Flyttar runt. Letar ord och sammanhang.
Fastnar i bagarstugans enda inredda rum. Väggarna är krokiga, och tavlan kostade en tia.
Ute är det söndag. Hårdfruset, stilla.
Här inne droppar kranen, och mitt högra öra piper som efter en konsert.
Jag tar en pepparkaka, och någonstans där mellan pepparkakan och pipet hittar jag Fanny igen.
Det är henne jag skriver om. Hon är visst ute och går.
Skorna är hala, och egentligen vill hon vända om. Men det kommer hon inte att göra.
Hon sträcker på sig. Använder modet hon sällan tror att hon har, och går fram till porten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar