Nissen läser Percy Jackson, Född till hjälte

Den här boken sträckläste vi mer eller mindre under en intensiv förkylningsvecka. 

Rick Riordan är engelskläraren som blev en väldigt produktiv författare.

Idén till berättelserna om Percy Jackson fick han då han berättade godnattsagor om de grekiska gudarna för sin son Haley. 

Berättelsens hjälte Percy har diagnostiserats med ADHD och dyslexi, precis som Haley och i berättelsens prövningar har Percy nytta av sin snabba hjärna som tar in många intryck på samma gång. Det visar sig nämligen att Percy som går i skolan som vem som helst egentligen är son till en gud, och inte vilken gud som helst utan självaste Poseidon.

Då ett farligt uppdrag som kommer i hans väg måste lösas får han nytta av sina förmågor, som han inte tidigare har förstått att han har. Det krävs både list och ett par riktigt goda vänner för att återbörda Zeus stulna originalblixt till sin rätta ägare , och på samma gång rädda världen från ett ödesdigert krig mellan gudarna.

Nissen gillade den här boken skarpt, och vill omgående, det vill säga i kväll börja med uppföljaren.

Språket är enkelt, och jag kunde väl kanske ha önskat mig lite mer djupgående förklaringar till vissa saker. Att Olympen har flyttats till New York , ja... Säg vad som inte kan hända i en saga?

Nissen ger Percy Jackson Född till hjälte fyra av fem blixtar.

Den hade haft fem, säger han om han inte sett filmen sex gånger först.

För filmen är bara löst baserad på boken. Bägge är egentligen lika spännande, säger Nisse, men han saknade händelser i som inte fanns med i boken. Även fast det hände betydligt mer i boken än i filmen. Hans råd är att man ska läsa boken först och sedan se filmen.

Bonnier Carlsén

Antal sidor 440

Boken hos Adlibris

Allt gott från oss!

/Therese

Med i Allers veckotidning

I veckans nummer av Allers veckotidning kan man läsa om mig och min familj. 

Där står det hur jag och Patrik träffades då jag var sju och han fjorton. 

Om hur han kom ridande barbacka längs byavägen då jag låg i diket och spionerade. 

Ja det var ju kanske inte första gången vi sågs, för jag syntes ju inte...

   Men snart nog hängde han som många av byns ungar efter min trapperpappa, som gärna berättade historier och visade dem hur man byggde pilbågar eller gjorde vasspipor.

   Fast sedan tog det trettio år innan vi blev ett par.

Artikeln berättar också i korthet om livet på landet i Mockträsk. 

Om hur min yngste son Nisse valde att komma till världen två månader för tidigt. Lite om vårt år på magiska Newfoundland, och hur det var då huset vi renoverat brann ner till grunden.

Och lätt surrealistiskt är det faktiskt att läsa reportage om sitt liv på det här sättet.

Kolla, där är ju vi liksom. Jag borde ha hållit in magen! 

"Bardomsprinsen, haha. Jo ja tackar ja", skrattade Patrik. 

Artikeln författades av Birgitta Lindvall  Wiik och bilderna tog Petra Älvstrand

Jag önskar er en riktigt bra dag!

/Therese

Här kommer du till nätartikeln.

Lite prat i morgonradion

Idag snöar det.

Imorse blev jag uppringd av P4 Norrbottens morgonprogram. Vi pratade lite om hur radion funkar som rävskrämma så att inte räven äter upp mina hönor, och lite om skrivande också!

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/839237?programid=229&start=4582

Jag önskar dig en bra dag!

/Therese

31702

31702 ord. Det går sakta framåt.
Och mitt i alltihop känner jag på mig att något är galet, och då jag går ut hittar jag räven som precis har tuggat av huvudet på min favorithöna.
En död höna till hittar jag, fast hönshuset är inne i fårhuset och så får jag förstärka dörren till hönsburen med en lastpall och hänga upp en radio i taket.

Åter till orden alltså.
Nytt kapitel.
Bäverpulkan. Vem sjutton döper ett kapitel till bäverpulkan?

Livet på landet just nu.

Morgonens skrivpass. Inte helt fel med den gryningshimlen.

Ha det fint! 

/Therese

Upp och ner och Stuck In A Moment

Tjugohundrasexton var ett sådant där år.
Lite upp och lite ner.
Ett då man liksom drattade omkull och reste sig hela tiden. 

Jag skickade manus till förlag i januari, och fick nej tack.

Sedan fick jag min hemkommuns kulturstipendium för boken Korpmåne.
Så himla kul!
Och jag blev utvald som mentor för unga skrivare genom Polarbibblo.
Så roligt!.

Jag  skrev och målade och skickade in ett barnboksmanus till vilket jag gjort alla bilderna själv, och fick nej.
Fast Korpmåne kom ut som pocket!
Jättekul!
Bilderboken mötte nya hinder och ett nytt nej.

Fast jag fick vara med på Eyvind 2016. Signera böcker, och prata skrivande framför publik.
Och fick nej på manus igen.

Sedan satte mentorssatsningen igång och jag fick möjligheten att träffa en helskön grabb som jag pratade skrivande med.
Så roligt och inspirerande.

Så blev det 2017.
Nej, på nästa manus kom som ett brev på posten.
Men, det var liksom ett positivt nej, denna gång.
Så där så att jag blev riktigt glad av det.
Jag fick beskedet att även fast det aktuella förlaget inte kunde ge ut så var de övertygade om att någon annan skulle nappa.
Så jag tyckte att just detta nej var det bästa som hänt på länge.
Tänk vad några ord kan göra :)

Det går som det går tänkte jag. Det enda jag kan göra är att fortsätta skriva och göra manusen bättre.
Det jag håller på med nu ligger verkligen i tiden, och jag känner på mig att det kan bli riktigt bra.
Jag vet att det kommer ett ja snart, men tills dess jobbar jag på.
Det är helt enkelt för kul att låta bli.


Allt gott!


/Therese

God fortsättning på 2017

Så är det då här. Det nya året. 

Vad man kan hoppas på är ju alltid att det blir bättre än det förra. Vad man nu menar med det. 

Att världen ska ta sitt förnuft till fånga och på allvar ta tag i klimathotet kanske?

Det känns som den överlägset viktigaste frågan just nu, i en flod av andra viktiga och mindre viktiga frågor. I en värld av bagateller och smärtsamma sanningar. 

Nåväl.

Nyårsfirandet var fint i alla fall. Här där jag befann mig. Bodens fyrverkeri på Kvarnängen var vackert och längre än vanligt. I vår egen lilla by var fyrverkerierna korta men intensiva och sköts upp till glada utrop hos grannen på andra sidan sjön. (På andra platser i landet och kanske framför allt i centrala Malmö var det något helt annat, och du som sett det virala klippet från Möllevångstorget vet ju vad jag pratar om. Det var bara sorgligt att se.) 

Har du gett några nyårslöften?

Inte jag heller. (Eller du kanske har det och då blir ju den förra meningen helt meningslös.)

Jag tänkte lova att gå på gymmet tre gånger i veckan. Fast sedan bestämde jag mig för att inte lova något. Bara gå dit i alla fall. För att jag behöver det. 

En annan sak som jag inte har lovat är att ge ut åtminstone en ny bok under 2017.

Fast målet ligger där.

Vi får se hur det går.

Allt gott från ett Mockträsk i ett riktigt kyligt snöväder. 

Ha det fint! /Therese