Rensa magiskt ogräs

Nej, nu kan man ju knappt rensa ogräs längre!
Gissa varför?
Jo för att det finns en massa nyttoväxter bland ogräset som man kan använda till både ett och annat. (Och sedan jag haft med just sådana växter i ett par texter så tänker jag på det mer än jag gjorde förut.)
Ängssyra till exempel (som här i byn kallas för Sursöta) kan vara god att tugga på som den är, och användes förr i tiden till att bota c-vitaminbrist. Man hade den också för att läka sår.
Men de spröda bladen funkar att ha i sallad och kan användas till the, såser och soppor.
Precis som rabarber innehåller den oxalsyra och man bör inte äta mycket av den.

I Korpmåne använder sig tonåriga Saga av växter för att hjälpa sin vän Seth när han är i trubbel.
Råd om hur hon ska göra får hon av Eufemia, byns kloktokiga och kanske också trollkunniga gumma.
Förr i tiden använde man naturens skafferi mycket mer än man gör idag. Både till kost och läkedom, men även till det vi skulle kunna kalla magi.

Numera är det vetenskapligt bevisat att Groblad,
(det stora bladet i mitten) har sårläkande egenskaper.
Enligt folktron sägs den också vara
beskyddande.

Så här låter det när Saga plötsligt finner sig inuti en butik som säljer precis det hon söker
Hon frågar efter någon växt som kan verka skyddande;

”Mot vad?” undrade tjejen och rundade kassadisken som var gammal och helt i trä.”Vi har nässla, fast den kan du plocka själv förstås.”

”Mot något ont”, sade Saga.

”Ont? Som i ondska?”

”Ja, och trolldom … Inte den snälla sorten.”

”Oj … Vi har … Spikklubba, belladonna, gråbo, grodblad, kamomill, fänkål, körvel, krasse, nattskatta…

Det kan hända att det ska finnas någon rot kvar av Alrunan …

Annars säljer vi frön, som du kan driva upp hemma.

Men flera av växterna är väldigt giftiga …”

Jo, just det. Det här är ju en fantasybok, och i butiken är man helt införstådda att en eller annan häxa kan komma på besök för att fylla på sina lager. Både i boken och i verkligheten måste man vara försiktig när man handskas med växter som kan vara giftiga. 

Det här är Gråbo. En gammal medicinalväxt.

Enligt folktron ska den verka både beskyddande

och ge klarsyn om man plockar den i daggen 

vid midsommar och sover med den under kudden.

Snacka bara om vilken snuva man skulle få,

Gråbo är allergiframkallande också.

Grät floder en gång (ytterst ofrivilligt)

 till en kass biofilm med Kevin Costner

 bara för att jag repat knopparna av en

 gråboplanta på väg till bion.

Ha det fint!

Var du än är

Hälsar Therese

Midsommarafton

Så var det då dags för midsommarafton igen.
Sju sorters blommor under kudden och allt det där.
Många gånger som barn plockade man sju sorter under tystnad och lade dem under kudden.
Midsommarblomster, smörblomma, åkerbärsblomma, åkersenap, ängssyra, styvmorsviol och kattfot.
Sedan gick man något spänd till sängs under midnattssolen. Vem skulle man drömma om?
Skulle det bli rätt person?
Och tänk om det blev helt fel, eller tänk om man glömde bort hela drömmen...
Och så drömde man i alla fall, om någon i rutig skjorta, fast utan ansikte. Om någon som satt på utedasset och läste tidningen. Om sin egen pappa i flygande fläng på snöskoter...
Det blev ju inte alls som man tänkt sig.
Inte det minsta romantiskt.

Fast trots allt så tycker jag nog att midsommar är drömmarnas tid, och sagornas.
Skogens väsen känns så närvarande den här natten.
Som om de tittar på oss i smyg och flinar lite grann åt oss där vi flamsar runt kring våra midsommarstänger, och grillar kotlett för brinnande livet med ölburkarna i högsta hugg.
Och när dimman stiger ur ån och sveper sina mjuka slöjor över landskapet, just när solens strålar bryter igenom, tror åtminstone jag att en och annan dröm slår in.

Dagens sjöutsikt :)

En bok på morsdag

Till morsdag hade go-ungarna fixat ihop en jättefin mamma-bok.

Bilderna hade de valt tillsammans och texterna hade de ägnat mycket tid åt att knåpa ihop.

Alla hade gjort en helt egen sida också med en text till mig.

Jag blev jätteglad förstås, och sådär rörd som man bara kan bli av sådant som kommer från hjärtat.

Nissens sida

Bloggandet har jag inte haft tid med på sistone. Förklaringen har päls och säger Bää.

Fjorton små lamm har sett dagens ljus här på gården.

Inte så värst mycket bokskrivande har det blivit heller.

För när man vankar runt i den ljusa försommarnatten, bär hö och vatten, bistår tackor som lammar, och värmer lamm-välling i micron blir man så himla sömnig om dagarna.

Ha det fint var du än är!

Hälsar Therese

Lilla Godis