Kaffe

Jag är fånigt förtjust i kaffe. Har druckit det sedan jag var liten då min pappa satte fram kaffe och hårt bröd med prästost i gryningen när han skulle iväg på jobbet, eller ut på jakt.

Och när jag var jätteung och började jobba i hemtjänsten fick man dricka en sällskapskopp hos varenda pensionär man besökte om dagarna, och det blev några stycken. Man blev helt impregnerad inifrån med Gevalia, och småkakor.

Nu brukar jag skoja med Nissen nio år, "Ska du ha en kopp kaffe?"

Fast jag tror ju inte på allvar att han ska svara ja. 

Han kan ju välja på äppeljuice och mjölk, och varm choklad nästan jämt.

Men han och en hög med legogubbar håller mig sällskap då vi fikar, och det tycker jag om.

En annan sak som är lite fånig med mitt kaffedrickande är att jag väljer kopp efter humör. 

Plockar en ur skåpet, men ställer fort nog tillbaks den och tar en annan istället, om det inte känns som koppen för dagen.

Då är det tur att det knappast finns två koppar i skåpet som är likadana. 

Nu undrar ni ju förstås vart jag vill komma med det här?

Jo, jag tänkte ju att det går att jämföra med hur man läser också.

Jag har oftast minst två böcker på gång samtidigt. Två helt olika, och gärna någon kokbok eller faktabok också. (och någon tidning) Och så när jag får en stund över och ska sätta mig och läsa ett slag så väljer jag precis som med kaffekoppen. Det som känns mest rätt för stunden. 

Som passar humöret. 

Är det någon fler än jag som gör så här? :)