Där jag går

Det är bra ibland att ha hund. 

För man måste ju gå på promenad.

Fotar gör jag jämt på mina och fröken Smulans promenader, och ibland kommer tankarna igång med rytmen av stegen och en berättelse tar form.

Fast hur ofta kommer jag ihåg blocket och pennan då jag går ut?

Eller den där lilla pinsamma diktafonen jag har.

Skriv i mobilen säger ungarna.

Jo, det är ju jättelätt! säger jag och menar motsatsen.

En dimmig morgon i september. Lite som att gå i en tavla,

Ödehuset

Ha det fint!

/Hälsar Therese

Naturen tar tillbaka.