Fanny och en fyrklöver

När hittade du en fyrklöver senast? 

Jag hittade den som är på bilden här när jag tänkte att, "om jag tittar ner nu så hittar jag en fyrklöver."

Några fler har jag hittat i mina dagar. En utanför sjukhuset, efter en jobbig läkarundersökning, när allt jag behövde var en gnutta hopp, tyckte jag. 

En hittade jag i en gammal bok från 1897, och en annan i ett slitet fickur, tillsammans med en spröd hårlock.

Alldeles nyss tänkte jag att jag skulle skriva in att min karaktär Fanny hittat en fyrklöver. 

Att hon skulle tycka att det var så ironiskt, att just hon  ... 

För hennes liv är minst sagt struligt, och inte tror hon på att det ska bli så mycket bättre heller. 

Fast det kommer det att bli. För det tycker jag att hon är värd. Och lite tur kan hon minsann behöva. 

Berättelsen om Fanny kommer sakta till mig. I ett par år nu har den pockat på uppmärksamhet och jag har haft annat att göra. Skrivit en rad här och en där. Tänkt att så småningom så. Men hur länge kan man vänta egentligen innan man tappar flödet och intresset för berättelsen? 

Idag dök hon upp igen med vintersolen, min kära försummade Fanny. Snart är det vår, tycktes hon säga. Snart är det takdropp, och fågelkvitter och smältvattnet ringlar genom vintersanden på asfalten, och det är då hennes berättelse börjar. 

Igen. 

Tar jag den ända fram till mållinjen den här gången?

Vem kan inte behöva lite tur?