När jag läser får jag en tydlig bild av bokens karaktärer. Det blir som en film inuti mitt huvud. Ibland ser jag inte ansiktet så klart hela tiden i den där inre filmen. Men bilden förstärks av personens hållning och rörelser, och när min tanke stannar upp kring hur personen ser ut tycks jag kunna modifiera det där utseéndet åldersmässigt, bland annat. Likadant är det när jag skriver. Fast då blir det ibland svårare. För även om jag har en klar bild av den jag skriver om brukar jag kunna ändra mig lite ibland om hur de ser ut. Tjejen i ungdomsromanen kanske är lite mulligare ändå än jag tänkte först? Och har hon inte svart hår, istället för brunt? Och han, den där oborstade piraten, borde han inte ha skägg? Eller blir det för klichéartat?
Jag brukar rita skisser av hur mina karaktärer ser ut. Jag sparar också urklipp när jag ser något som stämmer överens med det jag skriver om, både personer och platser. Jag tycker att det är inspirerande med dessa bilder, och så funkar de som ett stöd för minnet.
Det finns appar som genererar ansikten. En av dem heter Artbreeder och med den kan man kombinera ihop personer, både de som ser målade ut, och de som är mer som rena fotgrafier. Allt är genererat i dataprogram, så det är inte längre verkliga personer som vi ser. Men de kan se nog så verkliga ut. Man kan göra konstverk i form av landskap också, och monster.
I somras lekte jag en del med det där, och man fastnar lätt för det är skoj. Man sätter ihop flera personers drag till en ny, och sedan kan man modifiera ålder, hårfärg, kön och och makeup. Fast någon kropp har de inte, förstås. Det är ju lite av ett minus.
Blev jag klokare då efter att ha lekt bort ett antal timmar i Artbreeder? Vet jag bättre nu än förut hur mina karaktärer faktiskt ser ut? Nej, det tror jag nog inte. Mina inre bilder förändrades inte så mycket av laborationerna, så jag antar att de funkar rätt bra som de är. Trots att de inte är perfekta.
Dessutom så vet jag ju att karatärerna kommer att bli lite annorlunda för varje läsare som gör deras bekantskap och det är ju precis som det ska vara.
Samtidigt har jag sedan tidigare märkt att bilder kan vara ett stöd för fantasin när man tappar tråden lite i skrivandet. Så jag kommer att fortsätta att samla på mig bilder, egenritade, hittade i googelsök, eller genererade i program.
Och inte minst så är bilder jättebra när man ska göra skrivövningar.
Titta på bilderna här nedanför. Vilka är de här ungdomarna, tror du? Vilken tidsepok lever de i? Hur är de som personer?
Kom du på något?
Se där kan du redan ha början på en berättelse.
Om du också vill testa Artbreeder hittar du den här:
