Bamse är en Pyrenéerhund från Kimstad i trakterna av Norrköping, och jag hoppas att han kommer att trivas på vår gård här i Norrbotten.
Han kom till oss den åttonde juli, och sedan dess har han växt en hel massa, och busat ännu mer.
Men han är en snäll, smart och go kille.
(Smart bland annat på det sättet att när han kissat på golvet går han genast in i badrummet och tittar i toalettstolen.)
Som bäst håller han och vår andra hund Smulan, som är en korsning mellan Pyrenéer och Berner Sennen, på att hitta en rytm och en form för hur de ska leva ihop. Jag tycker att det går bra.
De blir bägge två trötta klockan tio på kvällen, och de stiger upp kvart i sex för det mesta.
De vill äta samtidigt, och Bamsen har fått Smulan att bli mer busig och upptäckarlysten.
Hon är ju ändå en bekväm dam på fem år. En författarhund som gärna legat och snarkat vid mattes fötter när matte skrivit bok. Men med en ny valp i huset kan det plötsligt bli brottningsmatch i stället.
Det är inte något som Smulan är van vid. Men med Bamse ser man att hon balanserar sin styrka och låter honom vinna, tills det blir för mycket. Då lägger hon myndigt ner honom.
(Än så länge. Han kommer nog att bli en bjässe!)
Just nu ligger de och snarkar sin förmiddagslur.
Då är det skrivtid för mig.
 |
| Första fotot av Bamse hemma i Mockträsk. Det var en trött valp som hade åkt bil genom nästan hela Sverige. |
 |
| Fröken Smulan är känd för att vara ganska noggrann med rättvisa. Det vill säga att om någon annan får något gott eller blir kliad så ska hon genast han samma. Lite mer av samma. Men med Bamsen har hon varit otroligt tålmodig. |
 |
| En av de första promenaderna. Bamse var nästan tolv veckor och vägde fjorton kilo. |
 |
| De är ganska lika. Och söta när de sover. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar