Nu finns Kyla som ljudbok!

Jag ska erkänna, jag har inte haft Storytel förut. Men nu har jag skaffat en provpreumeration.
Kyla har ju kommit ut som ljudbok under veckan, och nyfiken som jag är så måste jag ju bara lyssna!
Det är en spännande känsla att trycka på play och höra någon annan läsa upp ens text. För trots att man läst den högt för sig själv under redigerigen så är det inte alls samma sak.
Passande nog fick jag ett par hörlurar i födelsedagspresent i förra veckan, så nu ska här lyssnas. Till både Kyla och andra saker. (Har redan lagt första boken i Sagan om Isfolket i bokhyllan. )

Insläsare för Kyla är en tjej som heter Sandra Kassman. Hon har läst in ljudböcker förrut. Dessutom så är hon musikalartist, och som liten gjorde hon den svenska rösten som Lilo i Disneys film Lilo och Stich.
Just den filmen var min dotter Lovisas absoluta favorit, och den gick i det närmaste på repeat i något år hemma hos oss. Kanske är det därför Sandras röst känns bekant, även om den är vuxen nu.
Men en ljuv stämma är det likväl.

Det här är den första av mina böcker som getts ut som kommersiell ljudbok.
Tidigare finns Korpmåne och Skrivtävlingen inlästa som talböcker för Legimus. Det har jag skrivit om tidigare här på bloggen. Korpmåne finns också som punktskriftsbok.

Ljudboken Kyla finns även hos Bookbeat, Bokus och Adlibris.

https://www.storytel.com/se/sv/books/791054-Kyla

Lite påsk och sånt

Jag har fyllt år igen. Hur ska man känna sig när man nått så pass mogen ålder som 51? Jag har inte den blekaste aning, och det kanske är lika bra. Inuti är jag lika "barnslig" som någonsin. Fast å andra sidan var jag så lillgammal att jag planerade pensionen redan i lågstadiet. 

Röd hatt skulle jag ha när jag blev tant. Och så skulle jag inte ta någon skit. 

Det var en bra plan. 

Sedan min födelsedag förra våren har tre böcker kommit ut.

Astrid, Astrid, Den magiska vanten och Kyla.

Det är jag väldigt glad och tacksam över!

Att någon tror på en och det man har skrivit. 

Man blir så lycklig över det. 

För allt jag vill är ju att få dela med mig av mina berättelser,

och kanske genom det göra någons dag bättre.

Här i mitt lilla växthus plockade jag ihop ett bokgodisbord lagom till påsk. 

Om du vill beställa ett personligt signerat ex av någon av mina böcker är det bara att kommentera här på bloggen, via mejl, (adressen finns i sidopanelen här på bloggen) eller via något av mina sociala medier. Jag skickar gärna!

Hoppas att ni har en bra påsk!

Själv har jag glömt att äta ägg. 

Kanske får vi måla några i morgon, på självaste påskafton? 

Hönorna här på gården lägger många fler än de vill ruva på. 

Ha det fint! 

Glad påsk!

/Therese

Så skönt det är att våren är här. 

De magiska tjugonio, Den magiska vanten, Korpmåne, Skrivtävlingen, Astrid, Astrid och Kyla.
https://www.instagram.com/therese_henrikssons/

Kyla i Uppsala Nya Tidning

Spännande krönika i både Uppsala Nya tidning och i Corren! :) 

"Det är inte bara vuxna som förbereder sig för krig och katastrofer. Med boken "Kyla" kommer preppertrenden till barn och unga", inleder Matilda Nilsson sin krönika i Uppsala Nya Tidning, "Den praktiskt inriktade boken "Kyla" är en förberedelse för en svårare tid. Det är en kusligt realistiskt skildring för tonåringar. I norrbottningen Therese Henrikssons bok finns inga monster och zombies, bara desperata människor och de som redan är förlorade."
Matilda Nilsson skriver även om sci-fi äventyret "Till Vial" av Henrik Ståhl.
"I Kyla är hoten mot den fysiska hälsan, när mat och värme saknas. I Till Vial riskeras barnens psykiska hälsa. Hur håller man sig själsligt frisk när man är ensam i rymden?
Böckerna påminner om att vuxna inte kan lämna över allt ansvar för framtiden till våra barn. De ska inte behöva styra skeppet ensamma."

https://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/nar-barnen-tvingas-bli-overlevare-5264627.aspx

Bokfrukost med Pocketbox!

Jag har varit på en helt underbar grej. Tänk er en lång härlig hotellfrukost med tjugosju bokintresserade kvinns på ett mysigt gammalt stadshotell i en liten Norrbottnisk stad.
Staden var Piteå, och hotellet var förstås Piteå Stadshotell, som uppfördes 1908.
Alla som ville hade med sig böcker att tipsa om, och att byta med varandra.
Det blev några timmars flitigt fikande och boktipsande.
Maud Öqvist som har företaget Pocketbox hade samlat ihop till välfyllda goodiebags som alla deltagare fick med sig efter avslutad dag.
Jag var där och bokpratade, som det kallas när man berättar som sitt skrivande och sina alster.
Jag pratade om hur det kom sig att just jag började skriva, och om tanken bakom mina böcker.
Publiken ställde många kloka frågor som ledde in samtalet på nya vägar.
Det är jättekul att få frågor som leder till diskussion tycker jag. Det känns verkligen som att man alltid lär sig något nytt.
Vi fick även information från biblioteken i Norrbotten om deras bokcirkelkassar och om hur det går till att anordna en egen bokcirkel.

Tack för att jag fick komma!

Här finns Pocketbox!
https://shop.pocketbox.nu/sv/
https://www.facebook.com/pg/pocketbox.nu/posts/

https://www.instagram.com/pocketbox.nu/

Maud pratar om Pocketbox och visar upp innehållet i boxarna. 

Stadshotellets pampiga trappa. 

De fem elementen - Gudarnas skymning av Cecilia Larsson Kostenius

Äntligen har jag läst den! Gudarnas skymning. Del två i serien om de fem elementen. Och det är inte en dag försent. För idag släpps den tredje delen. Orianas bälte. (Första delen heter De ursprungliga.)

Serien om De fem elementen är en fantasyskildring som utspelar sig en en mytologisk värld där folkslagen är specifikt länkade till de olika elementen. Luften, vattnet, jorden och elden. Det finns även ett femte element som kallas virus.
I första delen får vi veta att Manhem hotas av den ondskefulla gudinnan Oriana som sprider farsoter och kidnappar människor för att förvanska dem och göra dem till sina egna monstruösa avkommor.
Någon måste stoppa hennes framfart.
Den mystiske eldkungen kallar samman kämpar från de olika släktena för att rusta dem för det förestående kriget mot Oriana och hennes anhang.
Ungdomarna Odal, Pål, Regina och Svala som alla tillhör olika folkslag tränar tillsammans inför de kommande striderna. Var och en med sina specialkunskaper lär de sig samarbete och att förstå varandras olikheter, och likheter.
De lär känna varandra och blir goda vänner som vet att de snart måste pröva sina färdigheter på slagfältet.

Gudarnas skymning tar vid där De ursprungliga slutar.
De fyra vännerna har gett sig av för att möta virusgudinnan Oriana. De tar sig allt närmare Orianas marker. Under den strapatsrika och känslofyllda färden möter de många faror och deras kunskaper och samarbetsförmåga sätts på prov.
Färden överskuggas av en spådom om att någon av dem måste dö för att seger ska kunna vinnas.
Vem av dem ska det bli? Är ödet oundvikligt?

Cecilia Larsson Kostenius kan sin fantasy.  Här finns allt. Storslagna scener, mytologiska varelser, hjältemod, magiska inslag, vänskapsband, och trånande kärlek.

Jag tycker att det här är en väldigt intressant berättelse med ett vackert språk som jag finner passande till genren. Det är en verkligen en resa till främmande platser man ger sig in i med de här böckerna, och det gillar jag.
När boken tar slut är jag peppad inför nästa del.
Och som tur är kan jag fixa mig ett signerat exemplar redan idag!

Bokserien passar från 12 år, men givetvis finns ingen övre åldersgräns! 

Här hittar du dina böcker:

Del 1: https://www.bokus.com/bok/9789187523755/de-ursprungliga/
Del 2: https://www.bokus.com/bok/9789188769008/gudarnas-skymning/
Del 3: https://www.bokus.com/bok/9789178850280/orianas-balte/

Gulp! Jag har skickat iväg ett manus.

Egentligen borde man ju inte gå som på nålar. Jag menar, det är ju inte första gången jag har skickat in manus till förlag. Jag har gjort det massor av gånger.
Jag har fått massor av refuser också! Vet inte ens om jag vågar räkna dem?
(Men det är minst sexton.)
Och så har jag fått fem stycken ljuvliga, "Vi vill gärna ge ut din bok!" 
Manusen bakom dessa positiva svar har blivit böcker nu.

Men den här gången då? Det här ungdomsboksmanuset som jag alldeles nyss har skickat iväg till några förlag. Det har tidigare blivit refuserat. Men snällrefuserat. Jag fick till och med ett personligt svar med bifogat lektörsutlåtande från stora förlaget. De hade kostat på en utomstående lektör, och jag är väldigt tacksam för att jag fick ta del av tyckandet.
Men ett nej är ett nej. Så, vad göra?

Jo, efter ytterligare en genomgång av texten har jag satt mig ner och letat efter fler förlag.
Någon måste det väl finnas som vill ge ut en berättelse som den här?
En som handlar om utanförskap, och om att våga stå för den man är och det man egentligen tycker.
Som handlar om mod, i både stora och små saker. Som berättar om den starkaste och bästa vänskapen som kanske egentligen är kärlek. Den som gör så ont att vara utan när man inser att det kanske är försent.
Fast vet ni vad? Det är en spökhistoria också.
En alldeles tvättäkta, med viskade röster, krypande skuggor, skeva ljud, och känslan av att man kanske inte borde se sig om över axeln.
Men alltihop börjar med att blixten slår ner.

Den här berättelsen. Jag skrev den för mig egen skull. För att det var kul, och jag stoppade in saker jag gillar i den. Som gamla ånglok, jag älskar sådana. Även om de som finns med i texten står uppställda i ett lokstall. Jag är förresten en av järnvägsmuseums återkommande besökare. Min morfar som jag tillägnat boken var ångmaskinsingenjör, och som barn fick jag vara med när han byggde ångmaskiner från grunden.

Mina barn Albin och Lovisa för ett antal år sedan.
På järnvägsmuseum i Karlsvik. 

Morfar, som kunde det mesta om ångmaskiner,
och om jazzmusik. 

Ett antikvariat måste jag också ha, tänkte jag och skrev in ett. Det är något visst med äldre böcker och fotoalbum från förr.
Insidan av ett kyrktorn får man också uppleva i berättelsen. Där händer det spännande saker. Jag glömmer aldrig första gången jag gick upp i ett. Det hade säkert hundratals knarrande trappsteg av trä, och en vidunderlig vindblåst utsikt. Givetvis fick kyrkogården också vara med.
Jag har alltid faschinerats av dem, i så många aspekter.

Så har vi karaktärerna förstås. Det finns en utsatthet hos dem. Jag försökte skriva dem ett hjärta och en själ.
Sedan om jag lyckats eller inte?
Jag lever på hoppet just nu!

Ha en fin fredag!

/T