Det var vi inte så ledsna över.
Idag var det så dimmigt på förmiddagen att man knappt såg handen framför sig.
Rätt så inspirerande, och så där höstligt. Man kom att tänka på brittiska deckarserier, och dimhöljda hedar i berättelser av systrarna Brontë. Skolbussen dök upp ur dimman och tog Nissen med sig, och jag fick vänta med vovveprommisen tills det lättade.
Då blev det nästan lite magiskt en stund. Så där att allt förändrades från nästan svartvitt till färg medan man såg på. Jag gick hem och målade en fe.
Ibland får man passa på.
Hoppas att ni har det fint idag.
Allt gott!
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar