Bokprat med träningsvärk!

Jag hade en toppendag i Piteå i onsdags!

Först åkte jag till Stadsbiblioteket där jag skulle försignera böckerna som den dagens sjundeklassare skulle få. Det visade sig vara en del. Femtiotre stycken på varje bokvagn närmare bestämt. 

Och jag som gärna skriver en hälsning i varje. 

Vad gör du för att klara kylan? Eller Välkommen in i boken, eller Hoppas att du ska trivas i Kylan, varma hälsningar Therese Henriksson. 

Ja, jag har ett gäng fraser som jag brukar skriva in så att det ska bli lite mer personligt, och fler dyker upp i stunden. 

Jag vill ju verkligen att de som får boken ska känna att den är till just dem. 

Även om det är som nu att jag inte ser själva personen och kan skriva i dennes namn när jag signerar.

I Piteå har jag förresten träffat flera som heter likadant som karaktärerna i mina böcker. Då får de en särskilt hälsning. Elias verkar vara ett vanligt namn bland trettonåringar, och även Simon. (Där fanns båda Saga och Seth, som ungdomarna heter i min bok Korpmåne.) Det är roligt och inspirerande med namn, tycker jag. 

Efter signeringen, bar det av med bokvagnarna till något som hette lilla scenen. Enligt (blyga) mig var det en alldeles tillräckligt stor scen, för det fanns 111 platser i den bioliknande salongen, och snart var de alla överfyllda av sjundeklassare, lärare och bibliotekarier.

Det fanns ingen jättelik krukväxt att gömma sig bakom, och jag fick en mikrofon och hjälp av en trevlig ljudtekniker. Jag körde mitt bokprat och blev snart varm i kläderna.

Den här gången skulle det handla om hur jag började skriva, ge skriv och läspepp inför läslovet, och sedan skulle det gå in på boken Kyla. Hur jag fick idén, hur jag skrev den, och vidare in på begreppet prepping som liksom går hand i hand med bokens handling. 

Och det gick bra! Ungdomarna lyssnade engagerat. Tack för det! Ni är toppen!

Sedan blev det frågestund:

"Håller du på med någon fler bok?"

"Hur mycket tjänar du?"

"Hur mycket tar du i bänkpress?"

Efter bokpratet blev det fika en våning upp med de som jobbar på biblioteket, vilket också var mycket trevligt. Så roligt att prata med andra som älskar böcker och skrivande, och lever för att sprida läsglädje och läspepp. 

Nu hade jag klarat av mina skolbesök i alla Piteås sjundeklasser, och en viss tomhet infann sig. Jag gillar Piteå. Det är en stad med trevlig stämning som får en att trivas, helt enkelt. 

Jag åker gärna tillbaka! 

Jag fick faktiskt träningsvärk efteråt! Haha, hur gör de riktigt stora 

författarna? På bokvagnen står också den lärarhandledning som jag

har utarbetat. Den kommer att gå att få genom mig eller via bokförlaget Opals 

hemsida. 

Bokpratet hos Stadsbiblioteket i Piteå. Bilden är lånad från deras Instagram.

Piteåtidningen var med vid ett av skolbesöken.