Invigning av Tallkronanskolans nya bibliotek.

Fredagen den trettonde april begav sig författaren Michael Wiander och jag till Tallkronanskolan i Luleå för att vara med på högtidlig biblioteksinvigning.

Det blev "bokprat" där Michael berättade för elever och pedagoger om vägen till sitt skrivande och hur han kommit på idén till Dexter Olssons adventures. 

Jag pratade om hur jag började skriva, om vad jag inspireras av, och om mina böcker Korpmåne och Skrivtävlingen. 

Barnen hade armarna i luften, och det var mycket de ville få sagt. Det visade sig att flera av dem redan skrev egna böcker, och några andra var sugna på att prova. 

Vi fick också flera matnyttiga tips på vad vi borde skriva om. 

"Skriv om en person som har manicker i händerna", sa en tjej. "Och så när man sträcker ut armarna så här så kan man förvandlas till vad som helst."

Det var en bra idé tyckte jag. 

Djur verkade också vara ett populärt ämne att skriva om. Gärna i samband med förvandlingar av olika slag. 

Efter bokpratet klippte rektor Patricia det blågula bandet och barnen fick botanisera fritt bland böckerna. Det blev rusning, och glass.

Och för oss författare blev det tårta i personalrummet. 

En tårta som matchade biblioteksinredningen perfekt. 

Själva biblioteket är inrett och utformat av Maria Einarsson som till vardags arbetar som officer vid I19 i Boden. Det här är det femte biblioteket som hon utformat. Så häftigt tycker jag att ha biblioteksutformning som hobby. 

Maria har också en bokblogg: https://hobbybibliotekarien.com/

Nedan finns länk till en fin artikel från Luleå kommun om biblioteket och invigningen. 

https://www.lulea.se/utbildning--forskola/nyheter/nyhetsarkiv/2018-04-16-laslust-i-fokus-i-tallkronanskolans-nya-bibliotek.html

Den nybyggda skolan har en trappa som passar perfekt för film, föreläsningar
och uppträdanden. Här pratar Michael Wiander om sin bok för
intresserade lyssnare. Bilden är lånad från Luleå kommuns hemsida.

Den fina vägghyllan som ser ut som ett träd, och den fantastiska tårtan.

Flyttbara hyllor. Och där är Skrivtävlingen i mitten.

Vi hade en supertrevlig dag, och av att det skulle vara fredagen den trettonde märktes inte ett spår. :)

Dexter Olsson 

Skrivtävlingen som boktips i SVT´s Go´kväll

Nog hade jag satt kaffet i vrångstrupen, om jag haft något kaffe, när jag fick det där textmeddelandet förra tisdagskvällen.
"Din bok är med i tv", skrev kusinen.
Va? Vad då för tv? undrade jag, och gick ner för att be sambon byta bort sin bilsport.
Och där var den lilla gulsvarta boken, mycket riktigt i händerna på Pelle Lindblom i Go´ kväll, och han sa bara snälla saker.
Jag blev jätteglad förstås.
Och nästan lite blyg på något sätt. Det är ju inte varje dag man nämns i teve, som någon som faktiskt kan få till en barnbok med bra dramaturgi. En verklighetstrogen en där det händer något spännande nästan hela tiden. Jag suger på den karamellen ett tag till tror jag. :)
Här finns en länk till programmet Go´ kväll 10/4 (kan ses till den 10/5, och innehåller också andra intressanta boktips.)
Och om Astrid Nilsson, Skrivtävlingens tolvåriga, och skrivgalna huvudkaraktär fått säga något om saken hade hon sagt att det var supercoolt att få vara med i tv.
Hon som tänker bli författare så snart hon hinner.

Pelle flaggade för böcker från norra delarna av landet i programmet, och jag håller med om att det händer mycket spännande på bokhimlen i Norrbotten. Det är jättekul att böcker här i från norr uppmärksammas. Det försvinner allt för lätt i de stora flödet.
Själv har jag det som en sorts målsättning att verka för Norrbotten och glesbygden med det jag skriver. Det är ju här jag har mitt hjärta.
Och hjärtat ska vara med i allt man gör tycker jag.
Men kanske särskilt när man berättar en historia.

Ha det fint idag!/

Therese

https://www.svt.se/gokvall/bocker-och-filmer-i-go-kvall/

Korp, Korp!

Om mornarna hälsar de oss från skyarna då vi går vår promenad. Den halvtama korpen som först kom till gården, stannade kvar och inspirerade till boken Korpmåne, och hans fru. De har bråda tider nu, och brukar hämta ull och mat från vår fårhage. 

Hunden Smulan är avundsjuk på dem. Och de tycker att hon är jobbig när hon skäller. 

Hur vet jag det?

För att jag läser av dem. 

Jag är lite djurpratare jag också som Saga, huvudkaraktären i Korpmåne. 

Men inte på något magiskt vis. (Tror jag ;))

Snarare är det så att Smulan vet att gården är hennes revir, och korparna har sådan pondus att de får henne att känna att hon behöver tala vem det är som bestämmer. (Andra fåglar struntar hon blankt i.) 

Och hon vet att de brukar få min uppmärksamhet när de är här, och den vill hon ha helt för sig själv.

Jag saknar dem faktiskt. Tycker det är lite trist att de lever sitt eget liv nu, utan min inblandning. 

Det var kul när först bara Korp, och sedan även honan hängde här nästan för jämnan, och var de inte på plats kunde jag bara ropa mot skogen så kom de flygande. 

"Korp! Korp! Kom då korparna!"

Och de tog hit sin första kull med fyra ungar när de lärt sig flyga. 

De satt här i träden vid vårt hus och pratade, nästan helt orädda, och en av ungarna följde med mig när jag donade kring växthuset. 

Men vilda djur ska vara vilda.

Så därför är det bra att de mestadels hålls i skogen nu.

Idag skriver jag vidare. 

Men inte om korpar.

Utan om kärlek som den kan se ut när man är tolv och ett halvt.

Korpmåne finns förresten till superbra pris hos CDON.com just nu.

Bara 99 kronor!

Ni hittar den här;

http://cdon.se/bocker/therese-henriksson/korpmane-30342181

Stornäbb där!

-

Bibliotekskartan

På biblioteksdatabasen LIBRIS kan man gå in och söka efter en bok på alla bibliotek i Sverige som är anslutna. När jag sökte på Skrivtävlingen fanns den på 67 bibliotek.

Man kan också välja visa karta och då får man upp en Sverigekarta med röda nålar för orter.

Lite kul tycker jag att kolla var ens egna böcker finns. Men bra också när man söker något speciellt som kanske inte finns lokalt.

https://libris.kb.se/bib/21775340

Påsk och ryggskottselände

Gick inte påsken lite väl fort i år?

Eller så gör den alltid det när man är vuxen. 

När man var barn däremot tycktes tiden gå långsammare. Och en långfredag var definitivt superlång. 

I år till exempel glömde vi bort att måla ägg. 

Men Nissen påminde om att han inte ännu hunnit bli för gammal för äggjakt i alla fall, så en sådan hade vi ute i snön.

Sedan fick jag ryggskott, och då gör man inte så mycket sedan på ett tag. I alla fall inte denna gången, som är den första jag har blivit så där demobiliserad. Det var järnspett AB. Kunde inte ens böja mig tillräckligt för att få fatt i kaffekoppen, och då är det lite småkris när det gäller mig.

Nu är det lite bättre dock. Kan böja mig till soffbordet med ansträngning. Når koppen och kan börja jobba försiktigt på rörligheten. 

Men det gör fortfarande ont. 

Nåväl. Ryggskott är jättevanligt, och jag vet ju att jag varit slarvig. Har man ena benet ett par centimeter längre än det andra och en gammal whiplash sedan längesedan tillbaka, så borde man veta att man måste träna lite lagom jämt för att hjälpa musklerna att hålla allt på plats.

Jag har varit lat, så det betalar sig nu.

Visserligen har jag inte varit lat när det gäller skrivande. För det har jag gjort massor av under det senaste året. Jag tror aldrig att jag varit så disciplinerad faktiskt. Men ska man sitta och nöta kontorsstol, så måste man röra sig också.

Särskilt kanske när man med stormsteg börjar närma sig de femtio! (Har förträngt det där lite!)

Japp, så snart man kan halvsitta, så kan man läsa
också, och kanske redigera lite. En skrivarhjärna
vilar sällan har jag märkt.

Hoppas att ni har haft en bra påsk och ett fint lov ni som varit lediga!

/Therese

Skrivtävlingen har fått en recension i NSD, och jag morgonfunderar

Häromdagen blev Skrivtävlingen recenserad i NSD. Det var Uma Naess som hade läst. 

   Hon tyckte att boken var lättläst och verklighetstrogen, och gillade budskapet med den. 

   "Att man inte alltid måste vinna allting, och att man kan bli glad för andras skull när de vinner, även om man blev besviken att man inte vann," som hon uttryckte det. 

   För mig som författare och gammal fritidspedagog var det extra kul att just det budskapet nådde fram. 

   Det där med att vinna, eller att inte vinna och kunna glädjas med någon annan. Det var en sådan viktig grej när man jobbade inom skolan. Att leda barnen åt ett bra håll där. Få dem att se det större i sammanhanget och kunna glädjas, utan att för den skull släppa sin egen strävan att lyckas bättre nästa gång. 

Det Uma hade önskat sig mer av var tydligare personbeskrivningar. I boken finns många tecknade bilder där man kan se hur personerna ser ut. Fast det kanske inte är så enkelt alltid att göra en teckning levande i fantasin? Där är vi människor olika. 

   Min son Nisse kan få ett popcorn och ett suddgummi att bli levande vid köksbordet medan han väntar på middan. 

   Det är därför han inte alltid varit så noga med att använda sina leksaker. 

   Allt blir levande för honom, och själv är jag nästan likadan. 

   Jag tar med mig tanken om beskrivningar av utseende och karaktär till kommande projekt, och det jag håller på med just nu som är betydligt längre, och kanske rymmer för mycket av den varan istället. 

   Insåg i morse att jag ägnat nästan nästan en halv sida åt att beskriva hur en karaktär ser ut och "känns" när han står och väntar vid busstationen. Nog för att jag gillar honom, och framför allt så gör tjejen som är huvudkaraktär det. Men någon måtta får det kanske vara. 

   Det är roligt nästan jämt. 

Allt gott från mig. 

/Therese

http://www.nsd.se/nyheter/lattlast-och-verklighetstroget-nm4799062.aspx

Astrid Nilsson och jag skriver vidare.