Förra året knackade Fanny på innanför mitt pannben, just när jag var ute på promenad med hunden och hade en helt annan historia i huvudet.
Samtidigt hade jag lite svårt att släppa en dröm om en bilolycka jag haft samma morgon.
Men vid den tiden skrev jag på manuset Norrskensvinter, och hade inte tid tyckte jag med varken tankar på drömda olyckor, eller någon tjej som inte hörde dit och som ville prata om vad hon varit med om.
Ja, lite så kan det kännas när en ny berättelse kommer. Ibland är det en scen man inte får ur huvudet. Eller en plats, några ord. Men i det här fallet var det en karaktär.
Det första hon sa var;
"Jag vill inte vara en förutfattad mening. Ändå går jag runt och känner mig som en."
Jaha, tänkte jag. Det var ju en konstig sak att få i huvudet. En ny idé, och du heter visst Fanny. Vad har du för problem då?
Medan jag gick där med hunden som stannade och nosade och rullade sig i snön insåg jag att Fanny hade det tufft. Att hennes pappa tagit sitt liv när hon var liten, att hon alltid varit mobbad i skolan, bland annat för sin vikt, och att hon vant sig vid elaka kommentarer på nätet.
Men också att hon faktiskt var tjejen från drömmen.
Hon som räddat en äldre man ur en krockad bil.
Jag gick in och skrev upp några stolpar. Ja, eller kanske sådär 10 sidor med stolpar och små textsnuttar, innan jag återgick till Norrskensvintern, där det var minus 33 och strömlöst.
Nu har det gått ett helt år och jag har släppt fram Fanny igen.
Jag vet inte om det kan bli en bok av det här. Eller ens en novell.
För den här berättelsen kommer ut i lösryckta stycken.
Jag måste påminna mig om att Korpmåne gjorde likadant när den kom fram. Att den var som ett pussel som måste sammanfogas i slutet längs ett tidslinjeskelett.
Men berättelserna jag skrivit både före och efter har varit mer strukturerade.
Så Fanny. Vad gör vi med dig. Och den där killen som känns som en sjukdom du aldrig kommer att smittas av? Och den där mamman du har som jobbar natt och hyr ett litet hus med mögligt badrum.
Och den där drömmen om att dansa?
Ja, vi får se.
För inte nog med Fanny, så hade jag ju börjat på en berättelse för vuxna denna gång. En romance i ladugårdsmiljö med stråk av motorolja.
Och en fortsättning på utgivna Skrivtävlingen för 9-12 åringar.
Och så är jag med i ett sifferboksprojekt, och ett diktprojekt, och en bilderbok håller på att ta form.
Och inte mindre än tre tre manus ligger hos förlag och väntar, medan ett är på visit hos lektör.
Fast Fanny vill visst inte vänta längre. :D
Hoppas att ni har en bra dag därute.
Idag ska Nissen och jag åka pulka, för vi köpte en ny, knallgrön igår.
/Therese
