Jo, lite ont gör det. Så här tidiga höstmorgnar då solen stiger bakom bergskammen och lyser upp den lättande dimman.
Alla ljud tycks förstärkta.
Korpen som pratar med sin maka bland de steniga klipporna på andra sidan sjön.
Knipans vingar som slår mot vattenytan då den startar sin flygtur.
Och mina fotsteg mot det frusna gräset.
 |
| Det är tur att man har hund brukar jag tänka. För annars skulle jag bara lata mig med kaffekoppen den här tiden om mornarna. |
 |
| Och snart är det mörkt då man kliver upp...Helt kolsvart och jättekallt! |
 |
| Bäst att passa på och njuta nu då... |
Hoppas att du har det bra idag!
/Therese
Vilka trolska bilder nog kan de väl inspirera till nya äventyr i böckernas värld
SvaraRaderaEina
Ja kanske det Eina! Det var en otroligt vacker och inspirerande morgon. Fast kall! Vantar på! Lite grand kändes det som om nästan vad som helst skulle kunna dyka upp ur dimman. Tomtar och troll och älvor och vilsekomna bärplockare...Ha det fint!
SvaraRadera