torsdag 16 juli 2015
torsdag 9 juli 2015
Den där stackars pojken
Ibland kan kritik som egentligen varit menad som negativ istället framstå som positiv när man tänker på saken.
Som den där damen som smög omkring i närheten av mitt bord när jag satt och signerade sist.
Hon gick förbi flera gånger, och tillslut kom hon fram.
"Jag har läst boken" sa hon. "Och jag undrar... Hur tänkte du egentligen när du skrev den?"
"Hur menar du nu? undrade jag.
"Ja... Hur får du fram berättelsen?"
"Jag vet inte" svarade jag. "Antar att jag bara försöker släppa allt och ha kul när jag skriver. Strunta i om det blir rätt eller fel liksom, och så fixar jag till det sedan."
Damen snörpte på munnen.
"Men kul?",sa hon. Och det syntes rätt tydligt att hon undrade hur jag måtte vara funtad i huvudet som kunde ha haft roligt när jag skrev Korpmåne.
"Den där stackars pojken..."
Damen skakade på huvudet och gav mig en inträngande blick. "Tänk om det är på riktigt... Sådant här kanske kan hända... Vi vet inte allt. Jag tror att..."
Sedan avbröt hon sig och berättade istället att hon att hon trots allt läst ut hela boken.
Men inte utan att det tagit emot en del.
Hon ville se hur det gick förstås.
Men att jag plågade Seth. Det kan hon nog knappast förlåta mig för.
Då hon gått satt jag kvar lite förbryllad.
Varför hade det varit så viktigt för henne att få berätta det här?
Det var ju som om hon faktiskt känt att berättelsen fått liv medan hon läste,
och fast det blev jobbigt för denna empatiska dam,
så måste det ju ändå vara något bra att man kan känna så med en text.
Hurra för äldre damer som läser ungdomsböcker förresten!
Och som öppnar sitt hjärta för en frusen tonåring, fiktiv, eller inte.
Som den där damen som smög omkring i närheten av mitt bord när jag satt och signerade sist.
Hon gick förbi flera gånger, och tillslut kom hon fram.
"Jag har läst boken" sa hon. "Och jag undrar... Hur tänkte du egentligen när du skrev den?"
"Hur menar du nu? undrade jag.
"Ja... Hur får du fram berättelsen?"
"Jag vet inte" svarade jag. "Antar att jag bara försöker släppa allt och ha kul när jag skriver. Strunta i om det blir rätt eller fel liksom, och så fixar jag till det sedan."
Damen snörpte på munnen.
"Men kul?",sa hon. Och det syntes rätt tydligt att hon undrade hur jag måtte vara funtad i huvudet som kunde ha haft roligt när jag skrev Korpmåne.
"Den där stackars pojken..."
Damen skakade på huvudet och gav mig en inträngande blick. "Tänk om det är på riktigt... Sådant här kanske kan hända... Vi vet inte allt. Jag tror att..."
Sedan avbröt hon sig och berättade istället att hon att hon trots allt läst ut hela boken.
Men inte utan att det tagit emot en del.
Hon ville se hur det gick förstås.
Men att jag plågade Seth. Det kan hon nog knappast förlåta mig för.
Då hon gått satt jag kvar lite förbryllad.
Varför hade det varit så viktigt för henne att få berätta det här?
Det var ju som om hon faktiskt känt att berättelsen fått liv medan hon läste,
och fast det blev jobbigt för denna empatiska dam,
så måste det ju ändå vara något bra att man kan känna så med en text.
Hurra för äldre damer som läser ungdomsböcker förresten!
Och som öppnar sitt hjärta för en frusen tonåring, fiktiv, eller inte.
En av många bra "skrivlåtar".
 |
| Solen lyser upp det gamla huset inifrån. En gång hade det en förstukvist i järn och den inspirerade mig till skogtorps "järnbro." |
Vad du än tänker göra när du har läst klart den här posten så hoppas jag att du har det bra.
Hälsar/ Therese
lördag 4 juli 2015
Nyaste bokpaketet, sommarrysligt
Nissen fick två riktigt spöklika böcker i sitt senaste bokpaket från Barnens bokklubb. Dockskelettet av Holly Black och Gengångare av Ingerlin Angerborn.
Det var med en rysning han slog upp böckerna för att se om där fanns bilder.
Sedan slog han igen dem med en smäll.
"Hur tänker du nu?" undrade jag.
"Jag kanske blir mörkrädd", sa Nissen.
"Det kanske är lite bra" sa jag. "Det blir mer spännande så."
"Jo jag vet, men jag vill helst bestämma när jag ska bli det", svarade sonen med en snusförnuftig min.
Vi återkommer med rapport från Nissen lite senare i sommar när vi läst klart.
Ha en fortsatt fin dag.
/Therese
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)