Ett Helsingefår vid namn Helga Hufflepuff

Den här damen (som är en riktig linslus) heter Helga och är ett Helsingefår.

 Nissen döpte henne efter elevhemmet Hufflepuffs grundare från Harry Potter böckerna. 

Om hon har någon likhet med sin namne vet jag inte. Det kanske möjligen kunde vara den lockiga frisyren. 

Året då Helga föddes fick alla lamm på gården namn efter karaktärer ur J.K Rawlings böcker.

Nisse döpte dem allihop.

Hermione och Luna bor också kvar hos oss. 

Ursprungligen började vi med Helsingefår eftersom de tillhör allmogefåren och var utrotningshotade och det kändes kul att kunna bidra till att dessa fina djur skulle få finnas kvar.

Bääh, jag tycker inte det är någon vidare servering på det här
stället. Nån som har en småkaka? Inte...En morot då?

I år är första gången på tolv år som vi inte kommer ha några lamm på gården till våren. 

Det betyder att min nattsömn kommer vara avsevärt bättre, (hoppas jag) då jag slipper gå ut mitt i natten och förlösa tackor, och hjälpa lammen att komma igång och äta och så där.

För de allra flesta tackorna har lamningarna gått bra. Men med åren har jag blivit en fena på att få igång tillsynes livlösa lammungar också, och det kommer att bli lite tomt att inte ha ett flasklamm som springer efter en vart man än går. In i köket till exempel där de brukar skutta runt och nosa på allting. Jag har till och med haft små lamm i bilen då jag hämtat Nisse på skolan ibland. 

Då man haft någon liten svag en som behövt konstant tillsyn första dagarna. 

Ha en fin fredagskväll!

/Therese

Pyttelilla bäbisen Birger

Fjolårets lilla flaskis Mimmi

46942

Nu har jag skrivit klart första utkastet/råmanuset till Norrskensvinter. Det landade på 46942 ord och det är 208770 tecken. Det är inte särskilt långt och det betyder förstås inte att det är en bok ännu.
Och både tecken och ordmängd kan egentligen kvitta.
Nu följer redigeringsomgångar, så många det behövs.
Dags att lyssna in, lägga till och dra ifrån. Kolla fakta. Jag är på omgång nummer ett.
Då det är klart ska jag skicka texten till några testläsare.
Sedan ska jag hitta en lektor som är beredd att kasta sig in i en massa norrbottniska uttryck, kyla och kärlek och känslosvängningar.
Just nu funderar jag på om jag ska skriva ut hela texten och sedan läsa igenom och korrigera med penna mellan raderna.
Det är ett bra sätt, men min skrivare verkar äta bläck.

Det som syns här under är en av spellistorna jag använt under Norrskensvinter.
Som den ser ut just idag. Tittar du här i morgon kan den se lite annorlunda ut.
Vissa låtar kan gå på repeat i timmar medan jag skriver, andra passerar bara för att sätta tonen i en viss scen. En biltur har sin, en vandring i snön en annan. Uppgivenhet har sin, frustration och kärlek har sina, och varje karaktär har sin egen kombination.
För mig blir det som ett soundtrack till filmen jag har i huvudet då jag skriver.

Man har inte roligare än man gör sig som min mamma sa.

Allt gott!

/Therese

Alla hjärtans morgon

Så här såg det ut då Nissen och jag väntade på skolbussen på alla hjärtans dag.

Hjärtliga hälsningar på himlavalvet i morgonrodnaden.

Bilden blev uppplockad av Smhi och fick vara med på deras webbsidor.

Det var riktigt kul att himlahjärtat som gjorde mig och Nissen så glada fick "sprida kärlek" till många fler.

Vardagsmagi över Mockträsket.

Naturen, ibland är du bara fånigt träffsäker! Denna tjusiga syn mötte i morse @therese_henriksson i Mockträsk. Glad alla hjärtans dag på er ❤ #smhiväder #allahjärtansdag #boden

Ett inlägg delat av SMHI (@smhi.se) Feb 14, 2017 kl. 2:11 PST

Inspirationsmusik. The Cure - Just Like Heaven

Vad lyssnar jag på då jag skriver. Ja det är allt möjligt.
Jag väljer musik som passar till scenen jag håller på med och gör ofta spellistor på Spotify eller Youtube. Varje text får sin egen spellista och det är stört omöjliga att återanvända listorna till nästa text. Låtarna hittar jag ofta på oväntade ställen, i en teveserie, som bakgrundsmusik till shoppingen i någon butik, eller i eftertexterna till någon film. Man får vara snabb och hålla kvar någon fras i minnet så det går att hitta igen låten sedan.
Men då jag inte har någon inspiration alls, hjärnan känns lika spännande som en bit kartong, och jag och inte kommer igång trots dubbla koppar kaffe.
Då lyssnar jag ofta på the Cure.
Det behövs några toner bara.

Firar manus med ugnspannkaka

I morse var det -26.4  på morgonpromenaden. Fast det kollade jag inte innan vi gick ut vovven och jag. Det kände lite smått svalt nere på isen där vi gärna vistas just nu. 

Då jag kom hem hade jag helt vitt hår, så där fullt med rimfrost som det blir ibland.

Det är inte så lång tid på året man faktiskt kan traska runt på sjön och gå i land lite varstans.

Sommartid kan jag ta båten förstås. Men med hunden i är det lite vanskligt. 

Hon väger 52 kilo och får den så lätt i gungning. 

Måste lära henne åka båt i sommar tänker jag.

Idag har jag kommit upp till 45000 ord i manuset Norrskensvinter, vilket betyder att jag nästan har ett färdigt första utkast och det måste firas tyckte jag. 

Fast Nissen ville ha pannkaka, så då firade vi med det. 

Nu är det faktakoll som gäller, 

och lite koll på karaktärerna. 

Ungdomarna som genomlever en kris i samhället mitt i smällkalla vintern.

De får inte bli platta, utan lika levande helst som de är för mig.
Sorg, oro och maktlöshet får de uppleva. Lyckan över att klara av saker de inte trott att de skulle, och kärlek som gör ont. 

Ska jag avslöja vad några av dem heter?

Syskonen Sofia (Fia) och Kim som är tonåringar, och så Tommy som är tolv och vet massor.

Så har vi Elias, också. Kompisen som blir mer än en kompis.(It´s complicated.)
Han har Nissen fått namnge.
Och så gubben med hemstickade långkalsonger. Han heter Eugen. 

Ha det fint!

/Therese

Vi undrar en sak. När kommer maten egentligen?