Förkylt med Jorden vaknar

Ja så är det dags att vara förkyld. Är inne på fjärde dagen med feber.

Egentligen så ska jag inte klaga över det här, för jag är sällan förkyld. Brukar påstå att det är alla år inom vård och skola som gjort mig lite immun. Men det var länge sedan jag jobbade som vanligt nu. 

Råder bod på tristessen gör jag med en bok. Jorden vaknar av Madeleine Bäck.

Det är uppföljaren till Vattnet drar från ifjol, och den mittersta delen i en kommande triologi.

Läsning pågår

Hittills har jag hunnit hälften. Den är klart intressant, innehåller en del oväntade beskrivningar och klockrena uttalanden från karaktärerna. Jag känner mig lite hemma i språket, men också i karaktärerna. Ändå är det långt mellan Gävle och Bodentrakten. 

Den här magin, ritualer där katter hade betydelse. Jag vet att det förekommit här i trakterna också. 

Det är inte utan att jag undrar vad som är sant bakom. Fast vill man veta det?

Nåväl, jag läser vidare så får ni en riktig recension senare. 

Ha det fint!

/Therese

Det här är ett par av mina favoritträd,  Skogen är ett tema i Madeleine Bäcks
böcker, och sällan har den varit så krypande kuslig.