Sommarlängtan

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att jag allt som oftast byter årstid när jag skriver.

Jag menar, det borde ju vara enklare att skriva om vintern när det faktiskt är vinter.

Att bara gå ut och känna efter hur jädrans kallt det är när det blåser snålblåst och är minus tjugosex.

Men, då skriver jag om sommaren istället. 

Om midsommaraftnar med sju sorters blommor.

Om bryggor och solnedgångar och längtan av det där slaget man kanske bara kan känna en stilla sommarkväll. 

Sedan blir det sommar på riktigt.

Då blir det snöstorm i mina dokument. 

I somras när solen sken som värst satt jag där under min gröna parasoll, åt jordgubbar och skrev om smällkalla vintern. Om norrsken, frostskador och den där sortens värme man kanske bara kan känna när man varit ensam i kylan för länge. 

Nu är det mars. Jag skrev nyss om midsommar. 

Och idag började jag på en ny berättelse.

Där är det april!

Jag är nästan i kapp. 

Hur ska detta gå?!

För allt eftersom berättelsen framskrider så blir det sommar. 

Både där, och här.

Kanske har den här vintern varit så kall och snöig att jag helt enkelt bara vill fortsätta i min tankesommar ända tills den verkliga står för dörren?

Jag längtar efter den. 

Ha det fint nu!

/Therese