland Birkelius som dog vid samma tidsepok?
   Har jag för mycket att välja på kanske?

   Jag kanske får säga som min kompis Laila. 
   Vänta och se. Korpen har svaret. 

lördag 9 februari 2019

Boksläpp för Kyla

Så blev det dags för boksläpp. Den här gången valde jag att ha det hos bokhandeln Bok & Bläck i Boden. Det passade så bra i och med att butiken ligger mitt i galleria Enter där många besökare passerar så här mitt på en lördag.
Visserligen kan man inte hålla föredrag med bildkanon som på stadsbiblioteket. Det hade jag vid släppet av debuten Korpmåne. Men å andra sidan kändes det mysigt och var mer intimt med ett lite mindre boksläpp. Och föredrag kan man ju alltid hålla vid andra tillfällen. 
Så Charlotte som har affären och jag dukade upp med godis och snacks, fyllde signeringsbordet med böcker, och vid tolvtiden berättade jag för de som kommit för att lyssna om hur jag fått idén till Kyla, och om själva bakgrunden till boken. 
Sedan läste jag ett kapitel högt.  
Det var verkligen en toppendag, och de flesta av butikens exemplar av boken gick åt. 
Jag är verkligen glad och tacksam för att jag får möjlighet att gör det här. Att få skriva, att kunna bli publicerad, och så innerligt tacksam för att ni läser mina böcker. 
Jag hoppas att de ger något tillbaka till er också. 
Kramar från mig!
Kul med boksläpp! 

måndag 4 februari 2019

Ett litet snack om boken Kyla i P4 Norrbotten

I morse var jag med i radions morgonsändning. Pratet handlade om boken Kyla, hur jag kom på idén, och det lägligt kylslagna vädret som varit sedan den släpptes.
Jag blir uppringd ungefär femton minuter in i sändningen.

 
Det finns ingen beskrivning tillgänglig för fotot.



Allt gott från mig!
Det det försiktigt med snösmockorna!

lördag 26 januari 2019

Nu är den här!

Så himla kul! Jag har fått mitt första ex av Kyla. 
Resten är på väg med posten och kommer nog till veckan. 
Och nu finns den också att få i både butik och i näthandeln. 
Det blev en bok i alla fall. Det är som att man inte riktigt fattar det innan man håller i den första gången. Smulan och jag tog med oss den på en liten promenad ute i, just det, kylan. 
Det var minus trettio när jag tog fotot. Precis lika kallt som i boken. 

Jag fick också veta från bokförlaget att många av Akademibokhandelns butiker beställt boken. Gissa om det känns roligt! För det är faktiskt inte något alldeles självklart. 
Hoppas med hela mitt hjärta att ni som väljer att läsa den kommer att tycka om Sofia, hennes bröder, och vännen Elias. Jag har förstått av några som läst, att honom blir man visst lite kär i. 

Jag önskar er en fortsatt underbar dag.

Therese
Skärmdump från Akademibokhandeln i veckan. 

tisdag 22 januari 2019

Magisk blodmåne

Det är inte varje morgon som det är både månförmörkelse och supermåne på samma gång. Det var det igår morse. Så vackert!
Jag har inte rätta objektivet för att komma nära. Men det fångade lite av magin i alla fall tycker jag.

Önskar er en riktigt bra tisdag!

Therese
Som om någon slängt upp en boll på himlen. 

lördag 12 januari 2019

Kyla i Vårens böcker 2019

Lycka när man får göra sig en kopp kaffe och bläddra fram sin egen bok i Svensk bokhandels katalog Vårens böcker! 
Det är på riktigt. Snart är Kyla här.  


 Boktugg har också en katalog med Vårens böcker och den kan du bläddra i här:

lördag 5 januari 2019

Recension från Btj

Den magiska vanten fick en jättefin recension från Btj. 
Utdrag ur den mycket längre recensionen

"Ömsint, varmt och vardagsnära låter författaren Therese Henriksson, tillika illustratören, Siri
vara bokens jag. Siri berättar om sina tankar, känslor, iakttagelser och upplevelser under en klar och kall senhöstdag i skolan - tankar och känslor om kärlek, iakttagelser om vintern som närmar sig och upplevelsen av att vara modig när man egentligen inte vågar vara det.

... Den magiska vanten är en fin och eftertänksam berättelse om kärlek och mod för barn i lågstadieåldern.
Den passar utmärkt för egen läsning eller
tillsammans med en vuxen och förslagsvis en grupp barn – det kan inbjuda till djupa och personliga samtal om egna tankar och känslor på olika plan.

Publiceras i BTJ-häftet nr 4, 2019.
Lektör
Inger Lindberg

Jag är så glad att recensenten förstått själva grundidén bakom texten. 
Jag vill lyfta vardagens enkla men vikiga saker, som faktiskt ofta är riktigt spännande i sig. 
Att bara vara. Att uppleva saker omkrig sig. Att använda sin fantasi. 
Att känna känslor av förälskelse. 
Och att vara blyg, men ändå finna modet att säga ifrån. 
Som gammal fritidspedagog är jag särskilt glad över att recenenten tyckte att boken inbjuder till samtal med barn. För att samtala med barn enskilt eller i grupp, det är faktiskt något av det bästa jag vet. 

tisdag 1 januari 2019

Gott nytt år!

Så då har det nya året dundrat in, eller smugit sig på beroende på var man befunnit sig. 
Här gick det lugnt tillväga. Efter en stillsam dag med bara vår lilla kärntupp här hemma blev det enkel men god mat, och trevligt sällskap med grannar. Vi satt vid köksbordet och pratade om livet förr här i byn, och livet nu. Sedan en tur ner till andra sidan sjön där några fler grannar mötte upp för ett samlat fyrverkeri, långt från alla djur. 
Raketerna lyste upp en vinterhimmel vars molntäcke tycktes trycka ner ljudet och få det att rulla dovt mellan bergen och över isen. 
Vi fortsatte vid köksbordet sedan. Tända ljus och prat om sådant som föll oss in. 
Jag hoppas att ni också hade det bra under nyårsaftonen. 

Allt gott från mig!
Therese

Jag gjorde en liten minifilm. 

måndag 31 december 2018

Snart kommer boken Kyla!

I januari kommer nya boken Kyla ut hos bokförlaget Opal. Det ska bli så spännande!
Slutredigeringen blev klar precis till julledigheten och boken har nu gått till tryck.
Omslaget har Clara Dackenberg gjort och det är sååå fint!
Jag älskar hur ungdomarna står där som silhuetter blickade mot mörkret, eller kanske mot ljuset som ändå finns där. Och hur rubriken står som kontrast mot natten, som om den kommit ur själva norrskenet.
Så här står det i beskrivningen av Kyla bland annat på Bokus:

"Tänk dig att strömmen slås ut och kontakten med omvärlden bryts. Tänk dig att det är minus trettio grader ute och det blir bara kallare. Vad händer med ett samhälle när det visar sig vara som skörast? Vad gör du för att klara dig undan kylan?
För Sofia blir situationen verklighet när hon och hennes syskon tvingas lämna Aleå på grund av ett strömavbrott som lamslår samhället. Värst av allt är kylan, som för varje minut som går blir mer och mer påtaglig. I deras morfars stuga i Innaniträsk kan de elda, men utan fungerande mobiler isoleras de från allt som händer utanför.
Samtidigt finns en annan oro. Elias. Elias befinner sig på en musikfestival när allt plötsligt blir svart. Och kallt. Trots svårigheterna måste han ta sig tillbaka till Aleå, tillbaka till Sofia. Men till vilket pris?
Utan ström och utan kontakt med omvärlden förvandlas Aleå till en plats präglad av mörker och kyla. En plats där folk fryser ihjäl, maten tar slut och desperationen tar över. Allt handlar om att överleva men för Sofia handlar det om mer än så. Om avstånd och separation från dem hon älskar. Om att göra allt för att hålla skenet uppe när kylan tränger sig på."

Kyla släpps den 15 januari men kan redan nu bevakas hos bland annat Bokus och Adlibris.
Allt gott från mig
/T
Kyla hos Opal




måndag 10 december 2018

Ett boksläpp!

Så blev det då dags för skyltsöndag i Boden, och jag och vantpepparkakorna kilade upp på Stadsbiblioteket för att träffa Christina som är förläggare på Lumio förlag. Hon hade med sig böcker, fika och ett par röda vantar.
Den väntra gömde hon i bibliotekets barnavdelning så att barnen kunde få leta den sedan. 
Den som hittade vanten vann en bok. Jag lottade också ut en mugg med tryck från boken fylld med julgodis och ett bokmärke. 
Härligt att det kom så många! Jag är så tacksam för det. 
Den magiska vanten handlar om förälskelse vilket jag tycker man ska skriva och prata mer med barn om, eftersom många barn upplever det, och om en vante som verkar vara lite magisk. 
Och så får den blyga huvudkaraktären stå på sig också. 
En liten seger, är också en seger.

Ett stor tack till biblioteket för att vi fick komma! 
och särskilt till Sandra som bland annat hjäpte till med tekniken. 
Här var det pepparkaksvantar, godricka och ett behagligt sken från
skylten på Stora Coop. :D  
Så  många ni var som kom! Tack så väldigt mycket, jag är alldeles varm
om hjärtat!
Jag läser några ord från Den magiska vanten. I bakgrunden ser man
en av originialillustrationerna. Den blev såld under kvällen, så
roligt!


Boken finns där böcker finns, och kan köpas singerad genom
mig. 

onsdag 5 december 2018

Eyvind 2018

Under helgen pågick bok och berättardagarna i Boden. Eyvind 2018.
Döpt efter Eyvind Johnsson förstås, nobelpristagare i litteratur som föddes i en liten stuga i Boden. 
Jag hade bokbord i biocaféet tillsammans med en hoper andra författare och förlag. Bland andra;
Carola Siekas Kostenius, Cecilia Larsson Kostenius, Norrländska Litteratursällskapet, Kikki Sandström, Lena Callne, Ulrika Vallgårda, Irene Strålberg, Mona Mörtlund, Ulla Engelsberger, Katarina Palm, Teg publishing, Kerstin Nedergård, och Antikvariat nordkalotten. 

I Boden är biografen Saga också en lokal som passar för lite större evenemang som konserter teaterföreställnigar och föreläsningar. Hit kom under Eyvind-dagarna Cattis Ahlsröm och Niklas Källner med premiären på sin nya show Lets talk, Jenny Rogneby, Andrea Lundgren och många fler. 
Tyvärr hittade inte publiken fram riktigt, vilket var synd.
Särskilt inte till oss vid bokborden, trots att det på söndagen var skyltsöndag utanför och packat med folk. 
Man vill ju ha en "bokmässa" i Boden! Det känns så rätt. 
Men hur ska den läggas upp för att dra större publik? Det tål att tänkas på. 
Jag hoppas att Eyvind kommer tillbaka i ny tappning nästa år. 

På bilden från Nsd pratar jag om boken Skrivtävlingen under den exposé som var på lördagen. Där fick man chansen att berätta om sina böcker. Det var kul att det stod Therese Henriksson, produktiv författare i bildtexten. Jag gör så gott jag kan för att vara produktiv. Men ibland önskar man att man skulle kunna klona sig för att hinna med alla ideér som man har. 

https://www.kuriren.nu/nyheter/ungdomar-pa-scenen-forsta-eyvinddagen-nm4975438.aspx
https://www.nsd.se/nyheter/eyvind-letar-sin-form-nm4976492.aspx?fbclid=IwAR0UwxQF9nUrJ1QC7kcUn92aj7izkCyW7pt4bJYqqIfV4IEfmJaBtOxhflY