Jo,jo det är lätt att lura sig själv att man har koll på läget.
Men inte hinner man ju med allt man har tänkt jämt för det.
Nu är det april i alla fall. Det kan vara min favoritmånad.
Var det förr i alla fall.
Nu lutar det åt oktober också.
Man får liksom förbarma sig lite över den månaden tänker jag.
Det är liksom ingen annan som vill ha den ;)
 |
Jag försöker ta fårselfie, med pyttelilla flasklammet
Mini. Hon är en vecka gammal.
Kolla storleken på hennes klövar :) |
Den här veckan har jag sömnbrist och munsår och snuva. Som det brukar vara då fåren får lamm.
Det blir liksom inte någon reda med sovandet när man ska upp mitt i natten och vara fårbarnmorska.
Kan tänkas att det skulle vara enklare ifall man hade hjälp med markservicen av förstående sambo.
Men om sambon jobbar på andra sidan jorden får man göra det man kan med vad man har.
Sig själv typ.
Nåväl, det går ju som det alltid gör och när man får en stund över kan man sitta i solen och göra lite bokresearch. Idag läser jag på om stamning.
Jag har en karaktär som stammar och då måste man förstås ta reda på hur det uppstår och varför.
Det fanns en pojke som stammade då jag var barn. Han var retad för det och för en massa andra saker. Jag vet inte vad det blev av honom. Men lite av honom finns med i det jag skriver på nu.
Det har blivit så. Karaktärerna jag skriver kommer fram ur verkliga personer jag träffat. Sedan morfas dom om på något sätt och blir sina egna.
Även med persongalleriet i Korpmåne var det så, och kanske kan någon som läser känna igen sig lite.
"Är jag med? frågade en kille som stod och höll i boken. "Kanske", sa jag."Om du tycker att du finns med så kanske du gör det..."
Egentligen gjorde han inte det. Men det han sa väckte tankar. Om varför vi läser. Om varför man tycker om vissa böcker, vissa karaktärer och kanske återkommer till samma böcker flera gånger.
Vad det ger, och varför.
Jag hoppas att jag får till den här berättelsen bra så att det blir en bok. Hoppas att den kan ge hopp, eller igenkänning åt någon annan som inte tycker sig passa in någonstans.
(Vi är många, i alla åldrar som har eller har haft den känslan.)
Just nu passar jag bäst i sängen, och jag borde vara där och inte här vid köksbordet.
För jag är verkligen as-trött!
Men det finns mer gårdsjobb att göra först. Ut till ladugården måste man en sista natti-natti tur.
Bära lite vatten till alla med päls och fjädrar därute så de slipper gå törstiga nattens alla timmar.
Ha det fint nu!
Såhär i våren.
