Häromdagen blev Skrivtävlingen recenserad i NSD. Det var Uma Naess som hade läst.
Hon tyckte att boken var lättläst och verklighetstrogen, och gillade budskapet med den.
"Att man inte alltid måste vinna allting, och att man kan bli glad för andras skull när de vinner, även om man blev besviken att man inte vann," som hon uttryckte det.
För mig som författare och gammal fritidspedagog var det extra kul att just det budskapet nådde fram.
Det där med att vinna, eller att inte vinna och kunna glädjas med någon annan. Det var en sådan viktig grej när man jobbade inom skolan. Att leda barnen åt ett bra håll där. Få dem att se det större i sammanhanget och kunna glädjas, utan att för den skull släppa sin egen strävan att lyckas bättre nästa gång.
Det Uma hade önskat sig mer av var tydligare personbeskrivningar. I boken finns många tecknade bilder där man kan se hur personerna ser ut. Fast det kanske inte är så enkelt alltid att göra en teckning levande i fantasin? Där är vi människor olika.
Min son Nisse kan få ett popcorn och ett suddgummi att bli levande vid köksbordet medan han väntar på middan.
Det är därför han inte alltid varit så noga med att använda sina leksaker.
Allt blir levande för honom, och själv är jag nästan likadan.
Jag tar med mig tanken om beskrivningar av utseende och karaktär till kommande projekt, och det jag håller på med just nu som är betydligt längre, och kanske rymmer för mycket av den varan istället.
Insåg i morse att jag ägnat nästan nästan en halv sida åt att beskriva hur en karaktär ser ut och "känns" när han står och väntar vid busstationen. Nog för att jag gillar honom, och framför allt så gör tjejen som är huvudkaraktär det. Men någon måtta får det kanske vara.
Det är roligt nästan jämt.
Allt gott från mig.
/Therese
 |
| Astrid Nilsson och jag skriver vidare. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar