Elevarbeten, en utställning med temat uppföljare

De här bokomslagen är designade av elever ur sjundeklasserna på Bergskolan i Luleå. Det var osäkert om de skulle kunna ställa ut dem på sitt lokala bibliotek, som det var tänkt, på grund av Covid 19. 

Så jag tänkte att vi i alla fall kunde ha en liten utställning här på bloggen! 

Eleverna läste Kyla i klassen och diskuterade den, sedan fick de ställa frågor till mig via mejlen. Det blev många kluriga frågor för mig att svara på. Om alla tänkbara delar av texten. Vad budskapet är med boken? Varför saker hände som de gjorde? Vilka är mina egna erfarenheter av strömavbrott och kriser? Varför körde de Volvo 240 i boken? Vilken karaktär är mest lik mig? och mycket mer. 

Jag är så glad för elevernas kreativitet. Att boken Kyla har inspirerat till frågor och tankar, och också till att själva tänka vidare. Vad hände egentligen när boken tagit slut?

Här är några av deras förslag till uppföljare som de har delat med sig av. 

I denna uppföljare får vi följa föräldrarna till syskonen i boken Kyla. 

Här ser vi dem med sina dragväskor. Strandade i varma Thailand, 

medan deras barn kämparmot kylan hemma i Norrbotten. 

Här blir det Värme. Syskonen i Kyla stöter på nya problem i Saharas öken. Vad spännande!
Det är en idé jag nog aldrig skulle ha kommit på själv. Varma färger på omslaget till skillnad
från Kylas kalla färger. 

Kontrasten till Kyla kan vara eld också. Och här blir det ett spännande campingsäventyr.
Vargar cirklar kring husvagnen där Theo befinner sig. Han har följt med Jarmo och Vanja som
han lärde känna i första boken på husvagnssemester. Men resan får ett abrupt stopp mitt ute
i ödemarken när bensinen tar slut. Jarmo och Vanja ger sig iväg efter vatten, men verkar
inte komma tillbaka. Ensam måste Theo klara av vargarna.
Titeln eld över lågorna ser ritktigt effektfull ut. 

I Kroppen är det också varmt. Sommar och mer än tjugofem grader. Alva ska ta hand om
en gammal sommarstuga. Men i stugan är sommarvärmen som bortblåst.
Där finns ett mörker och en kyla lika kall som på julaftonsnatten. Ett omslag med fina silhuetter. 

I natten är det dags för ett campingäventyr. Syskonen Simon, Sofia, Theo och vännen Elias
har ingen aning om att det inte kommer att bli en vanlig camping campinghelg.
Vilket omslag, enkelt, grafiskt och snyggt!

Det har varit fantastiskt kul att få ta del av både elevernas funderingar och bilder.
Och visst blev jag  inspirerad. De hade prickat ganska rätt också när det gäller vad jag skulle tänka mig att skriva en uppföljare om, för några kapitel blev skrivna redan i julas, inte kanske på en direkt uppföljare, men nära nog, och där är det minsann både camping och värme.
Men det är en helt annan historia.

Ett favoritcitat ur boken Kyla kan illustreras så här enkelt och smart! 

Uppdatering! 

Bokomslagen finns just nu att se på Bergnäsets bibliotek som har öppnat upp. 

Författaren som valde barndomsdrömmen

Från Jokkmokks gratistidning idag.
Men, Linnea, så fint det blev! Jättebra skrivet, tänker jag om Linneas reportage.

Eleverna i klass nio vid Woullerims friskola har ett projekt på temat Norrbottensförfattare och Linnea Lundmark har läst Korpmåne och intervjuat mig om min uppväxt. Om varför jag ville bli författare, om hur boken kom till, och om vad jag skulle önska mig i framtiden.

Den här veckan har flera roliga samarbeten med skolor mynnat ut i både text och bild, och det ska jag snart berätta mer om här på bloggen. 

Man blir rörd av ungdomarna som är så fina och läser ens böcker, och vill intervjua och skriva om en i skolan. Det enda man vill är ju att få "stärka" dem på något sätt, om så med en enda usel liten bokrad som träffar rätt hos dem.

Klicka på länken så kan du läsa Linneas artikel.

https://issuu.com/tidning/docs/jokkmokk_2019_low/14

Vad spännande att elevernas arbeten får komma med
i gratistidningen. Jag skulle ha växt en meter om det
hänt mig när jag var ung. 

En annorlunda valborgsmäss

I vår by uteblev inte majbrasan, men väl firandet i bygdegården som brukar vara en tradition när brasan har börjat brinna ner. 

Frusna och kaffesugna brukar byborna trängas vid välfyllda fikabord. Men inte i år alltså. 

Det fick mig att inse hur mycket jag uppskattar de här årliga eventen i byn. 

Majbrasan, krattningsdagen, tacoaftonen, och sommarcaféet. 

Jag som är en "social enstöring" klarar mig länge utan allt för mycket sociala kontakter. Som ensambarn i grunden, blev jag van att klara mig med min fantasi som bästa sällskap. 

Vilket förstås passar bra för en författare. 

Fast, jag tycker om människor. Gillar att träffa folk. Tycker om att lyssna till vad människor har att säga. Inget inspirerar mig mer i skrivandet heller, faktiskt.  

Jag har alltid jobbat i jobb med många mänskliga kontakter, innan jag började skriva på heltid. I vård och hemtjänst, och som fritidspedagog i skolan.

Nu innan coronan var jag länge hemma med yrsel. Jag har faktiskt varit yr i mössan i ett halvår. Och just precis när det började bli lite bättre kom alltså coviden. Och är man riskgrupp är det bara att fortsätta med det man redan gör. Att hålla sig hemma. Så jag fortsätter med det, trots det blir trist i längden.  

Dessutom så tillhör jag alla dem som verkligen uppskattar och förstår vilket hästjobb vårdpersonalen gör. Nog för att det var länge sedan jag själv jobbade inom vården. Men utan de åren vet jag inte hur jag hade klarat mig senare, för som väldigt ung i olika vårdjobb blev jag förberedd på livet, kan man säga. Det är så vackert och så grymt. Och visst måste vi värna om dem som sliter för att rädda och skydda oss, och våra nära och kära.