torsdag 21 juli 2016

En ofrivillig nakenhund vid fötterna

Ja, fukteksem vill man inte önska sin värsta fiende, och verkligen inte sin bästa hundvän.
Min lilla stora stackare är det synd om. Blodig och full av sårskorpor är hon och rakad på huvud och överkropp. Just nu ser Smulan ut som en korsning mellan en stor vovve och en serietecknad gam.
Hon har så kallade hotspots som är en hudinfektion och just nu hjälper hon mig med att skriva ute i skuggan. Dvs. Jag skriver och Smulan sover intill på gräset. I denne sommarens varmaste julidag.
38681 ord har vi fått ihop.
Ett par stycken att färdigställa bara.
Längre ska det inte bli. 
Får inte fylla ut med en massa onödigheter tänker jag.
Som en massa, liksom, och plötsligt, och ju. Som jag verkar "ha pippi på".
Ju, är det ens ett ord?

Fullmånen i förrgår. Över ödegården Ostigården.

Ha det fint i sommarvärmen!
/Therese

Smulan innan rakningen och Mjuschan. 
Kissen som är vackrare än sitt namn.

söndag 10 juli 2016

Gamla brev och nya funderingar

Hej, hopp i lingonskogen!
Så kunde man börja ett brev då jag var barn.
Brev skrev jag många. Lådvis och så skickade jag iväg de allra flesta. Fast inte riktigt alla.
De allra hemligaste gömde jag, och så hittade jag dem då jag var vuxen.
Då hade jag perspektiv på saker och ting och kunde se den yngre versionen av mig med både förståelse och förlåtelse.
Men det var inte lätt att vara ung och sprängfylld av allt som liksom inte rymdes i en.
Därför skrev jag också dagbok. Nu för tiden försöker jag mig på att skriva dagbok emellanåt, men det vill sig liksom inte. Går bara ett tag och sedan glömmer jag bort. Några dagar i april följs av september. Sedan brukar jag glömma bort dagboken helt. Kanske fyller Facebook, Instagram och bloggar den där funktionen idag.
Min egen mamma däremot skrev dagbok så länge hon levde. Både hennes och mina dagböcker brann upp då vårt hus brann ner häromåret. Inklusive alla brev. På sätt och vis var det bra. Orden fick vingar och flög till väders.
Alla besvikelser och sorger som beskrivits i ord fanns med ens bara kvar som bleknade minnen.
Mammas slit med ekonomin och pappas alkoholmissbruk sett ur hennes synvinkel behöver ingen läsa om i framtiden. Eller mitt slit som tonåring med att få pappa i säng om kvällarna.
Ska någon läsa om hur det var får det bli i fiktiv form.
Jag funderar på att skriva om det nämligen. Det hade varit enklare att göra det om inte dagböckerna brunnit upp. Men också svårare. För varje sida bar med sig minnen som kom  upp till ytan då man läste och det hade förstås tagit fokus av det påhittade.

Jag har hittat ett par av mina gamla brevvänner från mellanstadiet på facebook förresten. De är vuxna nu! Nästan femtio. Fast i min hjärna är de inte mer än så där fjorton, femton år och ser fortfarande ut som deras egna barn gör idag.
Det är kul med internet mellan varven.

Nu är det dags att jobba vidare. Solen tänker kanske komma fram, men innan den gör det vill jag hinna skriva om en riktigt mörk alldeles påhittad dag i oktober.


Ha det fint!

/Therese





lördag 2 juli 2016

Åskblått

I min värld pågår det just nu ett sommarlov, med en hostig nioåring mitt i. Han har legat till sängs nästan en vecka och vi har sprayat näsdroppar, pallat upp kuddar och läst Harry Potter.
Sedan har jag byggt ut fårhagen, klippt gräsmattan och försökt rensa den igenvuxna rabatten. 
Behöver lite mer tid där, men har åtminstone hittat de ordinarie växterna nu. Tror jag.
Jag sparade några av ogräsen också bara för att de är vackra, och goda att ha i sallad... :)

Hunden ska ha sina promenader, gnaga pinne, och helst ska hon blöta sig i sjön ett par gånger om dagen också då det är varmt. 
Flasklammet ska ha sin välling och hönorna vill ha sina matrester förstås. Tuppen Argberg måste talas förstånd med så att han är snäll och skötsam, och inte så arg hela tiden. 
Och så ska man handla och tanka och laga frukostar, luncher och middagar och mitt i allt det är ska man skriva bok.
Då stänger jag av hjärnan från andra intryck en stund och så skriver jag. Oftast medan Nissen pysslar med sitt lego eller kollar klipp på Youtube.
Idag skrev jag om den första snön i oktober. Och om att vara sjutton och kär men låtsas att man inte är det. Lite spökerier fick jag också med. Fast sedan måste jag gå ut till boden och ta tvätten ur maskinen. Det behöver man ju göra innan den bosätter sig där kan man tänka.

Om några dagar kommer sambon hem från utlandsjobbet. Det här året har han varit i Korea mesta delen av tiden. Vi blir två som sköter om gården. Fast frågan är ju om det ger mer skrivtid, eller om det som alltid är en prioriteringsfråga. Hur man strukturerar sina dagar.

Kommer med rapport om det senare. 
Nu åskar det ute, himlen är nästan helt mörkblå... och jag ska skriva vidare på "Den blixten tar"

Ha det fint!

Bilden visar en vacker kväll med åskblå himmel som reflekteras i sjön.