Passade på att pricka in ett seminarium med Siri Pettersen på psykologiscenen under bokmässan.
Hon och Jenny Jägerfeld pratade om varför vi lockas att läsa fantasy.
Om hur man kanske bättre kan förstå sin omvärld genom att uppleva den genom fiktiva världar.
Siri pratade också om sina karaktärer, om utanförskap och samhörighet. Hon gjorde även intressanta kopplingar mellan karaktärernas användande av "kraften" som den energi som genomsyrar allt, till vår verkliga värld och hur vi har blivit så frånkopplade från naturen att vi inte ser och förstår hur allt är sammankopplat, och att det vi gör, och de signaler vi sänder ut också påverkar vår omvärld och miljön omkring oss.
Efteråt fick vi en kort pratstund, kring dedikationstexten som syns längst ner i mitt bildcollage,
"Och till dig. Du som alltid läste böcker som ingen har hört talas om. Du som var lite konstig, som satt längst ner i klassrummet. Du som växte upp i en mörk källare där ödet avgjordes med ett tärningskast. Du som fortfarande klär ut dig. Du som aldrig riktigt passade in och som ofta kände att du var på fel plats, i fel tid. Det här är din bok."
Där känner jag igen mig, sa jag, utom det där med mörk källare...
För det där med att inte riktigt passa in och att känna att någon annan tidsepok skulle ha passat mig bättre var sådant som jag brottades med som ung. (Ja, ibland fortfarande faktiskt.)
Och jag som inte har läst boken sedan tidigare ska nu strax kasta mig in i Korpringarnas värld.
Är fascinerad av det faktum att böckerna i serien genererar så mycket fan fiction.
Folk klär sig som, tatuerar in, skriver och målar rent fantastiska bilder hämtade ur böckerna.
Återkommer med recension då jag läst!
Så får vi väl se om jag blir oemotståndligt sugen på att rita fan-fiction :D.
Hade säkert gjort det då jag var yngre. Dåförtiden ritade jag ofta karaktärerna ur böcker jag läste, gärna i form av små seriestrippar. Det var nästan omöjligt att låta bli faktiskt.
Ha det fint!/ Therese
