Både äldre biblioteksböcker och boken Kautokeino, En blodig kniv, av Lars Petterson, delades ut till alla som ville ha.
Trevligt när böcker som kanske annars skulle ha kastats får nya ägare tycker jag.
(Själv har jag jättesvårt att kasta böcker.)
Fast ett par personer plockade på sig kassvis med böcker från bokbordet.
Det verkade lite girigt så där. Känns mer som att man borde ta en eller två böcker med sig hem...Ja så det räcker till fler.
Eller vad tycker ni?
I alla fall så är det bra att kommunen och Norrbotten uppmärksammar den här veckan.
För läsning är viktigt. Och kul, när man väl får kläm på det.
Själv ska jag tillbringa en del av lördagen hos den lokala bokhandeln Bok och Bläck, med signering och förhoppningsvis också lite skönt surr. Kom gärna förbi!
Jag blir jätteglad.
(Själv har jag jättesvårt att kasta böcker.)
Fast ett par personer plockade på sig kassvis med böcker från bokbordet.
Det verkade lite girigt så där. Känns mer som att man borde ta en eller två böcker med sig hem...Ja så det räcker till fler.
Eller vad tycker ni?
I alla fall så är det bra att kommunen och Norrbotten uppmärksammar den här veckan.
För läsning är viktigt. Och kul, när man väl får kläm på det.
Själv ska jag tillbringa en del av lördagen hos den lokala bokhandeln Bok och Bläck, med signering och förhoppningsvis också lite skönt surr. Kom gärna förbi!
Jag blir jätteglad.
Ha en strålande dag!
/ Therese
Hej Therese! Jag har precis läst Korpmåne och jag ville bara säga att jag verkligen älskar boken, även om den är skriven för eller riktad åt ungdomar. Jag älskar karaktärerna och melankolin och såklart språket. Man kan verkligen se din värld framför sig medan man läser. Jag har inte bott i Sverige så länge, men nu kan jag riktig föreställa mig livet i en liten by i Norrbotten ;-) Och så blir man inspirerad att ta upp sitt eget skrivande igen. Jag hoppas att boken blir en succé och att den blir översatt till olika språk också.
SvaraRaderaGreat job!
Hälsningar från Västmanland
//Sarah
Å! Tack Sarah, för den fina kommentaren :)
SvaraRaderaVad roligt att du kommenterar här på bloggen och att du tyckte om boken förstås!
Blir jätteglad att höra att du kunde leva dig in i karaktärerna och miljön :)
Det är väl lite av en dröm man har när man skriver att läsaren ska kunna känna sig förflyttad för en stund. Så där så att det nästan blir på riktigt.
Men man vet ju aldrig hur texten går fram till någon annan förrän man får respons av någon som läst.
Lycka till med ditt eget skrivande!
/ Therese