Det finns stunder i livet när man önskar att det var vår.
Fast det är det ju, tänker du kanske. Om du bor lite längre söderut.
Då har du sådana här i rabatten allaredan.
Det har inte jag. För jag har skottat snö hela halva dan.
Skottat fram fårstängslet ur snön har jag gjort, för att det inte ska vara helt översnöat när det blir blida, och sedan kallare igen och skare. För då blir snön så hård att fåren bara spatserar iväg på den och så rymmer de. Vart de ska när de rymmer verkar inte så noga. För allt det ätbara är ju kvar på insidan av hagen. Det verkar mer som om de känner känslan av frihet.
Och så står de där på vägen och drömmer sig bort.
Fast till vad?
Våren tror jag.
De första späda gröna stråna.
Där ligger skrivboken. Men idéerna. Till kaffepausen får man skriva lite.
Då blir det spännande en liten stund. För jag skriver på en ungdomsroman som är en spökhistoria också.
Fast idag mitt i pausen med kaffet och skrivboken fick jag gå ut och jaga en lösspringande gråhund.
Hunden jagade upp katterna i ett träd. Där satt de som två tjocka ugglor, och fåren drev hunden så vilt så jag fick fånga in den och ta den till köket. Medan jag sökte ägaren per telefon.
Tur det var en snäll jakthund.
Nå, fåren ville den kanske tugga lite på.
Men inte på mig.
Mitt snödjup för dagen.
Nu ska jag dricka te.
Kan ni tänka er det!
Den här mänskan kan dricka annat än kaffe!
Men inte är det ofta. :)
Ha det fint!
/ Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar