Skolbesök på webben

I fredags hade jag en premiär! Mitt första skolbesök på webben! Verkligen roligt! 

   Trots dålig uppkoppling hos mig ute på landet funkade det fint, och Råneskolans högstadium kom på besök i mitt kök, där nätet är bäst.

   Jag visade powerpoint och pratade lite allmänt om varför och hur jag började skriva, och vilka böcker jag har skrivit. Sedan vi gick över till att prata om boken Kyla som de hade läst. 

   Innan mötet hade jag fått en lista på mejlen med frågor från eleverna, och den gick vi igenom. 

   Sedan kom flera frågor. Som exempelvis, "Vad har du för bil?" och "Vad har du för skoter?"

   De verkade nöjda när jag berättade att jag har en jättegammal Volvo och en minst lika gammal snöskoter, precis som de har i boken. 

   När mötet var slut insåg jag att jag misslyckats med inspelningen, som jag lovat att göra, för de elever som inte kunde vara med. Varpå jag zoomade in hela mötet en gång till, med bara mig själv.  Och då gick det bättre att spara det jag spelat in. 

   Senare fick jag höra lite reaktioner från eleverna som, "Hon var då cool som vågade vara sig själv." (Misstänker att det kan betyda, att jag verkade lite galen i köket bland hängande vispar och kastruller. Men är mycket tacksam för kommentaren.) Och "Hon var ju ung!" Vilket jag får skylla på den suddiga bilden. (Är 52.) Eleverna tyckte även att jag skulle komma till deras skola på skrivarverkstad. Så jag är nöjd. 

   Nu måste jag bara lära mig att göra breakoutrooms, dvs dela upp för grupparbeten, och se till att ordna plats för lagring av videos, för min välanvända dator börjar vara full. Så får man hoppas att man får fler bokningar framöver. Så här efter första zoombesöket inser jag att jag inte riktigt hade förstått hur mycket jag saknat de mänskliga mötena med elever och andra läsare, sedan viruset blev vardag.
   Ett stort tack till fina Råneskolan! 🙏💓

Bilden är tagen av Råneskolan och repostad av mig på Instagram
.Till originalinlägget

 

Författare under pandemin

2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare som bor och verkar i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Jag valde att berätta om min vardag. Livet på landet helt enkelt, när saker och ting inte är riktigt som de brukar. Och om mina tankar kring framtiden som författare under pandemin, då också vår verksamhet och ekonomi påverkas. Bland annat av inställda mässor och uppdrag. 

Om du klickar på länken så träffar du mig,Therese Henriksson, och kan läsa min text. 

I morgon presenteras en ny författare.

Länk till texten på Bibblo.se

Ha det fint idag!

/Therese

På farsdag

Din enorma nyckelknippa ramlar ut ur nyckelskåpet lite då och då. Senast igår. "Hej pappa!" säger jag då. "Vi har det bra här. Fast nog saknar vi dig."

   I galna tider behöver man kloka kärleksfulla människor. Gärna av den där sorten som säger sanningar med glimten i ögat.
   Och sådan var du. Är du. För du lever vidare i oss.
   Och i nyckelknippan vars tunga rassel påminner om när du kom hem från jobbet och slängde den på hallbordet, med sotsvarta händer och något underfundigt i blicken.
   Sedan kokade du potatis, och berättade en historia, medan jag tog fram sill, prästost och Wasa sport, i väntan på att mamma skulle komma hem från jobbet.