onsdag 29 april 2015

Sega gubbar på signeringen

En karamellskål måste man ha. Fast man har tandvärk.
För det ser liksom roligare ut med lite färgglada karameller på bordet där det sitter en tant omgiven av boktravar.
Sedan är det förstås en och annan som kommer fram för att smaka. Småttingar mest.
Och så ställer dom världens knasigaste och smartaste frågor.
Som ifall jag har läst min egen bok, och var jag har köpt godiset, och hur gammal jag är.
Det är liksom hur sött som helst när en fyraåring frågar hur gammal man är,
och när man svarar att man är 47 tycker de att det är jättegammalt. Ungefär lika gammalt som om man var hundra...eller tusen år kanske. 
Sedan får man berätta vad boken handlar om, och det är nåt som barn kan förstå.
Det där med magi och saga fattar alla ungar. Genast är de med på noterna och jag kan berätta om flickan och pojken och korparna och den elaka häxan.
Och barnen fyller i så där som barn gör.
Där är det istället lite svårare för vuxna. Med magi, menar jag, och med saga.
Folktro, brukar jag säga då. Eller fantasy, ja det där beror ju på åldern på den som frågar.
Eller stilen kanske. Ålder är ju som bekant mest bara en siffra.
Så det är inte en deckare? Frågar någon.
Inte precis svarar jag. Fast det finns de som sagt att den är spännande i alla fall.


Ett foto publicerat av Therese Henriksson (@therese_henriksson)
Så värst många böcker sålde vi väl inte denna gång. Men pratstunder blev det många.
Och så blev jag erbjuden att prata i närradion. Om det blir något av det återstår väl att se. 
Antar att jag får komma över det faktum att jag tycker min egen röst låter helskum.
(Ni vet när man hör en inspelning med sig själv och tänker Nä... Låter jag så där?)

En gullig dam plockade upp boken och luktade i den och så sa hon att "Jaa, den luktar bra.
Jag luktar alltid på böcker. Köper inga som inte luktar rätt..."

Äldre böcker brukar lukta gammal källare, det vet jag, loppisnörd som jag är. Och morfars böcker luktade alltid cigarrcigarett. 
En del luktar nytt. Men att de kan lukta rätt hade jag nog missat. 

Min tand är lagad nu förresten, fast nu är dom sega gubbarna slut.
Dom riktiga gubbarna som kom förbi i lördags var inte sega alls. 
Mest lite småfinurliga sådär.

Det snöar för fullt ute nu ser jag, (trots att vi är i slutet av april) då är det läge för en kopp te.

Vi hörs!
/ Therese




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar