Här ligger jag och är förkyld och gräsänka i ett halvår och ladugården sjunker under smältsnöns tyngd.
Medan jag ligger här tänker jag ut scenariot. Om den rasar. Ja, vad händer då?
Hur går det med det elektriska. Kan det bli eldsvåda? (Har haft nog av sådant)
Där finns gasoltuber...borde jag flytta dem?
Och om den gamla trädelen verkligen skulle falla ihop. Hur tar jag mig då in till djuren som bor i den murade delen? Tänk om den murade delen av byggnaden också kan rasa ihop...Vad händer med taket?
Jag trasslar mig ur täcket och går ut och tittar.
Det ser illa ut. Men hur illa?
Kan jag ens bedöma det?
Hur mycket har taket tryckts ner sedan igår?
Jag besinnar mig och tänker logiskt. Snön smälter snabbt. Kanske kan det hålla. Men jag vågar inte upp på taket och skotta. Orkar inte heller med febern som får det att flimra för ögonen i vårsolen.
Ladugården som är byggd 1934 och alltså 82 år gammal ska rivas snart och en ny ska byggas på samma plats. Det är bara inte riktigt meningen att den ska riva sig själv innan dess.
Jag går in och bäddar ner mig igen. Ser solen stråla genom fönstret. Häpen över snömängden och den oerhört varma dagen. Värmerekord för mars sedan mätningarna började. Sedan tänker jag på texten jag håller på med. Där ska en trästruktur rasa. Inte helt, men lite grand. Tänker på hur de olika delarna av ladugården liksom lösgjort sig från varandra, och börjar skriva.
Det blir spännande en stund, men febern gör att det blir flummigt. Sedan skriver jag om en person som ser ut som en kaka i ansiktet, en chocolate-chip. Då är det dags att ta en brejk och blunda ett slag.
Tänker en stund på teveserien Hannibal, med Mads Mikkelsen och Hugh Dancy. Jösses, där är det mycket som påminner om feberdrömmar. Inte folk som ser ut som kakor kanske, betydligt värre.
Obehagligt. Fast bra.
(Netflixar den ibland med äldsta sonen Abbe 22. Du bör inte vara barn när du ser den.)
Ha det fint därute idag!
/Therese
P.s Sedan jag skrev detta har snön smält ytterligare och nu är jag säker på att ladugården håller fram till sommaren då trädelen ska rivas. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar