tisdag 10 juli 2018

Högläsning vid ån, Krigarens svärd av Rick Riordan

Den här boken började spännande och Nissen är sugen på fortsättningen. 
Vi har läst ett par sena kvällar och ett par gånger på badstället.
Skrattar gör vi bägge två åt de träffsäkra och lite galna kapitelrubrikerna, och bägge ser fram emot hur det ska gå för Magnus Chase som precis lyckades ha ihjäl sig själv. 
(Igen spoiler, står på baksidan. :))
Och gissa om boken fortsätter? klart den gör!
En riktig recension kommer när vi läst färdigt. 
Här har vi alltid högläst Nissen och jag. Till forsens brus. Det är någe visst med det. 

Jag bad aldrig om biceps. :) 
Härligt!
 Hoppas ni har det fint så här i sommarvärmen. 
Här hade vi tjugoåtta plus idag. 

Allt gott från mig/T

lördag 7 juli 2018

Gratis skrivkurs

Hos Litterära konsulter kan man just nu hoppa på en internetbaserad skrivkurs helt utan kostnad.
Det finns flera olika inriktningar att välja på.
Själv har jag valt en kurs som heter Redigera romanen.
Jag har nämligen plockat fram och dammat av ett åtta år gammalt manus som jag ska ha som periodens sidoprojekt. Det är en tegelsten till ungdomsroman (som jag skrev till min dotter Lovisa i femtonårspresent.) Och jag tänkte precis innan jag såg erbjudandet om kurserna att jag skulle behöva lite handfasta tips om hur jag bäst går tillväga.
Det var så länge sedan jag skrev "boken" att jag inte har den i bakhuvudet på samma sätt som med nyare texter. Den måste kokas ner. Bli tätare men med de bästa delarna kvar.
Det ska bli intressant att se hur jag klarar upp det.
Jag kommer att berätta här på bloggen om hur projektet fortgår.
Än så länge har jag bara hunnit till lektion 1.
Där står det att jag ska vila från texten och sedan läsa igenom.
Inga problem. Jag har vilat i åtta år. Nu läser vi!

Klicka på länken nedan (fram till och med 15/7) så kanske du också hittar något som intresserar.
Man har sedan ett år på sig att gå igenom de olika lektionerna.


Allt gott från "tant T"

https://annljungberg.kartra.com/page/NmW46



fredag 6 juli 2018

Somrigt med ryggont och fantasi

Hittills har sommaren varit ganska som den brukar här oss oss. Vädermässigt i alla fall. 
Inte så där varmt som vi ser att det är längre söderut. 
Jag gick och längtade efter värme i juni faktiskt. Sedan kom några fina dagar alldeles i slutet. 
Nu är det nästan en vecka in i juli och ett par riktigt varma dagar har vi haft. 
Idag är det mulet och för min del är det lika bra. Jag har ont i ryggen fortfarande sedan ryggskottet den första april. Just nu har jag bakslag. Det hade blivit gradvis bättre senaste veckorna, men sista dagarna har det varit riktigt jobbigt faktiskt. Det är inte mycket jag kan göra utav det jag brukar. 
Och värme gör det värre. Svar på vad det beror på har jag inte heller. 
Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?
Och kvällarna är så vackra med sina sena solnedgångar och det där dröjande gula ljuset så helt sur kan man ju inte vara. Och fantasin funkar fortfarande. 
Jag har kläckt ur mig fler historier än jag hinner med att skriva. Det är bra. Fast lite frustrerande. 
Tänk om man kunde skriva lika fort som man tänker!
Då skulle jag ha skrivit tre böcker i sommar och inte bara tre utkast, och en massa kladd som jag hoppas att jag ska komma ihåg vad jag menade med sedan. 
Jag jobbar med norrskensmanuset också mot bokförlaget Opal, och där ligger prio ett just nu. 
Men alla idéer skrivs ner. Även de jag får i sömnen ibland och som jag inte fattar något av sedan (Har ett block på sängbordet för briljanta idéer, som aldrig verkar lika briljanta när man är riktigt vaken.)

Jag gör allt i små korta etapper. Istället för att gräva i trädgården en hel dag, planterar jag en blomma och får lov att känna mig nöjd. Jag skriver ett tag, och byter ställning ofta för jag kan inte sitta som förr just nu. Och promenerar korta sträckor. (Idag går det nog inte.)
Nu har jag lagt om kosten. Bort med sådant som ger inflammationer, som socker och vetemjöl. Kött har jag minskat på också. Kanske kan det göra någon skillnad.  
Har inte något emot att sluta helt faktiskt. 
Målsättningen är att bli hyfsat bra till bokmässan i höst. Och smalare. 
Man blir ju inte mindre av att plötsligt inte kunna rasta hunden på flera månader och sånt, när man brukar göra det i timtal varje dag. Kanske hjälper det mot ryggont också att gå ner lite. Vi får se. 
Till veckan börjar jag med enkel träning, ja så är tanken i alla fall. Bara jag kommer mig till gymmet och min sjukgymnast så ska det nog gå. 

Ja, det var allt från mig just nu. 
Hoppas att ni har det bra!
/Therese




tisdag 3 juli 2018

Nissen läser, Farlig mark av Louis Sachar

Nissen har läst Farlig mark av Louis Sachar och satt sig själv i karantän. 🤢 
Den här boken var annorlunda, spännande och kul. Det fanns bilder i boken som gjorde den mer spännande. Det bästa i boken var att personerna kändes verkliga. De kunde göra dumma saker, och ändå vara snälla innerst inne. En annan sak som var bra var att man inte visste hur det skulle gå på direkten. Men boken kunde ha varit längre tycker han. 
Det hade varit roligt att veta mer om allt.
Betyg tre av fem

Therese Henriksson, författares foto.

måndag 25 juni 2018

Mitt program i podden Under ytan (Lite som ett sommarprat)

I maj gjorde jag ett webbradioprogram på temat Under ytan.
Jag tog det som en utmaning, och lite som ett kall. Att berätta om hur det var att växa upp och leva i en miljö där flaskorna gömdes och sanningen var känslig. I den här podcasten berättar jag om trapperpappan som drack för mycket, och om mamman som alltid höll skenet uppe. Och om mig som trodde att jag måste bära allt på mina egna axlar.
Så småningom gick jag in i väggen och tvingades inse att något måste göras.
Klicka på länken så kommer du direkt till programmet.
  Att våga berätta är som att slå upp ett fönster, släppa in ny luft och säga.
"Det är okej." 💕 
Pellgården som nämns i podcasten

onsdag 20 juni 2018

I grevens tid

Romance. Något jag inte läst så mycket av. Inte sedan jag jobbade i hemtjänsten och ofta läste högt hos en äldre dam som gillade kärlek på hög nivå. Där blev det mängder av kärleksromaner som lästes och diskuterades, och roligt var det. Jag lovar att det är ett ganska soft jobb att fixa kvällsfika och läsa högt på arbetstid. Synd för både personal och vårdtagare att det inte finns tid till sådan lyx nu för tiden. 
 Här i De skandalösa av Simona Ahrnstedt är det sextonhundratal, och drivor av sköna damer slåss om en greves gunst. Fast kvinnokarlen och sjöfararen Greve Gabriel Gripklo verkar föredra den strama sällskapsdamen Magdalena Swärd. Hon som till en början inte alls gillar den pompöse greven. 
Magdalenas jobb på Wadenstierna slott är dessutom att se till att ett giftermål säkras mellan Greven och den förtjusande unga friherrinnan hon arbetar för. 
Vad jag tyckte?
Det här är en lättläst och medryckande bok fylld med frasande siden och ångade sex. Börjar man läsa en bok av Simona Arnstedt så fortsätter man av bara farten. Den här är inget undantag. 
Ändå är det inte riktigt min stil. Jag föredrar lite kärvare läsning. Men gillar också att blanda friskt mellan olika genrer.

Allt gott från mig!
/Therese
 

torsdag 7 juni 2018

Nytt kontrakt, norrskensmanuset blir bok

Norrskensmanuset ja. Texten som jag refererat till här på bloggen som Norrskensvinter, (och som jag räknat ord på i marginalen), ska bli bok till vintern. Just nu jobbar jag med texten mot bokförlaget Opal, och det är verkligen jättekul att få sätta tänderna i manuset på nytt med målsättningen att det ska bli så bra som det bara kan. 
Det är en speciell känsla att jobba med en vintrig text så här sommartid. Ändå är det så det brukar bli för mig. Jag redigerade Korpmåne under sommaren också.  
Åhh, det är mysigt på nåt vis att byta årstid och riktigt nörda in sig på hur man minns att saker är. Till skillnad från hur det ser ut runt omkring en. 
Kylan, så där bister och glasklar. Snön som knarrar under skorna och andedräkten som en sky ur munnen. 
Fast just idag, är det faktiskt nästan vinter här. Bara fem grader, och det haglade nyss. 
För någon dag sedan var det tjugosex plus. Det är skillnad. 
Jag skriver om kärlek också, och saknad. Och bakgrunden är att något i samhället går snett, något som våra huvudkaraktärer inte kan påverka. 
De kan bara göra sitt bästa för att hålla näsorna över snödrivorna. :)

Och nu ska jag tillbaka dit en stund. 


Therese



fredag 1 juni 2018

Ordbrodösen


Jag har läst Anna Arvidssons debutbok Ordbrodösen. Den handlar om Alba som kommer ifrån en familj där kvinnorna i släkten har en ovanlig talang. De kan styra andras handlingar med hjälp av skrift. På sin artonde födelsedag ska Alba få sin kraft under en ceremoni, men det går inte riktigt som alla har tänkt sig. Varför?

Den här berättelsen rör sig mellan en helt vanlig vardag, och så detta magiska, sagolika som vävs in på ett sådant sätt att man tänker att ordbrodöser måste finnas på riktigt. 
Fast det bästa med boken tyckte jag ändå var dialogen. Så naturlig att man kände att man faktiskt satt där i en bil med två artonåringar. Eller blev jagad i mörker genom en källare, med fara för någons liv. 
Att mejsla ut en karaktärs personlighet genom dialog är inte så enkelt vill jag lova, men Anna Arvidsson klarar det mycket bra

Tuppen Greger däremot fattar inte grejen med böcker och tyckte att den verkade hårdsmält när han smakade på den

Lyssna inte på Greger, utan läs den här boken. 

Allt gott från mig


Therese Henrikssons foto.





Skrivtävlingen får en uppföljare

Jag har ju varit så dålig på att uppdatera på sistone så jag har ju inte ens fått med de allra bästa nyheterna. Till hösten kommer den andra boken om Astrid Nilsson ut hos Idus! 
Jag är så himla peppad, för jag gillar verkligen tolvåriga Astrid. Hon kom till mig som en färdig karaktär och jag kunde inte låta bli att börja skriva om henne för att se vad hon skulle hitta på. 

När jag skriver om Astrid så handlar det om livet i allmänhet, och känslor man har i synnerhet. Särskilt sådana som det kan vara lite svårt att prata om. Som avundsjuka till exempel, och kärlek. 
Det är viktigt tycker jag att man får med att det är okej att känna grejer, och att man kan prata om det också.
Jag tänker mig också att det här är böcker man kan läsa i skolan och som man sedan kan diskutera omkring.

Astrids bästa kompisar heter Seb och Iggis, och i uppföljaren ska vi ut i naturen lite grann. Och så kommer de allihop att råka ut för något riktigt spännande, något som denna gång sätter Iggis och Astrids vänskap på prov.
Det handlar om föräldrar också, och vad de tror att man vill, fast man egentligen vill något helt annat, och Sebs mammor Karin och Majken är med lite mer än i första boken. 
Att Sebastian har två mammor är inget man gör någon affär av. Det är också viktigt tycker jag. Fast jag hade inte planerat hur Sebs familj skulle se ut. Det upptäckte jag medan jag skrev, och jaha, tänkte jag vad kul! Och snart ska Seb få en lillasyster också. 

Jag har redan ritat de svartvita bilderna som ska vara med i uppföljaren, och några av dem som kanske kommer med ser du på bilden här nedanför. 


Ha det fint!

Therese

tisdag 29 maj 2018

Gudarnas skymning

Den nya boken Gudarnas skymning är del två i serien
om de fem elementen. 
I torsdags var det kvällsöppet i butikerna i Boden och lokala författaren Cecilia Larsson Kostenius som släppt en ny bok var på plats för signering. Bokaffären heter Bok och bläck och ligger i Entergallerian.
Cecilia, som dessutom fyllde år, bjöd alla som köpte bok på kaffe på konditori Opalen som ligger i anslutning till Bok och bläck. Försäljningen gick bra!


Förutom Cecilias bägge fantasyböcker finns det också fler intressanta och bra böcker av Norrbottensförfattare i butiken. Både romaner, biografier och barnböcker. Så passa på att kika du som är i närheten. Ett par exemplar av min bok Skrivtävlingen, och ett enda exemplar av De magiska tjugonio som jag medverkat i finns också att få.


Alt gott från mig!

/Therese

lördag 26 maj 2018

Lista med Norrbottensförfattare som föreläser


http://www.resurscentrumforlitteratur.se/
Hos Resurscentrum för litteratur finns en sida med länkar och kontaktuppgifter till Norrbottensförfattare som föreläser. Vill du sedan gå vidare och boka en författare för bokprat, skolbesök, workshop eller liknande så går det att göra det via författarna själva, eller via Författarcentrums förmedling.
På sidan finns också mängder av bra tips för dig som är intresserad av egenutgivning, hur man gör e-böcker, och om olika evenemang i Norrbotten.

Länk till författarlista

Både Resurscentrum och jag finns på Twitter. 

Vad kul! Skrivtävlingen har fått en fin recension i Piteåtidningen

Det var Desiree Stensdotter som läst boken och som skrev om den både i tidningen och på Sjulsnäsbibblans Instagram.
"Fin bok som tar upp känslor som kärlek, avundsjuka, och att kunna hantera en förlust", tyckte Desiree. 

Tack så mycket för att du läste!
Följ pitebibblan på Instagram!
http://www.idusforlag.se/skrivtavlingen

torsdag 10 maj 2018

Prinsarna har vaknat

Jag gillar grodor och paddor. Det har jag alltid gjort. 
Som barn tyckte jag mycket om sagan om grodprinsen så det är kanske därför. Eller så är det för att de har så gulliga små "händer."
Den här veckan som gått har snön smält bort, och grodor och paddor har börjat vakna ur sin vintervila.
På fotot är en vanlig åkergroda som förirrat sig in under vår bil. Där är det så lätt att den blir överkörd så jag hjälper den till en bättre plats.
Therese Henrikssons foto.
Dagens lilla prins, eller prinsessa. 
Det här är Laurenti, som fått ett grobladsplåster. Skissen kommer ur en saga som jag har ritat. 



lördag 5 maj 2018

Mysiga djur i soffhörnet

 Jag gjorde en liten film av myset i soffhörnet häromdagen. 
Katten Mjuschan och hunden Smulan gör sitt allra bästa för att få så mycket kel som möjligt. 
Ha det fint!
/Therese

tisdag 1 maj 2018

Fylla jämnt

Jag har fyllt år igen. Det börjar vara några gånger man har gjort det vid det här laget, och nu fyllde jag till på köpet ett halvsekel.
Fatta det!
På insidan är det lite huller om buller med åldern däremot. 
Man går väl inte runt och känner sig som femtio precis. 
Hur nu det ska kännas. 
Som barn kände jag mig gammal. Fast jag enligt min mamma hade alldeles för livlig fantasi. 
Hur det gick ihop vet jag inte. 
Men visst var det fullt möjligt att genomskåda de vuxna så att jag för det mesta visste skillnaden mellan vad de sa, och vad de egentligen tyckte, och samtidigt ha en låtsaskompis som hette Kajsa och bodde i garderoben. 
Lillgammal fick jag veta att jag var. Kanske för att jag samlade på krångliga ord, och när fröken i första klass frågade oss barn vad vi skulle bli när vi blev stora, så sa jag tant. 
Tanter för mig var coola varelser. Folk med hatt som visste vad de ville, och som liksom kunde vara både snälla, och bestämda. Tanter tog ingen skit. 
Klart man ville vara tant, och ha hatt. En röd helst. 
I andra klass hade tantplanen bytts ut mot drömmen om att bli barnboksförfattare istället. 
Mötet med karaktärerna i Astrid Lindgrens Madicken gjorde hela skillnaden. 
Boken hjälpte mig när jag tyckte att livet var svårt, och den känslan ville jag kunna ge till någon annan som behövde det. Och så hade jag nog insett att tant det blir man i alla fall förr eller senare. 

En sak jag gillar med att bli äldre, är att jag vet vad jag är. (Förutom en femtioårig författande fritidspedagog.)
En person som bär alla sina åldrar med sig. 
Barnet, tonåringen, den unga kvinnan och den äldre.
Det räcker fint så. 
Kalas i vår bygdegård. 

Jag hade precis haft ryggskott, orkade inte fixa i ordning något riktigt kalas, och väntade mig därför inte så mycket. Men ändå fick jag en toppenfödelsedag, med många härliga överraskningar och både släkt och vänner jag inte sett på länge. Min fantastiska dotter Lovisa hade fixat och trixat ihop allt utan att jag visste något. Tack och kramar till er allihop som var med, både på plats och i tanken. <3
Galen mor och vacker dotter. <3

måndag 23 april 2018

Invigning av Tallkronanskolans nya bibliotek.

Fredagen den trettonde april begav sig författaren Michael Wiander och jag till Tallkronanskolan i Luleå för att vara med på högtidlig biblioteksinvigning.
Det blev "bokprat" där Michael berättade för elever och pedagoger om vägen till sitt skrivande och hur han kommit på idén till Dexter Olssons adventures. 
Jag pratade om hur jag började skriva, om vad jag inspireras av, och om mina böcker Korpmåne och Skrivtävlingen. 
Barnen hade armarna i luften, och det var mycket de ville få sagt. Det visade sig att flera av dem redan skrev egna böcker, och några andra var sugna på att prova. 
Vi fick också flera matnyttiga tips på vad vi borde skriva om. 
"Skriv om en person som har manicker i händerna", sa en tjej. "Och så när man sträcker ut armarna så här så kan man förvandlas till vad som helst."
Det var en bra idé tyckte jag. 
Djur verkade också vara ett populärt ämne att skriva om. Gärna i samband med förvandlingar av olika slag. 
Efter bokpratet klippte rektor Patricia det blågula bandet och barnen fick botanisera fritt bland böckerna. Det blev rusning, och glass.
Och för oss författare blev det tårta i personalrummet. 
En tårta som matchade biblioteksinredningen perfekt. 

Själva biblioteket är inrett och utformat av Maria Einarsson som till vardags arbetar som officer vid I19 i Boden. Det här är det femte biblioteket som hon utformat. Så häftigt tycker jag att ha biblioteksutformning som hobby. 
Maria har också en bokblogg: https://hobbybibliotekarien.com/

Nedan finns länk till en fin artikel från Luleå kommun om biblioteket och invigningen. 


Den nybyggda skolan har en trappa som passar perfekt för film, föreläsningar
och uppträdanden. Här pratar Michael Wiander om sin bok för
intresserade lyssnare. Bilden är lånad från Luleå kommuns hemsida.

Den fina vägghyllan som ser ut som ett träd, och den fantastiska tårtan.
Flyttbara hyllor. Och där är Skrivtävlingen i mitten.

Vi hade en supertrevlig dag, och av att det skulle vara fredagen den trettonde märktes inte ett spår. :)
Dexter Olsson 

Skrivtävlingen som boktips i SVT´s Go´kväll

Nog hade jag satt kaffet i vrångstrupen, om jag haft något kaffe, när jag fick det där textmeddelandet förra tisdagskvällen.
"Din bok är med i tv", skrev kusinen.
Va? Vad då för tv? undrade jag, och gick ner för att be sambon byta bort sin bilsport.
Och där var den lilla gulsvarta boken, mycket riktigt i händerna på Pelle Lindblom i Go´ kväll, och han sa bara snälla saker.
Jag blev jätteglad förstås.
Och nästan lite blyg på något sätt. Det är ju inte varje dag man nämns i teve, som någon som faktiskt kan få till en barnbok med bra dramaturgi. En verklighetstrogen en där det händer något spännande nästan hela tiden. Jag suger på den karamellen ett tag till tror jag. :)
Här finns en länk till programmet Go´ kväll 10/4 (kan ses till den 10/5, och innehåller också andra intressanta boktips.)
Och om Astrid Nilsson, Skrivtävlingens tolvåriga, och skrivgalna huvudkaraktär fått säga något om saken hade hon sagt att det var supercoolt att få vara med i tv.
Hon som tänker bli författare så snart hon hinner.

Pelle flaggade för böcker från norra delarna av landet i programmet, och jag håller med om att det händer mycket spännande på bokhimlen i Norrbotten. Det är jättekul att böcker här i från norr uppmärksammas. Det försvinner allt för lätt i de stora flödet.
Själv har jag det som en sorts målsättning att verka för Norrbotten och glesbygden med det jag skriver. Det är ju här jag har mitt hjärta.
Och hjärtat ska vara med i allt man gör tycker jag.
Men kanske särskilt när man berättar en historia.

Ha det fint idag!/

Therese

måndag 9 april 2018

Korp, Korp!

Om mornarna hälsar de oss från skyarna då vi går vår promenad. Den halvtama korpen som först kom till gården, stannade kvar och inspirerade till boken Korpmåne, och hans fru. De har bråda tider nu, och brukar hämta ull och mat från vår fårhage. 
Hunden Smulan är avundsjuk på dem. Och de tycker att hon är jobbig när hon skäller. 
Hur vet jag det?
För att jag läser av dem. 
Jag är lite djurpratare jag också som Saga, huvudkaraktären i Korpmåne. 
Men inte på något magiskt vis. (Tror jag ;))
Snarare är det så att Smulan vet att gården är hennes revir, och korparna har sådan pondus att de får henne att känna att hon behöver tala vem det är som bestämmer. (Andra fåglar struntar hon blankt i.) 
Och hon vet att de brukar få min uppmärksamhet när de är här, och den vill hon ha helt för sig själv.

Jag saknar dem faktiskt. Tycker det är lite trist att de lever sitt eget liv nu, utan min inblandning. 
Det var kul när först bara Korp, och sedan även honan hängde här nästan för jämnan, och var de inte på plats kunde jag bara ropa mot skogen så kom de flygande. 
"Korp! Korp! Kom då korparna!"
Och de tog hit sin första kull med fyra ungar när de lärt sig flyga. 
De satt här i träden vid vårt hus och pratade, nästan helt orädda, och en av ungarna följde med mig när jag donade kring växthuset. 

Men vilda djur ska vara vilda.
Så därför är det bra att de mestadels hålls i skogen nu.

Idag skriver jag vidare. 
Men inte om korpar.
Utan om kärlek som den kan se ut när man är tolv och ett halvt.

Korpmåne finns förresten till superbra pris hos CDON.com just nu.
Bara 99 kronor!
Ni hittar den här;


Stornäbb där!
-

fredag 6 april 2018

Bibliotekskartan

På biblioteksdatabasen LIBRIS kan man gå in och söka efter en bok på alla bibliotek i Sverige som är anslutna. När jag sökte på Skrivtävlingen fanns den på 67 bibliotek.
Man kan också välja visa karta och då får man upp en Sverigekarta med röda nålar för orter.
Lite kul tycker jag att kolla var ens egna böcker finns. Men bra också när man söker något speciellt som kanske inte finns lokalt.

https://libris.kb.se/bib/21775340

Påsk och ryggskottselände

Gick inte påsken lite väl fort i år?
Eller så gör den alltid det när man är vuxen. 
När man var barn däremot tycktes tiden gå långsammare. Och en långfredag var definitivt superlång. 
I år till exempel glömde vi bort att måla ägg. 
Men Nissen påminde om att han inte ännu hunnit bli för gammal för äggjakt i alla fall, så en sådan hade vi ute i snön.

Sedan fick jag ryggskott, och då gör man inte så mycket sedan på ett tag. I alla fall inte denna gången, som är den första jag har blivit så där demobiliserad. Det var järnspett AB. Kunde inte ens böja mig tillräckligt för att få fatt i kaffekoppen, och då är det lite småkris när det gäller mig.
Nu är det lite bättre dock. Kan böja mig till soffbordet med ansträngning. Når koppen och kan börja jobba försiktigt på rörligheten. 
Men det gör fortfarande ont. 
Nåväl. Ryggskott är jättevanligt, och jag vet ju att jag varit slarvig. Har man ena benet ett par centimeter längre än det andra och en gammal whiplash sedan längesedan tillbaka, så borde man veta att man måste träna lite lagom jämt för att hjälpa musklerna att hålla allt på plats.
Jag har varit lat, så det betalar sig nu.

Visserligen har jag inte varit lat när det gäller skrivande. För det har jag gjort massor av under det senaste året. Jag tror aldrig att jag varit så disciplinerad faktiskt. Men ska man sitta och nöta kontorsstol, så måste man röra sig också.
Särskilt kanske när man med stormsteg börjar närma sig de femtio! (Har förträngt det där lite!)
Japp, så snart man kan halvsitta, så kan man läsa
också, och kanske redigera lite. En skrivarhjärna
vilar sällan har jag märkt.
Hoppas att ni har haft en bra påsk och ett fint lov ni som varit lediga!
/Therese

måndag 2 april 2018

Skrivtävlingen har fått en recension i NSD, och jag morgonfunderar


Häromdagen blev Skrivtävlingen recenserad i NSD. Det var Uma Naess som hade läst. 
   Hon tyckte att boken var lättläst och verklighetstrogen, och gillade budskapet med den. 
   "Att man inte alltid måste vinna allting, och att man kan bli glad för andras skull när de vinner, även om man blev besviken att man inte vann," som hon uttryckte det. 
   För mig som författare och gammal fritidspedagog var det extra kul att just det budskapet nådde fram. 
   Det där med att vinna, eller att inte vinna och kunna glädjas med någon annan. Det var en sådan viktig grej när man jobbade inom skolan. Att leda barnen åt ett bra håll där. Få dem att se det större i sammanhanget och kunna glädjas, utan att för den skull släppa sin egen strävan att lyckas bättre nästa gång. 

Det Uma hade önskat sig mer av var tydligare personbeskrivningar. I boken finns många tecknade bilder där man kan se hur personerna ser ut. Fast det kanske inte är så enkelt alltid att göra en teckning levande i fantasin? Där är vi människor olika. 
   Min son Nisse kan få ett popcorn och ett suddgummi att bli levande vid köksbordet medan han väntar på middan. 
   Det är därför han inte alltid varit så noga med att använda sina leksaker. 
   Allt blir levande för honom, och själv är jag nästan likadan. 
   Jag tar med mig tanken om beskrivningar av utseende och karaktär till kommande projekt, och det jag håller på med just nu som är betydligt längre, och kanske rymmer för mycket av den varan istället. 
   Insåg i morse att jag ägnat nästan nästan en halv sida åt att beskriva hur en karaktär ser ut och "känns" när han står och väntar vid busstationen. Nog för att jag gillar honom, och framför allt så gör tjejen som är huvudkaraktär det. Men någon måtta får det kanske vara. 
   Det är roligt nästan jämt. 

Allt gott från mig. 

/Therese
Astrid Nilsson och jag skriver vidare. 

tisdag 27 mars 2018

Obotligt nyfiken

Ibland är det tur att man är obotligt nyfiken. Som när man ska göra smått obehagliga undersökningar inom sjukvården och liksom inte bara kan låta bli att fascineras över tekniken, hur den gått framåt, eller över hur intressant det ändå är att se sin blindtarm från insidan.
Idag såg jag den, och magsäcken och en massa annat som man kan behöva kika på när man gått runt och haft ont i magen ett tag. 
"Vad bra bild det är!" utbrast jag. "Och tarmväggarna, vilka strukturer. Det är som i dom där filmerna där man åker omkring i en liten farkost inuti någons kropp."
"Ja, precis det är det ju", sa läkaren tålmodigt. "Och titta där där har du blindtarmen, klockan 11."
Jag köpte en mugg med får på i sjukhuskiosken som present till mig själv på vägen ut. Nu ska jag njuta av kaffet i min nya mugg, läsa lite, och lyssna på korparna som pratar utanför.

Allt gott från mig!

Therese Henrikssons foto.
Läser just nu. De ursprungliga av Cecilia Larsson Kostenius. Recension kommer snart
här på bloggen. 

tisdag 20 mars 2018

Inget är som väntans tider

Det här med skrivande är nästan lite som graviditet brukar jag tänka.
Det lilla embryot växer där inne i ens själ och hjärta. På kvitton och lappar. I block, och i datorns vindlingar. 
Så känner man sig plötsligt redo, och iväg åker det sköra lilla manuset till förlag. 
Och man väntar, och väntar.
För förlagen som får in tusentals manus om året behöver tid på sig att ta sig igenom "buntarna."
Ofta tar det flera månader innan man får svar.
Det kan bitvis vara en nervös väntan.
Hur står det till med manuset egentligen? 
Var det riktigt, riktigt klart när jag skickade in?
Kunde jag ha gjort det bättre?
Om jag gjort sådär istället?
Eller?
Sedan får man kanske ett refuseringsbrev, eller tre. (Eller tretton ... om man varit flitig med att skicka in.)
Men man är envis, så man ger inte upp.
Istället arbetar man om. Tar kanske hjälp av testläsare och lektör, och så skickar man till förlag på nytt.
Och man väntar, och väntar.

Och då.
Pling i inkorgen.
Man vågar knappt öppna när man ser att det är ett förlagsmejl.
Men så står det;
Vi tycker att ditt manus är bra, och vill vill gärna ge ut det. 
Wohoo!! Det ska bli en bok!

Fast inte just nu. 
För nu ska texten arbetas igenom på nytt, riktigt ordentligt så att man får en så bra bok som möjligt. 
Och man väntar lite till, får besked från förlaget om vad som behöver göras.
Man drar ifrån, och lägger till, skickar tillbaka, och väntar.
Inlaga och omslag ska göras. Och då börjar det bli verkligt.
För när den kommande boken har ett utseende börjar det närma sig.

När sedan boken väl är tryckt känns det lite som om den fötts.
En förlossning har ägt rum.  
Ens bokbarn finns. 
Som har så mycket utav en själv i sig.
Och man hoppas så innerligt att den ska kunna stå på egna ben.
Att den ska finna sina vänner, bli omtyckt, kanske älskad rent av, och kanske mest av allt att den ska finnas där för någon som behöver den. 

Nu är jag där. 
Jag har fått ja. 
Och jag jobbar om. 
Och jag väntar. 

Ibland brukar jag tänka att det är tur att jag som ensambarn redan tidigt tränade mig i den ädla konsten att vänta. Jag blev rent av superbra på det.
För jag lärde mig att aldrig ha tråkigt.
Och det är något jag har haft stor nytta av genom åren.

Inget är som väntans tider.

Och vad jag fick ja på?
Det ska jag snart berätta för er.

Ha det fint därute!
/Therese




torsdag 8 mars 2018

När någon knackar på

Förra året knackade Fanny på innanför mitt pannben, just när jag var ute på promenad med hunden och hade en helt annan historia i huvudet.
Samtidigt hade jag lite svårt att släppa en dröm om en bilolycka jag haft samma morgon.

Men vid den tiden skrev jag på manuset Norrskensvinter, och hade inte tid tyckte jag med varken tankar på drömda olyckor, eller någon tjej som inte hörde dit och som ville prata om vad hon varit med om.

Ja, lite så kan det kännas när en ny berättelse kommer. Ibland är det en scen man inte får ur huvudet. Eller en plats, några ord. Men i det här fallet var det en karaktär.
Det första hon sa var;
"Jag vill inte vara en förutfattad mening. Ändå går jag runt och känner mig som en."

Jaha, tänkte jag. Det var ju en konstig sak att få i huvudet. En ny idé, och du heter visst Fanny. Vad har du för problem då?
Medan jag gick där med hunden som stannade och nosade och rullade sig i snön insåg jag att Fanny hade det tufft. Att hennes pappa tagit sitt liv när hon var liten, att hon alltid varit mobbad i skolan, bland annat för sin vikt, och att hon vant sig vid elaka kommentarer på nätet.
Men också att hon faktiskt var tjejen från drömmen.
Hon som räddat en äldre man ur en krockad bil.
Jag gick in och skrev upp några stolpar. Ja, eller kanske sådär 10 sidor med stolpar och små textsnuttar, innan jag återgick till Norrskensvintern, där det var minus 33 och strömlöst.

Nu har det gått ett helt år och jag har släppt fram Fanny igen.
Jag vet inte om det kan bli en bok av det här. Eller ens en novell.
För den här berättelsen kommer ut i lösryckta stycken.

Jag måste påminna mig om att Korpmåne gjorde likadant när den kom fram. Att den var som ett pussel som måste sammanfogas i slutet längs ett tidslinjeskelett.
Men berättelserna jag skrivit både före och efter har varit mer strukturerade.

Så Fanny. Vad gör vi med dig. Och den där killen som känns som en sjukdom du aldrig kommer att smittas av? Och den där mamman du har som jobbar natt och hyr ett litet hus med mögligt badrum.
Och den där drömmen om att dansa?

Ja, vi får se.
För inte nog med Fanny, så hade jag ju börjat på en berättelse för vuxna denna gång. En romance i ladugårdsmiljö med stråk av motorolja.
Och en fortsättning på utgivna Skrivtävlingen för 9-12 åringar.
Och så är jag med i ett sifferboksprojekt, och ett diktprojekt, och en bilderbok håller på att ta form.
Och inte mindre än tre tre manus ligger hos förlag och väntar, medan ett är på visit hos lektör.

Fast Fanny vill visst inte vänta längre. :D


Hoppas att ni har en bra dag därute.

Idag ska Nissen och jag åka pulka, för vi köpte en ny, knallgrön igår.

/Therese








tisdag 6 mars 2018

Sommarlängtan

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att jag allt som oftast byter årstid när jag skriver.
Jag menar, det borde ju vara enklare att skriva om vintern när det faktiskt är vinter.
Att bara gå ut och känna efter hur jädrans kallt det är när det blåser snålblåst och är minus tjugosex.
Men, då skriver jag om sommaren istället. 
Om midsommaraftnar med sju sorters blommor.
Om bryggor och solnedgångar och längtan av det där slaget man kanske bara kan känna en stilla sommarkväll. 
Sedan blir det sommar på riktigt.
Då blir det snöstorm i mina dokument. 

I somras när solen sken som värst satt jag där under min gröna parasoll, åt jordgubbar och skrev om smällkalla vintern. Om norrsken, frostskador och den där sortens värme man kanske bara kan känna när man varit ensam i kylan för länge. 

Nu är det mars. Jag skrev nyss om midsommar. 
Och idag började jag på en ny berättelse.
Där är det april!
Jag är nästan i kapp. 
Hur ska detta gå?!

För allt eftersom berättelsen framskrider så blir det sommar. 
Både där, och här.
Kanske har den här vintern varit så kall och snöig att jag helt enkelt bara vill fortsätta i min tankesommar ända tills den verkliga står för dörren?
Jag längtar efter den. 

Ha det fint nu!
/Therese

måndag 5 mars 2018

Signering på Stora Coop i Boden

Igår åkte jag och Cecilia Larsson Kostenius in till Stora Coop för att tillbringa några timmar på deras bokavdelning där rean pågick för fullt. De hade ordnat fint för oss med prisskyltar och anslag så vi kände oss riktigt välkomna när vi kom för att ställa upp vårt bokbord. (Mitt minipingisbord, med duk över.) Visserligen pågick Vasaloppet fortfarande, och visserligen var det kanonväder ute. Men trots det kom det ganska många besökare till bokavdelningen. Vi kunde tipsa om våra egna böcker förstås, men också om det andra utbudet som fanns.
 Det var riktigt kul.

Nu finns både Cecilias bok De ursprungliga och min Skrivtävlingen till försäljning i varuhuset. Det gillar vi!

Ha en bra dag därute!
/Therese

söndag 4 mars 2018

Stjärnögon och bokhögar

Therese Henrikssons foto.

Hemma i läshörnet igen efter signeringen  tillsammans med Cecilia Larsson Kostenius bland bokhögarna på Ica Maxi.
Har pratat mig hes, och lekt tittut med små bebisar.
Sett karamellskålen och baksidestexten tända stjärnögon.
Signerat två böcker och lämnat en bunt till butiken.
Cecilia hade samma resultat som mig. 
Visst vill man sälja fler. Men samtidigt är det svårt att konkurrera med bokreans priser.
Att många tar upp böckerna, ställer frågor, och bläddrar i dem är ändå bra.
Att föräldrar låter sina barn ta sig tid bland böckerna på rean är också bra. Vissa var nog där nästan en timme. Glada barn Och stjärnögon.
Det tar vi med oss.
Imorgon kör vi Coop. 
 😊

Therese Henrikssons foto.
Skrivtävlingen och De ursprungliga finns nu att köpa på Ica Maxi.
Vi är jätteglada för det. :) 



fredag 2 mars 2018

Boksigneringshelg

Nu är det dags för lite boksignering. På lördag 3/3 och söndag 4/3 är kan ni träffa mig och Cecilia Larsson Kostenius ute i bokreavimlet.
I morgon lördag börjar vi på Ica Maxi på Storheden där vi tänker uppehålla oss bland bokborden mellan kl 12 och 16.
Söndagen blir samma tider fast på Stora Coop i Boden.

Kom förbi och hälsa på om ni är i krokarna!
Butikerna utlovar extra bra priser på våra böcker Skrivtävlingen och De ursprungliga.


Hoppas vi ses!

/Therese