Upp och ner och Stuck In A Moment

Tjugohundrasexton var ett sådant där år.
Lite upp och lite ner.
Ett då man liksom drattade omkull och reste sig hela tiden. 

Jag skickade manus till förlag i januari, och fick nej tack.

Sedan fick jag min hemkommuns kulturstipendium för boken Korpmåne.
Så himla kul!
Och jag blev utvald som mentor för unga skrivare genom Polarbibblo.
Så roligt!.

Jag  skrev och målade och skickade in ett barnboksmanus till vilket jag gjort alla bilderna själv, och fick nej.
Fast Korpmåne kom ut som pocket!
Jättekul!
Bilderboken mötte nya hinder och ett nytt nej.

Fast jag fick vara med på Eyvind 2016. Signera böcker, och prata skrivande framför publik.
Och fick nej på manus igen.

Sedan satte mentorssatsningen igång och jag fick möjligheten att träffa en helskön grabb som jag pratade skrivande med.
Så roligt och inspirerande.

Så blev det 2017.
Nej, på nästa manus kom som ett brev på posten.
Men, det var liksom ett positivt nej, denna gång.
Så där så att jag blev riktigt glad av det.
Jag fick beskedet att även fast det aktuella förlaget inte kunde ge ut så var de övertygade om att någon annan skulle nappa.
Så jag tyckte att just detta nej var det bästa som hänt på länge.
Tänk vad några ord kan göra :)

Det går som det går tänkte jag. Det enda jag kan göra är att fortsätta skriva och göra manusen bättre.
Det jag håller på med nu ligger verkligen i tiden, och jag känner på mig att det kan bli riktigt bra.
Jag vet att det kommer ett ja snart, men tills dess jobbar jag på.
Det är helt enkelt för kul att låta bli.


Allt gott!


/Therese