Julikväll

En kväll i veckan åkte Nissen och jag in till Boden för att sätta en blomma på mina föräldrars grav. Då vi gjort det tog vi en promenad i den ljumma julikvällen. Första bilderna är tagna nedanför Överluleå kyrka i riktning mot Gammelbyn. 

Sedan följde vi strandpromenaden mot Brännastrand. 

Det var en sällsynt ljuvlig kväll. Sista bilden på det här uppslaget är tagen i Mockträsk ett par timmar senare, just som skymningen föll. 

Det blir inte mörkare än så ännu. 

Skymning bara.

Sedan kommer gryningen igen. 

Jag hoppas ni har det fint så här i julis sista dagar. 

Själv njuter jag av värmen som äntligen, äntligen kom. 

Den och jordgubbarna.

Nästa post kommer att handla om skrivande.

Så titta in igen om ett par dagar. 

Allt gott!

/Therese

Vy från Brännastrand i Boden. 

Då klockan närmade sig tjugotre såg det ut så här. Vid stranden stod fiskare, i dikena hukade paddor och från lite varstans i den ljumma skymningen hördes ljudet av linor som ven genom luften, och röster som fördes med vinden.

Klantiga jag

Gårdagen var intressant. Lyckades klanta mig i vanlig ordning. Började dagen med att tappa mobilen i fontändammen vid byagården. Plask! Tur den är röd så den syntes i grummelvattnet med alla grodynglen. Fortsatte med att försöka fånga en tupp som flyttat in i Smulans hundkoja. Det blev en galen jakt där tuppen landade på min axel, och sedan rivstartade från min arm. Aj!
Vidare till Max-restaurangen för lunch. Vet ni att deras servetthållare kan anfalla? Passa er, för om man drar lite för snabbt så öppnas luckan på framsidan och så flyger det servetter över hela golvet! Jag orsakade servettkaskad! Fick hjälp av en snäll man som sa att sådant händer honom hela tiden. 
Stackare där. Det är pinsamt att vara klantig.
På badhuset lyckades jag förstås inte få badkortet att funka. Lär mig aldrig vilken grej man ska blippa det mot. Det blev en smärre kö bakom innan jag fick det att fungera med hjälp av personalen. Jag menar... Alltså. Hur länge har badhuset funnits? Tjugo år minst. Tycker liksom jag borde ha kläm på det där vid det här laget. Tur i alla fall att jag inte tappade nyckeln på djupa delen i bassängen också. Det har hänt ett par gånger, och då måste man be personalen att komma med bultsax. De har en på lager som tur är. 
Sist lånade jag den och klippte låset själv. :D
Annars gick badet finfint. Att jag råkade boxa en kille på näsan då jag sträckte på mig i bassängen, det gick ju bra. Han märkte det nog knappt.
Får vi hoppas.
Det där med att vara klantig blir liksom en livsstil tillslut.
Men det finns en klar fördel med den. Det är avväpnande då folk flinar åt en, och nästan alltid får man hjälp, eller ett par ord på vägen, och det är faktiskt inte så illa.

Tupp i hundkojan som är en lekstuga. Bilden är suddig på grund av nyligen
badad mobil.

Ljuvligt

Jag har inte bloggat på ett tag. Istället har jag skrivit på mina berättelser, och varit utomhus en hel del i den här ljuvligt ljusa sommaren. 

Vi har fiskat, och badat, och varit till Piteå där vi hade picknick i Badhusparken. 

En fiskekväll i byn. 

En picknick med barnen i Badhusparken där det var Loppis.

Jag älskar de ljusa försommarnätterna, den skira grönskan och att se hur livet vaknar till och växer i naturen. Fisken som slår ringar på den vindstilla vattenytan långt efter läggdags och solen som aldrig vill gå ner. 

 Idag regnar det och jag passar på att hinna i kapp lite inomhus. Städa måste man ju, och måla en bild, en idé till ett bokomslag. 

Jag återkommer med bilder på det senare. 

Allt gott!

Therese