Insnöad

Nu är vi där igen. När man vaknar är världen vit. Inte bara på marken. Utan för fönstret snöar det från höger till vänster. Skogen på andra sidan fältet utanför mitt fönster syns inte alls.
Dags att skotta snö.
Nåväl lika mycket snö som ifjol har vi ju inte. Då var det mer än en meter här hos oss.
Jag pulsade jämt runt med snö upp till låren kändes det som. Lovisa tog en bild av mig då jag stod vid växthuset med snö upp till midjan. Sedan rev jag ner snön från växthusets tak med hjälp av snöspaden, då hade jag plötsligt snö hela vägen upp under armarna och kom knappt upp därifrån. Fick hålla på en lång stund innan jag kom ur den fina fälla jag fixat åt mig själv :)

Jag går ut och skottar nu i alla fall. Drar breda stigar med snöbjörnen i det drygt decimetertjocka lagret som fallit på gårdsplanen under natten. Snön är på väg att bli tung, det är varmt, bara en halv minusgrad och snart är det kramsnö. Hela tiden snöar det mer. Lägger sig på glasögonen och rinner ner i nacken.
Som publik har jag en hund med en snömössa på sitt stora lurviga huvud, och fjorton får som står vid staketet och följer min minsta rörelse.
Kommer hon med mat nu då? Nä...Det var bara snö. Men nu då...Bää...snö igen... Suck.

Februari lider mot sitt slut. Snömånaden enligt bondepraktikan.
Snart är det mars. Det ser jag fram emot.

Hoppas ni har en fortsatt bra söndag!

/Therese

Fötter som fluffiga moln. Stora fötter. Smulans tassar är lika
stora som mina händer :)