Idag har jag haft två läsare här på bloggen.
Ingen större folksamling kan tyckas. Men det är ju inte därför jag skriver.
Faktiskt, (och det är ingen hemlighet) så skriver jag för att jag tycker att det är roligt!
och för att jag gärna vill dela med mig.
En liten blombukett kan man ju alltid dela med sig av. |
Själv fick jag två blombuketter inslagna i papper. Sambon lade dem i bilen och sedan på köksbordet. Fast han glömde att ge dem till mig. Hihi. Tillslut satte jag dem i vatten. Förstod ju att de var till mig för att det var alla hjärtans dag, och då sa sambon. "Javisst ja, dom där är dina." :)
Nej, jag tror inte att serenader är hans grej, och det är nog tur när man tänker efter.
När jag var arton jobbade jag inom hemtjänsten på mitt första "riktiga" jobb. Där fanns en gammal dam, en bra bit över åttio som älskade kärleksromaner. Ni vet sådana där som finns vid kassorna i mataffärerna och alltid har ett omslingrat kärlekspar på omslaget. (Alltid överdrivet snygga.)
Om mornarna skulle denna söta tant ha hjälp ur sängen, till toaletten,och sedan frukost och när det var klart ville hon berätta. Och det hon med sådan glädje och inlevelse berättade om, var vad som hade hänt sedan sist i kärleksromanen hon höll på att läsa.
Allt fick man veta och ibland rördes hon till tårar när hon redogjorde för huvudkaraktärernas svårigheter innan de slutligen fick varandra.
Då böckerna var utlästa gav hon dem till mig, så att jag kunde läsa dem ordentligt och jag som såg hur viktigt det var för henne att få dela med sig kunde ju inte säga nej tack. Så jag tog dem alltid med mig och läste dem ibland också. Men det blev aldrig samma sak.
Grejen var den att böckerna blev så mycket bättre när hon återberättade dem, än de var när man bara läste texten som den var. Hon hade liksom talangen att lägga till och dra ifrån på rätt ställen och fylla i det som var platt med äkta känsla.
Några dylika publikationer. |
Tänk, en hel vecka fylld av möjligheter ligger framför dig.
Ha det fint!
Kommentera gärna du som hittar hit, det är jättevälkommet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar