I förrgår hittade jag förvånat mig själv på bild i tidningen.
Med en utförlig och väldigt fin recension av Ingemar Nilsson som läst Korpmåne.
Kul att få recension från "Norrländskan". Min kära mamma jobbade där i många år och som liten var väl redaktionshuset och tryckeriet något av det mest spännande man visste.
 |
Bilden togs av Jan Bergsten som skev om
om den då kommande boken för ca; ett och
ett halvt år sedan och lammet
som jag fortfarande har kvar heter Hermione. |
Ur recensionen;
"Therese Henriksson berättelse äger flera bottnar, som den saga den är. Magi, mytologi och – inte minst i botten – sviken, eller upplevd sviken kärlek, som lett till död och förbannelse,
med rötter långt bak i tiden. För att nämna något. Vän av så kallad ordning kanske vill lägga ifrån sig boken när Seth förklarar sig för Saga om varför de försvinner och orsaken till hans dubbelhet, av korp och människa, en omvandling som sker vid fullmåne och även inbegriper hans mamma Isla.
Jag anser man inte ska låta det störa läsandet av en i stort drivet skriven ungdomsroman där språket är klart och rakt men ändå har
substans. Det är förstås ingen tillfällighet att just korp blivit fågeln i centrum i berättelsen, ingen annan fågel i Sverige är omgiven av så många myter och så mycket mytologi som just denna stora kråkfågel."
Debutant med berättarförmåga - Kultur - NSD.se
Ha det finfint idag!
/Therese
