tisdag 29 maj 2018

Gudarnas skymning

Den nya boken Gudarnas skymning är del två i serien
om de fem elementen. 
I torsdags var det kvällsöppet i butikerna i Boden och lokala författaren Cecilia Larsson Kostenius som släppt en ny bok var på plats för signering. Bokaffären heter Bok och bläck och ligger i Entergallerian.
Cecilia, som dessutom fyllde år, bjöd alla som köpte bok på kaffe på konditori Opalen som ligger i anslutning till Bok och bläck. Försäljningen gick bra!


Förutom Cecilias bägge fantasyböcker finns det också fler intressanta och bra böcker av Norrbottensförfattare i butiken. Både romaner, biografier och barnböcker. Så passa på att kika du som är i närheten. Ett par exemplar av min bok Skrivtävlingen, och ett enda exemplar av De magiska tjugonio som jag medverkat i finns också att få.


Alt gott från mig!

/Therese

lördag 26 maj 2018

Lista med Norrbottensförfattare som föreläser


http://www.resurscentrumforlitteratur.se/
Hos Resurscentrum för litteratur finns en sida med länkar och kontaktuppgifter till Norrbottensförfattare som föreläser. Vill du sedan gå vidare och boka en författare för bokprat, skolbesök, workshop eller liknande så går det att göra det via författarna själva, eller via Författarcentrums förmedling.
På sidan finns också mängder av bra tips för dig som är intresserad av egenutgivning, hur man gör e-böcker, och om olika evenemang i Norrbotten.

Länk till författarlista

Både Resurscentrum och jag finns på Twitter. 

Vad kul! Skrivtävlingen har fått en fin recension i Piteåtidningen

Det var Desiree Stensdotter som läst boken och som skrev om den både i tidningen och på Sjulsnäsbibblans Instagram.
"Fin bok som tar upp känslor som kärlek, avundsjuka, och att kunna hantera en förlust", tyckte Desiree. 

Tack så mycket för att du läste!
Följ pitebibblan på Instagram!
http://www.idusforlag.se/skrivtavlingen

torsdag 10 maj 2018

Prinsarna har vaknat

Jag gillar grodor och paddor. Det har jag alltid gjort. 
Som barn tyckte jag mycket om sagan om grodprinsen så det är kanske därför. Eller så är det för att de har så gulliga små "händer."
Den här veckan som gått har snön smält bort, och grodor och paddor har börjat vakna ur sin vintervila.
På fotot är en vanlig åkergroda som förirrat sig in under vår bil. Där är det så lätt att den blir överkörd så jag hjälper den till en bättre plats.
Therese Henrikssons foto.
Dagens lilla prins, eller prinsessa. 
Det här är Laurenti, som fått ett grobladsplåster. Skissen kommer ur en saga som jag har ritat. 



lördag 5 maj 2018

Mysiga djur i soffhörnet

 Jag gjorde en liten film av myset i soffhörnet häromdagen. 
Katten Mjuschan och hunden Smulan gör sitt allra bästa för att få så mycket kel som möjligt. 
Ha det fint!
/Therese

tisdag 1 maj 2018

Fylla jämnt

Jag har fyllt år igen. Det börjar vara några gånger man har gjort det vid det här laget, och nu fyllde jag till på köpet ett halvsekel.
Fatta det!
På insidan är det lite huller om buller med åldern däremot. 
Man går väl inte runt och känner sig som femtio precis. 
Hur nu det ska kännas. 
Som barn kände jag mig gammal. Fast jag enligt min mamma hade alldeles för livlig fantasi. 
Hur det gick ihop vet jag inte. 
Men visst var det fullt möjligt att genomskåda de vuxna så att jag för det mesta visste skillnaden mellan vad de sa, och vad de egentligen tyckte, och samtidigt ha en låtsaskompis som hette Kajsa och bodde i garderoben. 
Lillgammal fick jag veta att jag var. Kanske för att jag samlade på krångliga ord, och när fröken i första klass frågade oss barn vad vi skulle bli när vi blev stora, så sa jag tant. 
Tanter för mig var coola varelser. Folk med hatt som visste vad de ville, och som liksom kunde vara både snälla, och bestämda. Tanter tog ingen skit. 
Klart man ville vara tant, och ha hatt. En röd helst. 
I andra klass hade tantplanen bytts ut mot drömmen om att bli barnboksförfattare istället. 
Mötet med karaktärerna i Astrid Lindgrens Madicken gjorde hela skillnaden. 
Boken hjälpte mig när jag tyckte att livet var svårt, och den känslan ville jag kunna ge till någon annan som behövde det. Och så hade jag nog insett att tant det blir man i alla fall förr eller senare. 

En sak jag gillar med att bli äldre, är att jag vet vad jag är. (Förutom en femtioårig författande fritidspedagog.)
En person som bär alla sina åldrar med sig. 
Barnet, tonåringen, den unga kvinnan och den äldre.
Det räcker fint så. 
Kalas i vår bygdegård. 

Jag hade precis haft ryggskott, orkade inte fixa i ordning något riktigt kalas, och väntade mig därför inte så mycket. Men ändå fick jag en toppenfödelsedag, med många härliga överraskningar och både släkt och vänner jag inte sett på länge. Min fantastiska dotter Lovisa hade fixat och trixat ihop allt utan att jag visste något. Tack och kramar till er allihop som var med, både på plats och i tanken. <3
Galen mor och vacker dotter. <3