Påsk och ryggskottselände

Gick inte påsken lite väl fort i år?

Eller så gör den alltid det när man är vuxen. 

När man var barn däremot tycktes tiden gå långsammare. Och en långfredag var definitivt superlång. 

I år till exempel glömde vi bort att måla ägg. 

Men Nissen påminde om att han inte ännu hunnit bli för gammal för äggjakt i alla fall, så en sådan hade vi ute i snön.

Sedan fick jag ryggskott, och då gör man inte så mycket sedan på ett tag. I alla fall inte denna gången, som är den första jag har blivit så där demobiliserad. Det var järnspett AB. Kunde inte ens böja mig tillräckligt för att få fatt i kaffekoppen, och då är det lite småkris när det gäller mig.

Nu är det lite bättre dock. Kan böja mig till soffbordet med ansträngning. Når koppen och kan börja jobba försiktigt på rörligheten. 

Men det gör fortfarande ont. 

Nåväl. Ryggskott är jättevanligt, och jag vet ju att jag varit slarvig. Har man ena benet ett par centimeter längre än det andra och en gammal whiplash sedan längesedan tillbaka, så borde man veta att man måste träna lite lagom jämt för att hjälpa musklerna att hålla allt på plats.

Jag har varit lat, så det betalar sig nu.

Visserligen har jag inte varit lat när det gäller skrivande. För det har jag gjort massor av under det senaste året. Jag tror aldrig att jag varit så disciplinerad faktiskt. Men ska man sitta och nöta kontorsstol, så måste man röra sig också.

Särskilt kanske när man med stormsteg börjar närma sig de femtio! (Har förträngt det där lite!)

Japp, så snart man kan halvsitta, så kan man läsa
också, och kanske redigera lite. En skrivarhjärna
vilar sällan har jag märkt.

Hoppas att ni har haft en bra påsk och ett fint lov ni som varit lediga!

/Therese