Musöron, bäverplask och berättarperspektiv

I morse då vi gick den här vägen kom en stor bäver och simmade. 

I kurvan där framme blev den lite irriterad på Smulan och mig som smög bakom buskarna.

Ett högt delfinhopp rakt upp i luften gjorde den. Så högt en klumpig bäver nu kan hoppa förstås.

Och så slog den med den platta svansen mot vattenytan. 

Vilket plask det blev.

Och på detta har jag förstås ingen bild. :) 

Nu sitter jag med text igen. Det är en lite längre text som varit första vändan hos lektör.
Jag ska prova att byta berättarperspektiv. Från jagform, förstapersonperpektiv, till tredjeperson med mer utav allvetande berättare.
Det ger möjligheten att på ett naturligare sätt se skeendet från två karaktärers synvinkel.
Handlingen är i presens, och jag lurar på att den ska få vara så.
Fast mitt vanliga skrivsätt är nog imperfekt. På sista tiden har jag börjat skriva mer i presens.
Presens gör att man känner att det händer här och nu, och det var så jag ville ha det med den här berättelsen.
Nu blir det alltså; "Hon går till bilen", istället för "Jag går till bilen". Men byter jag till imperfekt också blir det "Hon gick till bilen."

Vi får se hur det går. Ännu har jag bara hunnit tio sidor av 165, och det känns som om min hjärna vridit sig ett halv varv runt, och säkert kommer den att få träningsvärk också.

Återkommer med mer fakta kring detta då jag vet vad jag håller på med. Nu krävs det kaffe och en rejäl sittning innan jag är nöjd för dagen. :)

Allt gott! /Therese

Korrektur och ystra yngel

Just nu sitter jag och pysslar i ordning en liten text som ska gå till korrektur.
Jag fixar i ordning en version utan bilder som ska bli enklare jobba med för min lektör/korrekturläsare.
Just det här manuset gjorde jag med bilder till samtidigt som jag skrev.
Mest som en kul grej, men jag kände också att bilderna förde tankarna framåt.
Utan bilder känns det naket.
Men samtidigt ger det mer utrymme för de inre bilder man får då man
läser.
En stund till får jag hålla på innan jag är klar, och då texten är mejlad är det dags att hoppa över till ett annat projekt.
Då ska jag skriva färdigt texten till bokstaven Y i alfabetsprojektet.
Det blir bland annat lite ystra yngel som yr under ytan.
Men där emellan kommer en hundprommis med fotosafari.
Vi har äntligen fått lite musöron i träden och det måste så klart förevigas.

Allt gott!

Therese

Nissen läser I Monstrens rike, De förhäxade barnen

Den här boken som är en fantasy, eller en saga kanske, är skriven av Johanna Strömqvist och illustrerad av Johan Idesjö. 

Berättelsen handlar som Saga som bor i en skog där det alltid är vinter. I skogen finns monster infrusna i tjock is. Sagas mamma har magiska krafter, men då hon blir sjuk börjar monstren plötsligt att tina upp. Saga måste ge sig ut på en lång spännande färd för att finna ett botemedel till sin mamma.

Bokens språk passar både för högläsning och för att läsa själv. 

För Nils är det lite enklare uppbyggda språket perfekt, då långa meningar ofta gör att läsandet hakar sig. (Vilket i sin tur gör att han tröttnar.)

 I den här boken var det enklare för honom att läsa längre bitar på egen hand.

Jag tycker mycket om själva idén, och handlingen som sådan. Särskilt att karaktärernas personligheter kändes nyanserade. Allt var inte så där svart eller vitt och även berättelsens antagonist visar sig ha mjukare sidor. 

Nils tyckte också om boken. Den var spännande och fantasifull tyckte han. 

Av Nils fick den här boken tre och en halv iskristall av fem möjliga. 

Sidantal; 160

Bokförlag; Semic

Läsålder; 9-12 år

http://www.bokus.com/bok/9789155262754/i-monstrens-rike-de-forhaxade-barnen/

Här kan du läsa ett smakprov.

Den här boken har en uppföljare som heter I Monstrens rike. Jakten på nattstjärnan.

Allt gott!

Therese

Ett bokbussmejl

Jag fick ett mejl från en tjej som flyttat till landet och funnit bokbussen.
Glatt beskrev hon hur den åker omkring bland gårdarna, och hur hon klivit in, hittat min bok och lånat den. Hon tyckte om den och beskrev så fint varför.
Tänk vad glad man kan bli av ett mejl och av tanken på att ens lilla bok åker runt bland gårdarna någonstans i Värmlandsskogarna.

Ur Korpmåne. Bild; Emma Ekstam.
Sagas och Seths hus.

Bokbussen kommer till min by också. Nästa gång är det juni, och sommarlov och jag har redan skrivit in det i kalendern. En stunds prat om böcker och läsning. Utbyte av bokstips med någon trevlig granne, kaffe efteråt med boktraven balanserades på fikabordet.

För mig är det livskvalitet. :)

Ett stenkast från platsen bokbussen stannar på.

En alfabetsbok och en hundig tok

Idag har jag suttit och klurat på ord. Ord som börjar på eller innehåller bokstaven Y.
Det är nämligen så att jag är med i ett alfabetsprojekt. Vi är 29 författare och 29 illustratörer som är med. Vi jobbar två och två med varje bokstav. En illustratör och en författare, och boken ska bli klar till bokmässan i höst.
Jag ska skriva om en ylande Yeti. Men heter hon Yrsa eller Yara?
Ingen aning... Men kanske Yara ändå. Hon bor ju i Himalaya.
Ja, vi får se vad det blir. Vet ni förresten att det finns en bambusort som heter Yushania?
Det är mycket man får lära sig då man ska skriva en kort text på y.

Efter att ha suttit still alldeles för länge rastade jag den här token.
Isen håller på att gå upp och hon blev helt vild och galen då hon såg vatten.
Vatten med pinnar och en stor sten. Kan inte bli bättre!

Smulan for runt som ett jehu med pinnarna. 

 Allt gott!

/Therese

Förkylt med Jorden vaknar

Ja så är det dags att vara förkyld. Är inne på fjärde dagen med feber.

Egentligen så ska jag inte klaga över det här, för jag är sällan förkyld. Brukar påstå att det är alla år inom vård och skola som gjort mig lite immun. Men det var länge sedan jag jobbade som vanligt nu. 

Råder bod på tristessen gör jag med en bok. Jorden vaknar av Madeleine Bäck.

Det är uppföljaren till Vattnet drar från ifjol, och den mittersta delen i en kommande triologi.

Läsning pågår

Hittills har jag hunnit hälften. Den är klart intressant, innehåller en del oväntade beskrivningar och klockrena uttalanden från karaktärerna. Jag känner mig lite hemma i språket, men också i karaktärerna. Ändå är det långt mellan Gävle och Bodentrakten. 

Den här magin, ritualer där katter hade betydelse. Jag vet att det förekommit här i trakterna också. 

Det är inte utan att jag undrar vad som är sant bakom. Fast vill man veta det?

Nåväl, jag läser vidare så får ni en riktig recension senare. 

Ha det fint!

/Therese

Det här är ett par av mina favoritträd,  Skogen är ett tema i Madeleine Bäcks
böcker, och sällan har den varit så krypande kuslig.

Nya bilder på Printler

Jag har laddat upp ett par nya bilder på Printler. 

Så här ser de ut. Man kan få dem i olika storlekar och med eller utan ram. 

Jag gillar den här funktionen att man kan pröva att hänga bilderna i olika miljöer för att se hur de skulle ta sig ut på en vägg. 

Klicka på länken så kommer du dit!

Det finns tusentals fina bilder att välja på på sajten.

https://printler.com/sv/fotograf/3084-therese-henriksson

Allt gott!

/Therese

Nissen läser Sune i fjällen

Det här med Sune är en grej i vårt hus sedan länge. Nisse gillar Sune. Fast ibland tycker han att det är så pinsamt att han gömmer sig under kudden då jag läser för honom, eller då han ser någon av filmerna. 

Han liksom försvinner ner mellan soffkuddarna och bara dööör en stund. 

Det är ju svårt att gömma sig under kudden då man läser själv, men det gör han säkert också.

Sunes pappa Rudolf är ju så piinsam!

Och Sune sedan då, som tror han är en sådan tjejtjusare. Nissen suckar. 

Om Sune i fjällen tyckte Nissen så här;

"Jo boken var bra, och lättläst. Fast det var lite dumt att se filmen först."

"Varför då?" undrade jag.

"Jo för att då fick man liksom se extramaterialet som inte fanns i boken, och det var extramaterialet som var bäst." 

"Som vad då?" undrade jag. 

"JO, det var två VÄLDIGT pinsamma grejer som bara hände i filmen. 

Men det var dom bästa grejerna", sa Nisse. "En var en danstävling, och den andra var när dom sov i tält. Så sjukt töntigt."

"Därför ger jag boken tre "Varning för snöras skyltar," och filmen får fyra."

Bokens författare heter Sören Olsson och Anders Jakobsson.

Förlag; Egmont kids Media Nordic

Sidantal 161.

Bilder;Lovisa Lesse.

Bilden nedanför tog jag då Nissen avbröt sig i bokläsningen för att ta en filmpaus.

:) 

Allt gott från oss!

Sune i fjällen finns hos Bokus.