Det
var tidig morgon. Vi satt vid frukostbordet mina tre barn och jag när solens låga strålar bröts och den
märkliga fågeln passerade fönstret.
”Vad var det?!", utbrast tonårssonen. ”En korp! Vad
stor den är!”
Vi flockades vid bakdörrens fönsterglas allihop och Albin hade rätt. Fågeln var stor, större än någon annan korp jag sett, och skulle det snart visa sig, så där underligt halvtam.
När
jag gick ut med en bit smörgåspålägg i handen satt korpen på staketpålen med huvudet på sned och en fast, nästan mänsklig blick i
sitt klara öga. Han flyttade inte på sig fast jag gick allt närmare.
”Vem
är du?” undrade jag på bara någon meters håll.
Korpen gav mig en värderande blick, vinklade sitt huvud igen med näbben lätt särad. Nästan som om den tänkt säga något, och en tanke slog mig;
Korpen gav mig en värderande blick, vinklade sitt huvud igen med näbben lätt särad. Nästan som om den tänkt säga något, och en tanke slog mig;
Tänk om det inte är en
vanlig fågel.
Precis
där föddes idén till min berättelse.
Ett
par kurser i kreativt skrivande vid LTU gav den luft under vingarna och
ovärderlig hjälp när orden trasslade till sig.
Min
bakgrund och mitt skrivande hör ihop med den lilla Norrbottniska byn som jag
växt upp i och som jag flyttade tillbaka till som vuxen. Det hör också ihop med
min egen trapperpappas vilda sagor om spöken, jägare och magiska djur, och med
skogen omkring där han levde det mesta av sitt liv.
Som
åttaåring lovade jag mig själv att jag en dag skulle skriva böcker.
Leif |
Jag
läste mycket och kände att böckerna hade stärkt mig i situationer när jag varit
utsatt, och jag ville gärna kunna göra samma sak för någon annan.
Någon
som kände sig ensam eller ledsen kanske. Eller som inte trodde sig vara värd
att bli omtyckt.
Nu
är jag tacksam över chansen att få försöka uppfylla det löftet.
/Therese
Ps. Korpen som vi kort och gott kom att kalla Korp, stannade och blev en daglig gäst hos oss.
Korpen hjälper till med skrivandet. |
och... väldigt söt.
En korpkompis som gjorde sig vän med både höns, katter och kanin. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar