Till och med är det så att huset skakar lite grann vid varje stöt, där jag sitter och skriver på övervåningen. Jag tänker lite på alla de som är ute i skogen med sina stora maskiner. Allt järn, all mekanik och teknik. Försvarsanställda och värnplikiga i gröna kläder, snödräkter, och blöta skor i blidvädret.
Jag ser dem inte, men likväl är de där. Bara någon kilometer bort, och säkert närmare än så.
Jag tänker på fåglarna som hukar i träden. Älgarna som stannar i sina legor och väntar ut. Fiskarna som simmar i åns svarta vatten. Hinner undra om de också känner kanonstötarna. Vad vet en fisk om en kanon?
Det är skymning i Mockträsk, och jag ska nog ta en påtår på kaffet. Om en stund är det årsmöte i byaföreningen.
Livet går sin gilla gång, just här. Just nu.
 |
| Varma hälsningar från en som önskar att alla fick känna sig trygga en vardagskväll som den här. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar