I maj gjorde jag ett webbradioprogram på temat Under ytan.
Jag tog det som en utmaning, och lite som ett kall. Att berätta om hur det var att växa upp och leva i en miljö där flaskorna gömdes och sanningen var känslig. I den här podcasten berättar jag om trapperpappan som drack för mycket, och om mamman som alltid höll skenet uppe. Och om mig som trodde att jag måste bära allt på mina egna axlar.
Jag tog det som en utmaning, och lite som ett kall. Att berätta om hur det var att växa upp och leva i en miljö där flaskorna gömdes och sanningen var känslig. I den här podcasten berättar jag om trapperpappan som drack för mycket, och om mamman som alltid höll skenet uppe. Och om mig som trodde att jag måste bära allt på mina egna axlar.
Så småningom gick jag in i väggen och tvingades inse att något måste göras.
Klicka på länken så kommer du direkt till programmet.
 |
| Att våga berätta är som att slå upp ett fönster, släppa in ny luft och säga. "Det är okej." 💕 |
 |
| Pellgården som nämns i podcasten |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar