Research

En sak man jämt måste tänka på när man skriver berättelser som man hoppas att någon annan ska läsa är ju att detaljerna är korrekta. 

Själv kan jag fastna i läsningen av en bok och ha lite svårt att komma vidare när jag märker att något haltar. Som att folk har kläder på sig som liksom inte stämmer med tidsepoken, eller att huvudpersonen ändrar ögonfärg mitt i boken :) (Det minns jag från en romantisk bok jag läste som ung. Hur den vackra hjältinnans stora himmelsblå ögon blev drömskt smaragdgröna.)

En gång må vara, är texten annars både välskriven och spännande så struntar man i det och läser vidare. Men händer det flera gånger i samma text tröttnar man lite. 

Då är det ju bra att försöka hålla koll på sin fakta när man skriver själv. Det är faktiskt lättare sagt än gjort.

Just nu funderar jag på när telefonen uppfanns, och när den kom till Norrbotten. När järnvägen drogs och vilka år de olika linjerna stod klara. För fastän jag skriver en berättelse som utspelar sig i nutid, så finns det händelser bakåt i tiden som påverkar det nutida livet för huvudkaraktärerna. 

Så jag googlar om lok. Och om telefonledningarnas historia. Om hur kyrktorn är konstruerade inuti. 

Det var länge sedan jag befann mig inuti ett. Ja jag vet, det låter ju lite mossigt :) 

Men jag har faktiskt jättekul!

Då jag skrev på Korpmåne läste jag en massa om kraftverk och turbiner. Fast scenen som utspelar sig i ett gammalt kraftverk är rätt kort. Och så fick jag läsa på om månfaserna.

Sedan måste jag lära mig hur ett fågelskelett är uppbyggt, för att riktigt kunna känna från insidan hur Seth transformerades till en Korp. 

Folktro och magi har jag också läst om. Och om spöken.

När vi bodde i Kanada och jag skrev på uppföljaren till Korpmåne, (som inte blivit utgiven ännu,) ägnade jag massor av tid åt att lära känna samhället och naturen på Newfoundland. Folktron och naturfolken forskade jag också om. Och om Newfoundlands spännande pirathistoria.
Gick på museum och föreläsningar gjorde jag också, besökte små landsbygdsbutiker, klättrade på klippor och åkte båt. För jag ville verkligen att man skulle känna att man var där på riktigt när man sedan läste den del av boken, och kanske andra berättelser också som utspelar sig i de miljöerna.
Det är otroligt hur mycket närmare man kommer en plats när man ser den med både öppna ögon och ett öppet hjärta. Så att jag trivdes så himla bra där och kände mig så hemma kanske jag hade skrivandet att tacka för. Det där med att man ser och upplever, och försöker komma ihåg så att man kan dela med sig gör ju faktiskt att man får en mycket bättre upplevelse själv.
Det tar jag med mig nu efteråt också.

Fast den bästa magin, och de allra mest spännande spökhistorierna är på något sätt ändå de man hört berättas. Spänningen i en återberättad historia, om något som kanske verkligen har hänt slår det mesta man kan googla sig till! (och spöken, det har jag nog träffat några styckna genom åren.)

Det är kul det där med hur det man ser hör och läser, liksom morfas om inuti en och sedan kommer ut på ett annat sätt filtrerat genom ens fantasi och erfarenheter. 

Men nu får ni ursäkta denna pladdrande och rätt insöade Mockträskare.

För nu ska jag googla vidare. 

Om åska!

Ha det fint!

Therese

Morgonpromenad med vovven.